torsdag 30 september 2010

Flexibel presentation!

En föreläsare har oftast ett förberett manus och kanske en bildpresentation med sig, ofta med hjälp av Power Point. Föreläsningen blir linjär, det tillåts inga större fördjupningar utifrån auditoriets frågor. Bild på bild visas och i bästa fall orkar publiken lyssna tiden ut.

Idag fick vi prova ett nytt presentationsverktyg Prezi.com. Peter ledsagade oss in i Prezis värld. Helt plötsligt fick vi ett mycket användbart verktyg som kan få den tröttaste publik att vakna till för det händer något på/eller med bilderna. Du kan zooma in och zooma ut på dina bilder, fokus kan plötsligt riktas in i bilden och stanna på ett viktigt ord, en viktig detalj inne i bilden. Ex. så kan en liten prick över bokstaven i mitt i texten helt plötsligt visa sig vara en stor nyckelpiga!!! Eller så kan du lätt lägga in små filmer som är klickbara mitt i en bild. Men om du hämtar en film från nätet måste du givetvis vara uppkopplad.

Varje gång Peter zoomade in så fästes vår uppmärksamhet genast på vad som komma skulle, ett bra sätt att hålla oss vakna, för att inte tala om eleverna som säkert kommer att vara mer intresserade av vad som sägs framme i klassrummet om vi använder Prezi istället för en Power Point. Och att kunna gå in på djupet i en bild gör ju att jag som föreläsare reser tillsammans med eleverna in i min egen föreläsning. Dialog uppstår förmodligen lättare, presentationen blir mer flexibel utifrån de frågor som ställs.

Föreläsaren kan också på ett lättare sätt samspela med publiken då man inte behöver hålla sig till bilderna linjärt. Du kan gå in på ett sidospår, fördjupa dig i det, dock under förutsättning att du lagt in tänkbar information där förstås. Du kan snurra, vrida och vända på bilderna i princip hur som helst. Se bara till att du inte överarbetar snurrandet för då blir publiken snurrig och en annan effekt uppnås, må illa-effekten.

Men precis som vid all presentation så ska man ändå givetvis börja med att ställa några frågor, innan man sätter igång! Vilken är målgruppen som jag ska föreläsa inför? Vad kan jag som föreläsare förvänta mig att de kan? Och att de inte kan? Var ska jag börja? Har de någon förförståelse för varför jag står där som föreläsare? Och för vem jag är? Utan en bra start så faller hela konceptet, oavsett om man använder Prezi, Power Point eller bara sig själv! Och kan jag dessutom börja med att direkt fånga upp intresset från publiken genom en oväntad start, en oväntad bild, en tankeväckare - då har jag större chans att lyckas.

Tack Peter för en bra genomgång!

onsdag 29 september 2010

-Kaxar du va?

...säger gängledaren till killen som helst av allt vill slippa bråk. Killen som står där och inte förstår vad ledaren menar. Vad har han gjort? Och när i så fall?
-Vad menar du?
Gängledaren säger då till sina kamrater att honom ska vi bötfälla!
-Om du inte ger mig 300 spänn så kommer vi att slå ner dig! Bara så att du vet!
-Varför ska du ha pengar, jag har ju inte gjort något?
-Pengarna, annars får du stryk!

Dagarna går och rätt som det är händer det som inte får hända. Killen får stryk och det rejält också. Han blir nedslagen, sparkad på och får uppsöka sjukhuset med ambulans. Kompisen som står bredvid försöker hindra slagsmålet men blir fasthållen av gängledarens polare. Flera andra ser på, passiva, rädda och när det är deras tur att bötfällas så betalar de för att slippa bli jagade, sparkade på och slagna. När killen kommer hem så småningom blir han kontaktad igen, han får veta att om han tjallar så blir han dödad nästa gång. På Facebook finns nu kommentarer av båda slag, dels hyllas nu antagonisterna som slagit ner den oskyldiga killen, dels uttrycks avsky för nidingsdådet.

Det här fortgår i veckor, månader, år och ingen vågar skvallra för om man "golar" så blir det värre.
-Är det här Italien, tänker ni?
-Nej, det här är vår stad, idag.

Ungdomarna tvingas att hela tiden ställa upp på än det ena efter det andra, fel svar renderar bötfällning eller dödsstraff. Eller så tvingas de lämna ifrån sig mobiler, datorer eller annat åtråvärt. I deras värld beväpnar de sig nu med vapen av olika slag, slagträn och stenar för att ha i beredskap när nästa man står på tur. Ilskan och frustrationen växer, nya insikter skapas.

Detta är verkligheten för våra ungdomar, maffiametoder styr ungdomsstaden och segrande ur striderna går tupparna med välfyllda fickor! För ingen vågar ingripa, och polisen kan inget göra för det finns inte någon som vågar berätta! TRIST!

Photostory

Om två veckor ska jag och min kursare presentera en förebild med hjälp av Photostory. Efter en kort introdukton satte vi igång med att testa programmet. Ett mycket användarvänligt program, lätt att ge sig på utan så mycket förhandskunskap. Och det märkliga var att det nästan inte gick att göra fel, programmet säger hela tiden till vad du ska göra! På kort tid hade vi alla små, roliga bildspel med musik och inspelade kommentarer till!
Så gissa vad jag ska göra ikväll? Inte blir det matlagning och inte Kvalitetsredovisning utan fortsatt testande och insamlande av mina bilder till min redovisning. Jippie!

tisdag 28 september 2010

Facebook - ett dilemma för mig som lärare?

I hallen står flera par skor som jag inte känner igen. Jag förstår redan när jag kliver in genom dörren att våra juniorer har besök, och mycket riktigt - runt köksbordet sitter de och pratar. Jag hejar och går upp till arbetsrummet med väskan full med jobb. Men det är svårt att få arbetsro för diskussionerna som förs i köket intresserar mig. Jag bara måste lyssna...
-E hade Facebook förut men tröttnade på alla statusuppdateringar!
-Va, gjorde han det?
-Ja, han orkade inte läsa om vad folk åt, vad folk gjorde eller vem som såg vem...
-Men M då, han fick så många vänförfrågningar så han kände att det blev för jobbigt, han kände sig övervakad på Facebook, så han la av.
-Hm, men vet du vad, jag ville inte ha kontakt med mina lärare när jag gick på högstadiet!
-Nej, inte jag heller för då tappar de statusen, man vill liksom se upp till sina lärare då. Och det går inte om man har kontakt med dem på nätet.

Så fortsatte pratet, jag lyssnade och tänkte. Vi lärare ställs inför nya dilemman nu när vi får Facebookförfrågningar från våra elever. Ska vi adda de elever som frågar eller kan vi ignorera en förfrågan utan att verka distanstagande? Om vi en gång har börjat adda elever måste vi då adda alla eller kan vi välja? Och välja, det är väl inte etiskt korrekt? Hur hålla distans, och vilken distans bör hållas, hur vara personlig men inte privat? Och eleverna, är det bra för dem att vi finns i deras datorer, hemma? Gör vi intrång i deras liv då? Eller känner de sig bevakade av oss? Ska vi kanske låta deras privatliv vara? För även om de uppskattar vår närvaro nu, hur tänker de sen, som vuxna?

Frågorna är många och inte helt lätta att ta ställning till. Jag känner mig själv tveksam till att skaffa Facebook just av den anledningen. Om jag inte har FB så slipper jag hamna i detta dilemma, tänker jag. Sen undrar jag lite om skrivandet också? Vill vi veta? Behöver vi veta? Läs mitt förra inlägg om FB här.

Andra har också tänkt mycket och skrivit kring lärarens yrkesetik och sociala medier, nu senast Kristina Alexanderson. Hon har en mycket läsvärd blogg som jag bara måste få rekommendera. Hennes senaste inlägg kom lägligt med mina funderingar om jag ska skaffa Facebook eller inte. Läs hennes inlägg om Facebook här.

Hur gör ni andra? Addar ni alla elever som vill ha er som vän? Eller addar ni ingen elev? Och hur mycket släpper ni in dem i era Facebook-liv?

måndag 27 september 2010

Apropå webbtidningar, här en annan variant...

Apropå webbtidningar, här är en annan variant av nyhetsförmedling, genom musiken. Jag tror att nyhetsinformationen på detta originella sätt kom många till del, även om det inte var i tidnings- eller webbform. Tyvärr är jag inte så insatt på djupet i dessa fakta men jag hoppas att de bygger på sanningen??

Njut av gamla artister som trots bristande teknik lyckades åstadkomma underverk och samtidigt sprida senaste nytt från tidningsvärlden!

söndag 26 september 2010

Action! Cut!

Så lät det i Uppsala idag när man filmade scenen där Barnens Dagståget tågar genom Hedestad i Stieg Larssons Millenniumtrilogi. Filmen "Män som hatar kvinnor" blir nu på engelska ”The Girl with the Dragon Tattoo”.

Orkestermusiken ljöd, glada rop hördes och människor stod längs tåget viftande med flaggor. Omtagning skedde flera gånger, de håller säkert på ytterligare flera timmar för att få den optimala filmsekvensen där inget får fela!

Höstvindarna var inte nådiga, sommarkläderna kändes fel och höstlöven virvlade runt på gatan. På lastbilsflaken stod huttrande, frusna statister som i pauserna mellan tagningarna kastade på sig filtar, jackor och mössor för att hinna värma sig. Men det viktiga var att scenen blir trovärdig ett Barnens Dagståg i ett somrigt Hedestad. Och då får man stå ut med en del. Just då kände jag och alla som stod och tittade tillsammans att det var skönt att bara vara publik!

Man har jobbat hårt i veckor för att skapa den rätta miljön, husfasader har bytts ut, neonskyltar satts upp, övergångsställen målats gula och gatan har fått en ny, "gammeldags" beläggning. Statisterna har övat på sina roller, ljus har testats och gamla attiraljer från tidsepoken har letats fram. Där stod gamla polisbilar, ålderdomliga cyklar och personbilar som tvättats och polerats fina inför filmningen.

Ett gediget arbete har alltså lagts ner för att skapa en stunds filmhistoria. Jag vågar inte tänka på vilken budget som behövs för att klara detta projekt, men om filmen blir bra kanske den ger trefaldigt igen?

Nu är det dags för oss kursare att filma snart, kanske dags att börja tänka på miljön, omgivningen där vi ämnar göra våra filmer? För när det är dags för Action och Cut, då ska allt vara klart!

Tillägg:
Fem timmar senare står de fortfarande kvar i backen och filmar samma scen. Hörde att statisterna startade redan kl 7 imorse och allt blir inte klart förrän vid kl 20!
Imponerande tålamod!

lördag 25 september 2010

En arena på gott och på ont?

Jag är ganska unik för jag tillhör de få som ännu ej gått med i Facebook. Jag måste dock erkänna att jag snart inte har några argument kvar för att inte tillhöra den sociala arenan. Det ena exemplet läggs till det andra på att det är bra med Facebook. Sen kan man väl ifrågasätta vad som skrivs ibland, om allt verkligen är så bra som det verkar, varför vissa väljer att lägga ut mer privata saker i offentlighetens ljus eller om allt som skrivs verkligen är intressant för andra än en själv? Men det resonemanget har jag redan fört tidigare i min blogg och tänker inte gå in djupare på i det här inlägget.

Det som imponerat på mig sista veckorna är den otroligt snabba spridningen av olika typer av budskap via Facebook. Det som tidigare tog flera veckor att starta upp är idag en liten knapptryckning bort. Ett tydligt exempel på det är valdagen 19 september. Utgången känner ni till men i protest över ett visst partis framgång så lades en uppmaning ut på Facebook att man skulle samlas för en gemensam demonstration dagen efter. Och vilket gensvar det blev! På bara 20 timmar! I flera städer i Sverige hörsammades uppmaningen och många deltog i protesten.
Eller när ungdomarna i Uppsala bestämde sig för att ha en liten fest, parken i Ekonomikum fylldes några timmar senare av massor av festglada firare. Tur att inte inbjudan var hem till någons lägenhet!

Snabbheten i spridning av budskap kan dock också få trista konsekvenser för det är inte alltid som innehållet i budskapen är bra dessvärre. Detta hände bland annat när den svenska flaggan utsattes för tråkigheter eller när emo-ungdomar attackerades i Göteborg.

I en tid då varje minut är dyrbar och där allt tenderar att gå allt fortare så är det extra viktigt att tänka efter först och handla sen. Det gäller även de budskap och den information som läggs ut på nätet. Det kan vara svårt att stoppa det som redan publicerats om man mot förmodan skulle ångra sig. Så när du går ut på arenan, tänk noga efter först! Men nog blir jag sugen på Facebook efter dessa herrars framträdande!

fredag 24 september 2010

Webbtidningar

Webbtidningar blir allt vanligare. I takt med att tidningsbranschen tappar sina trogna köpare och prenumeranter så stiger antalet webbtidningar desto mer.

En webbtidning kan du hitta i två olika typer, dels den som du kan "bläddra i" sida för sida och dels den som ser ut mer som en hemsida, ex. UNT:s webbtidning som för mig är mer av en nyhetssida än en webbtidning! Vill man ha hela UNT i webbform, s.k. e-tidning, måste man betala 20 kr per dag.

Jag valde först att titta på en webbtidning, Ljusdals Tidning, där du bläddrar dig fram själv, från sida till sida. Den kommer ut med ett nummer i månaden och utges av ett företag som heter Annonskraft. Tidningen är reklamfinansierad fullt ut, ges ut gratis i pappersform till alla hushåll i norra Hälsingland och en del av Härjedalen (ca 43 000 ex) men finns alltså även som webbtidning. Av tidningens innehåll står drygt 50 % för reklam och annonser. Layouten är tilltalande (om man bortser från alla annonser) och inbjuder till besök i trakterna. Reportagen är lokalt förankrade och smått nyhetsmässiga, tar upp det som händer och sker i bygden. Nämnas kan t.ex. Erik Hamréns framgångar i fotbollsvärlden, ljusdalingen som lyckats göra karriär! Ett helt nummer har ägnats åt honom, av förståeliga skäl. Jag är dock inte så van att hantera sidorna, märker jag. När jag ska gå in och titta närmare på artiklar som lockar tappar jag ibland bort mig på sidan. Slutbetyget är ändå rätt bra, jag finner nöje i att få hela tidningen serverad, känner mig inte snuvad på något som jag kanske missar om tidningen är i mer hemsidesformat. Kontrollfreaken i mig???

Ville även jämföra med mer magasinliknande webbtidningar. Tittade på issuu.com (där du kan skapa en egen publikation online) för att se vilka tidningar/magasin de kunde erbjuda. Högsta betyg den här månaden har ett magasin, ASIA Food & Travel, för alla som älskar mat och kultur i Asien. Magasinet hade hittills 738 besök... Reklamen stod för ca 22 % av sidorna förutom någon liten annons på en liten del av någon sida. Enormt fina tilltalande bilder i färg, inbjudande, lockande och snygga. Intressanta och inspirerande reportage kring turistställen, asiatiska matrecept och konst/kultur, allt menat att locka turister till länder i Asien. Magasinet är upplagt av två svenskar (?) som är Asienfrälsta! Då det här är första numret är blivande utgivningsfrekvens okänd! Jag kan villigt erkänna att jag blev sugen på en Asienresa!

I skolan har man i alla tider skapat skoltidningar. Det har dock oftast varit tillfälliga projekt som levt en kort period och endast varit känt innanför klassens ramar eller i bästa fall ute bland den enskilda skolans alla elever och föräldrar. Syftet har ofta varit att man vill tjäna lite pengar inför en skolresa genom att sälja lösnummer eller så har det enbart handlat om att lära känna medieformen "tidning".

Nu finns flera olika möjligheter till att utveckla tidningsarbetet i skolan än mer. På nätet kan du skapa tidningar i olika form, ingen tryckkostnad tillkommer, ej heller onödigt pappersslöseri. Många pedagoger har upptäckt möjligheterna med att använda tidningens form i undervisningen och vågar lämna de ibland inaktuella läroböckerna för att istället tillsammans med eleverna skapa mer aktuellt nyhetsmaterial.

Skolans webbtidningar vänder sig både till elever såväl som föräldrar, blir en kontaktlänk mellan hem och skola. Föräldrarna kan följa skolarbetet lättare och eleverna får syn på sin egen kunskap tydligare när den blir mer "offentlig". Eleverna tränas dessutom inte bara i att skriva texter eller att ta bilder som passar till innehållet, de tränas även i att gemensamt planera, strukturera och organisera arbetet med att skapa en tidning.

När flera skribenter tillsammans ska enas om innehållet i en tidning så tvingas man att vara lyhörd för andras förslag, att hålla tidsramar och själv även dela med sig av idéer och tankar. Alltså blir inte bara innehållet i en skoltidning viktigt, utan även processen som leder fram till den färdiga produkten.

Många skolor har nu skoltidningar på webben. Ofta finns en färdig layout där artiklarna regelbundet uppdateras av olika redaktioner. Webbredaktören är slutligen ansvarig för att innehållet är ok och ser till att de uppgjorda ramarna hålls. Det är fascinerande att läsa dessa olika skolwebbtidningar och jag blir imponerad av allt arbete som ligger bakom.

För mig som är lite fyrkantig så kan jag dock ibland störa mig lite på att sidorna har en tendens att vara lite röriga. Mycket information på en liten yta, kanske skulle sidorna/webbtidningarna tjäna på att vara mer luftiga? Mer rena i formerna?

Ta till exempel en av skolorna som använder sig av ett färdigt publiceringsverktyg: Skoltidningen från Nösnäsgymnasiet i Stenungsund. Tidningen är mycket ambitiös, uppdateras nästan dagligen och har mycket läsvärt. Det tar dock en stund att gå igenom sidan och det kan vara lite svårt att hitta bland alla rubriker i vänstermarginalen. Visserligen finns en sökfunktion inlagd men för att hitta allt intressant så måste man nästan veta vad man söker, vilket sökord man ska skriva.

Ibland kan det också vara så att man inte riktigt har tänkt på vilken läsare som finns bakom skärmen, exempelvis hur god syn läsaren har. Webbtidningar där sidorna är svarta är mycket svårlästa i längden, mina ögon orkar inte läsa särskilt länge. Eller dessa två webbsidor som är utgivna av proffs - som borde veta bättre. För jag upplever att dessa sidor är svårlästa, se här och här. Bleka färger, lite trista, upplever jag, och ger upp innan jag ens försökt läsa dem. Nu ingår de dessvärre i kurslitteraturen så jag tvingar mig igenom dem ändå. Innehållet givetvis bra, men för mig, ack så svårlästa!

Jag har till sist accepterat att en webbtidning kan vara mer av formen hemsida, där jag hittar det mest aktuella på första sidan och sen kan klicka mig vidare. Om jag jämför formerna för de olika webbtidningarna så kanske hemsidevarianten ändå är den mer lättlästa och översiktsbara. Bläddervarianterna är härliga i sig men passar kanske bättre som specialtidningar eller tematidningar då man vill läsa om ett specifikt ämnesområde. Och så länge vi dessutom kan locka eleverna till stordåd genom att säga ordet "skoltidning" så gör jag som Erik Hamrén ovan:
Tummen upp för webbtidningar! :)

lördag 18 september 2010

Hårdvara hetvara!

