Det här var dagen då jag skulle börja mitt nya liv på halvtid! En fortbildning för mig som jobbat några år, en kurs som ska öka min kompetens och samtidigt ge mig en inblick i framtiden. Kanske skapa ytterligare lite trygghet i min yrkesroll?
Förväntansfull, nyfiken och lite frågande över vad som skulle komma, gick jag iväg till första kursdagen. Jag kastade en snabb blick i rummet. Vilka är de andra? Vad har de för förväntningar? Vad kommer kursen att ge? Vad kommer kursen att kräva av mig?
Ser att vi är en brokig skara, några gamla, några unga, några män och några kvinnor. En kursledare som sätter fart, genomgång, presentation av kursen och deltagarna. Hjälp! Stundtals känner jag mig trygg, och stundtals snudd på insnöad.....hur ska det här gå? Alla andra verkar kunna! Alla andra vet, men inte jag! Är jag insnöad, eller? Men kursdagen slutade ändå med en positiv känsla! Det här ska jag klara! Utmaningar är till för att tas!
Promenaden hem tog extra lång tid för under dagen har ett ymnigt snöfall bäddat in hela stan. Vägarna oplogade, trottoarerna översnöade och jag fick pulsa hela vägen hem. Fram med snöskoveln för att hitta brevlådan, trappan och huset.
Men lika lätt som känslan av att vara insnöad på kursen försvann, lika lätt kunde jag skotta bort den puderliknande snön på trappan innan jag gick in med lätta steg!
Så insnöad, det tänker jag inte vara än! Hoppas jag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar