tisdag 19 april 2011

Skrivmaskinsknatter, musik och bakgrundsfix

Jag är nästan uppväxt med trycksvärta på händerna, med skrivmaskinsknatter i bakgrunden och inspelade radioreferat. Min pappa var journalist, radioreporter och fotograf. Alla artiklar skrevs i princip on-line, med telefonen upptryckt mot örat, den stora skrivmaskinen i knäet och artiklarna sprutade ur maskinen i rask fart. Dagen efter kunde man läsa artiklarna i ortstidningen.

Idag när man skriver på datorn hörs knappt något ljud alls från tangenterna, inget knatter, inget pling när man byter rad och inget rull-ljud när papperet skulle sättas in i valsen. Saknar lite av det faktiskt, även om allt är så mycket enklare nu. Inget karbonpapper för kopior, inget maskinsudd för felskrivna bokstäver och ingen svärta på fingrarna och händerna från färgbandet.

Men nu kan jag återfå känslan delvis, genom att använda Ommwriter så kan du återfå tangentknattret, mysig musik till och att fixa bakgrunden går så lätt... Testa och du blir förmodligen lika såld som jag!

Introducing OmmWriter Dāna from hs&co on Vimeo.

söndag 3 april 2011

Nyttig lärarerfarenhet!

Ca 70 000 människor satt igår och svettades över vårens högskoleprov. Även jag satt där!

Jag kände mig lite som en katt bland hermelinerna, detta av flera skäl:
-jag var något äldre än gemene man,
-det var länge sedan jag avslutade mina gymnasiestudier och
-jag hade inte samma krav på mig att lyckas som de som satt där.
Jag har ju redan ett jobb, en utbildning och närmar mig snarare slutet på min yrkeskarriär. Likväl vill jag fortsätta att förkovra mig, känns som jag fortfarande inte riktigt vet vad jag vill bli när jag blir stor. ;-)

Men de erfarenheter jag tar med mig från dagen överstiger klart de förväntningar jag hade innan provet. Jag gick dit för att jag ville testa mina egna kunskaper, men kom hem med långt fler lärdomar än bara vetskapen om mig själv och min kunskapsnivå.

Jag imponerades stort över både upplägget med den långa dagen och disciplinen som rådde bland deltagarna. Innan provet genomfördes gavs tydliga anvisningar vad man fick göra och inte. Den utsatta tiden hölls minutiöst, ingen kom för sent, ingen gick för tidigt. Alla hade med sig pennor, sudd och legitimation. Mobilerna var avstängda, ingen glömde det. Jag anade full koncentration vid alla bord och ingen enda avbröt med att samtala, viska eller röra sig i onödan! När hände det på en lektion senast? Som lärare satt jag och nästan njöt över engagemanget, den fulla koncentrationen, seriositeten och den totala uppslutningen från alla deltagare, såväl provskrivare som de som jobbade kring provsituationen. En erfarenhet bara det i sig!

Att jag som lärare dessutom kunde få en fördjupad förståelse för vad vi i skolan borde lära ut till eleverna, att få förståelse för vikten av att hålla sig till den "röda tråden" i undervisningen och att samtidigt även att få elevperspektiv på skolan och det arbete vi tillsammans utför där! Ytterligare en erfarenhet!

Jag inser nu, dagen efter, att jag bara genom att närvara på detta prov blivit klokare faktiskt, tro´t eller ej! Jag har fått ännu större vetskap om den undervisning jag bör ge, redan från tidiga år och uppåt i skolåldern. Att redan i mötet med sexåringarna tänka framåt vad som förväntas av eleverna, om ca 12 år eller som vuxna, är en viktig del att ta med i planeringen inför lektionerna, inför det padagogiska arbetet. Ofta rör man sig kanske i tankarna bara kring det aktuella ämnesområdet, terminens upplägg eller bara ett läsår framåt, men glömmer det stora livsperspektivet - att det jag lär ut nu till mina elever ska vara nyttiga kunskaper för dem hela vuxenlivet. Att jag som pedagog faktiskt har det ansvaret i mina händer! En nyttig påminnelse för mig som lärare!

Och att jag fick förmånen att sitta där och svettas ikapp med våra nya ungdomar utan att någon ifrågasatte mitt deltagande gjorde mig nästan tårögd. Ett härligt land som ger möjligheter till den som vill, även om man anses vara färdigutbildad för samhället.

Tack Högskoleverket för dagen!
Tack för de nyttiga erfarenheterna jag fick på köpet!
Och till alla lärare som läser detta, anmäl er till höstens Högskoleprov redan nu! Ni kommer inte att ångra er!

fredag 1 april 2011

Uppsnappat i matsalen!

Sitter i matsalen och äter lunch med flera elever (ålder 9 år) från min skola. De är rosiga på kinderna, upphetsade, deras ögon glittrar och de hinner nästan inte svälja maten för de vill berätta för mig om det nya, det roliga som de planerar till slutet av maj månad:
-Lisa, våra föräldrar ska få se! säger flera elever vid bordet samtidigt i munnen på varandra.
-Gissa om de (föräldrarna) kommer att bli förvånade!
-Vi ska göra en stor bio, och med pop corn förstås. Stolarna får bli fåtöljer.
-Vi ska fixa affischer och biljetter.
-Vad är det ni ska visa? frågar jag och brer smör på min smörgås.
-Jo, förstår du, vi har börjat med så roliga saker i klassen. Vi gör små filmer, riktiga filmer!
-Ja, fast egentligen är det ju bilder som vi satt ihop och som vi pratar till men vi har flera på gång.
-Musik också, glöm inte det! Jag har lagt in rock till stenåldern, säger en av eleverna.
-Så bra, säger jag. Rock betyder ju sten på engelska!
-Va, det tänkte jag inte på!!!
-Föräldrarna ska få betala inträde till bion. Åh, vad pengar vi ska tjäna!

Alla elever ser uppenbart nöjda och belåtna ut, stolta som tuppar och förväntansfulla!

Glädjen, entusiasmen och lusten gick inte att ta miste på. Eleverna strålade ikapp och ville nästan fortsätta lektionerna på en gång, utan att ha en välbehövlig rastvila först. Filmerna måste ju bli klara, rösterna skulle läsas in och musik skulle läggas till.

Jag blev ensam kvar vid matbordet, eleverna gick ut på rast och jag satt och tänkte för mig själv när jag avslutade maten. I samma sekund som eleverna arbetade med sina Photostorys kom ju undervisningen in på tal- och skriftspråk, bildval, faktaframtagning, vikten av att i förväg planera vad, och hur, man ska berätta. Dessutom samarbete på hög nivå, ett stort gemensamt projekt skulle genomföras, enormt gruppstärkande och med ett givet mål med uppdraget. Jag tror att eleverna lärde sig mer än bara fakta kring ämnet, en massa lärdomar för framtida skola/liv. Och lusten att arbeta hos eleverna var påtaglig.

Nu önskar jag lycka till inför filmvisningen och jag lovar, jag kommer definitivt att vara en i publiken!

Bilden tagen från www.flickr.com, "Eating Shiva" from Mirror´s reality photostream....