I takt med att skolorna försöker värva elever så använder man ibland lockvaror, ex. en egen dator till varje elev. Ett bra initiativ! För vem vill inte ha en egen dator? Datorprojekt startar på allt fler ställen, senast i raden är kanske Sala kommun som satsar stort på detta. Våra IKT-studenter ska både delta i och följa Salas "En till en-projekt" under en termin.

Den lilla hälsingeorten Färila i Ljusdals kommun var bland de första att prova på en dator till varje elev i ett projekt som hette "Färila skola 2000". Detta möjliggjordes tack vare bidrag från bland andra Kunskaps- och kompetensstiftelsen (KK-stiftelsen). Det ordnades studieresor från hela landet till skolan, konferenser och studiedagar förlades till Färila som förvånades över det stora intresset från medier och skolor. Färila skola blev över en natt känd som en mycket framåttänkande och innovativ skola.

På våra skolor här i stan köps det nu in massor av bärbara datorer varje läsår. Förväntansfulla elever ser med glädje fram mot sina datorer. Det skolorna dock glömmer är att samtidigt utbilda pedagogerna i IKT. Det är inte alla pedagoger som förstår vilka enorma möjligheter en dator kan erbjuda. En del pedagoger känner sig till och med hotade av datorns "intrång". Det upprättas t.ex. kontrakt på skolorna där eleverna förbinder sig att använda datortiden korrekt. Man får inte titta på YouTube, då beslagtas datorn! Eller så beordras eleverna att använda uppslagsböcker istället för nätet när de söker efter fakta, Wikipedia anses inte trovärdigt. Skrämmande och aningen insiktslöst kan jag tycka! Då vet skolan inte vad som finns på YouTube! Eller har kunskap om Wikipedia.

Datorer lockar elever till skolor men är även lockande för andra! På en av gymnasieskolorna hände häromdagen följande. En elev med sin dator i datorväskan fick för sig att han skulle ta hem datorn när skolan var slut. Han tog väskan och skulle lägga ner lite material bredvid datorn men när han öppnade väskan så låg inte datorn där! Istället var väskan fylld med stenar! Någon gång under skoldagen hade personer stulit datorn, lagt i stenar för att tilltaget inte skulle märkas direkt. Vid hemkomsten blev eleven uppringd ett flertal gånger och han fick otaliga hotfulla SMS där han uppmanades att lämna ifrån sig de koder han fått vid kontraktskrivandet. Om han inte gjorde det skulle han bli nedslagen och märkt för livet. Till sist gav han upp och lämnade ifrån sig uppgifterna. Någon går nu omkring med en ny bärbar dator som tillgripits på ett fult sätt!

Den hårda varan har alltså blivit hetvara! Både för skolor såväl som elever och pedagoger men även för de som ingen hårdvara har!

torsdag 16 september 2010

Handfast kursstart på IKT ht-2010

En bra kursstart på IKT där grovplaneringen redan är klar. Terminen kommer att innehålla arbeten som bloggar, undervisningsplanering, resurssidor, lärresurser, webbtidning, digital CV, "min förebild", presentation av våra upplevelser/tankar kring processen, omvärldskoll, en slutredovisning och insyn i IKT B-arnas intressanta projekt i Sala kommun: "En till en" - en dator till varje elev, till varje hand.

Dessutom ska vi täta de luckor vi fortfarande har i IKT, få syn på vilka problem vi kommer att möta när våra tankar ska implementeras ute på skolorna och bygga in självsäkerhet i oss själva att vi klarar detta uppdrag. Ett hissnande perspektiv! Och jätteintressant! Kvarstår det faktum att vi har ungefär 70 vardagar att fixa det på!

Jag känner mig oerhört inspirerad av utmaningen, vill börja genast här och nu. Det tokiga är dock att jag har en viss förmåga att börja på allt samtidigt och att jag ibland har svårt att hålla fokus. För när jag jobbar sätts en massa tankar igång, fågelperspektivet träder in, mitt lärande svävar ut och lägger sig ibland på ett metaplan (tror jag) vilket inte underlättar arbetet direkt. Det kan då vara svårt att landa igen. Så här får ni hjälpa mig alla Lärarlyftare, håll i tanten så hon inte flaxar iväg. Men med Måns och Lars hjälp så kanske jag/vi når målet!

Och till IKT B-arna - tack för en bra start! Det ska verkligen bli intressant att följa er och Salas process, vägen till en dator i varje elevs hand! För vad händer när det helt plötsligt står flera hundra datorer ute på skolorna? Hur reagerar lärarna, eleverna...? Jag tror det händer mycket! Och det ges det exempel på i dagens DN.

Lova att dokumentera allt, både det som går bra men även det som går mindre bra. Och spar på vilka situationer, vilka händelser som fick er att höja ögonbrynen! För vi vill veta allt! Lycka till!

söndag 12 september 2010

Hyra hyrfilm?

I början av 1960-talet behövde min pappa locka fler deltagare till årets julfest på tidningen. Han utlovade att det skulle visas spännande film under kvällen och genast steg anmälningarna till festen i höjden! Ryktet som spreds bland de anställda var att filmen var mindre lämplig att visa och att den skulle tilltala alla män. Ni förstår, eller hur...?

Festen kom och det var dags för den stora filmvisningen. Pappa tog fram den tunga projektorn och visade den inhyrda filmen, en trådfilm på den tiden. På rullen låg hur många meter tråd som helst och det var svårt att ladda projektorn men han lyckades. Förväntan låg i luften men allt slutade med ett rejält platt fall för pappa hade hyrt filmen "Kalle Ankas julafton"! Festdeltagarna uppskattade inte riktigt pappas skämt. Det utbröt kaos och jag kan lova att pappa inte var lika glad när han kom hem, han höll på att bli lynchad innan kvällen var slut. Han fick sota för sitt lilla skämt länge, länge...

Hyrfilm har alltid lockat människor, att kunna titta på film närhelst man vill och inte behöva vara beroende av tv eller bio. Det började med trådfilmen, senare film på filmrullar, videoband och nu senast DVD-filmer. Hyrbutikerna växte fram som svampar i jorden en period, det fanns en videobutik i nästan varje kvarter. Men nu är den tiden över snart, videobutikerna tvingas stänga sin verksamhet, numera hyr folk sina filmer via fjärrkontrollen vid TV:n eller datorn istället (om man inte laddat ner filmen olagligt). Det ryktas till och med att Google ska ordna så att YouTube så småningom blir en enda stor hyrvideofilmskanal, enligt UNT idag.

Så nu det är bara att rensa ut alla gamla apparater och videoband tillsammans med bokhyllan som jag skrev om i förra inlägget. Det enda jag behöver fortsättningsvis är tillgång till en dator av något slag, eller en iPhone eller en iPad kanske - mer än så behövs inte. Sen kan jag se vilken hyrfilm som helst via nätet. Till och med när jag vill se filmen "Kalle Ankas julafton"!

lördag 11 september 2010

Storlek på bokhylla

Bokhyllan var central i min familj när jag växte upp. Den fylldes på rätt ofta, hyllmetrarna ökade successivt. Varje gång vi flyttade ställdes alltid först frågan:
-Var ska vi sätta bokhyllan?
Innan vi hade tänkt ut placeringen av den kunde vi inte sätta någon annan möbel på plats. Bredvid hyllan ordnades alltid en inbjudande läshörna, gärna en skön fåtölj med ett litet bord bredvid för kaffekoppen.

I ungdomsåren träffade jag en "gosse" som imponerades av vår bokhylla. Han sa senare, när vi blivit ett par, att det första han tittade på när han kom hem till sina eventuellt blivande flickvänner var hur stor bokhylla det fanns därhemma, och givetvis även vilka böcker som stod i hyllan. Först efter det bestämde han sig för om damen var intressant nog. Vi är inte tillsammans längre, trots den stora bokhyllan. Idag när ungdomarna pratar om stor bokhylla tror jag dock de har något annat i tankarna, något mer kroppsligt som det kvinnliga könet har.

Nu är det år 2010 och bokhyllan göms alltmer. Den fylls inte på lika mycket längre, mer och mer av det vi läser finns i våra datorer istället. Böcker kan laddas hem, läsas på iPads, lyssnas på direkt från datorn... Böcker blir alltmer undanträngda. Sonen rensade sitt rum häromveckan och ut åkte alla böcker i rasande fart. Hans kläder däremot ligger kvar på golvet eller i den tänkta läsfåtöljen.

Jag känner själv att min bokhylla blir alltmer i vägen. Snart kommer även jag att rensa ut en del böcker, även om det bär mig emot. Och de böcker jag sparat för att läsa om igen, de har blivit gula i bladen och jag måste faktiskt erkänna att det då inte är lika kul att läsa dem längre. Nu vill jag ha mer "färsk" litteratur, känns roligare att läsa då.

I skolan har böckerna några år på nacken och många elever känner inte igen de ord de möter i läromedlen, ord som grammofon, kassettbandspelare och radio. Så även i skolan måste utrensning ske. Vi måste möta den tid vi lever i, inte fastna i gammal litteratur av bara gammal vana, vi måste bli bättre på att kritiskt granska det vi visar, kontinuerligt.

-Är då allt gammalt av ondo? frågar du.
-Nej, givetvis inte.
Men det är nog så att vi behöver se över våra läromedel, förnya vår utrustning, skaffa datorer och kanoner i klassrummet, i alla klassrum förstås! Inte bara i de äldre elevernas klassrum. Och vi måste bli bättre på att ta tillvara på det som nätet kan erbjuda. Men jag kommer nog ändå att "landa" i min läshörna hemma ibland, den har jag svårare att vara utan. Kanske läsa en och annan bok, eller bara sitta och lyssna på talboken. Bokhyllan kommer dock inte i första rummet längre. Nu tänker jag mer på placeringen av min dator i stället!

fredag 10 september 2010

Nappat på appar?

Kafferast på jobbet anno 1985 - kaffebryggaren puttrar långsamt, kopparna osar av ångorna från bryggkaffet, samtalen handlar om det mesta som hänt under dagen eller det bästa bullreceptet.

Kafferast på jobbet anno 2010 - kaffemaskinen levererar alla sorters kaffe, kopparna osar av ångorna från cafe latten, espresson, cappuccinon eller macciato, samtalen handlar om den bästa eller senaste appen som man bör skaffa!

Apparna har kommit för att stanna, de ger en stunds vila och avkoppling, långt ifrån jobbets tankar. Eller så underlättar de alla kontakter som behövs lättillgängliga i vardagslivet. Det är bara att ladda hem de appar man behöver till mobilen. Antalet appar gör dock att man blir lite stressad för man vill helst ha alla, och varje dag kommer fler och fler. I USA råder närmast en appfeber, enligt uppgift lär det finnas över en kvarts miljon appar i omlopp!

Det finns appar av alla slag, här är några exempel på några du inte visste att du behöver, de onödigaste apparna (10 st). Eller inför valet nu i september så har alla politiska partier nedladdningsbara appar om du har svårt att bestämma dig.

Tänk bara att det under ett år har laddats ner 1,5 miljarder appar till mobilerna! Ja, du läste rätt! 1,5 miljarder = 1 500 000 000 appar!!! Så vi är många som nappat på appar! Jag vill också ha! :)

torsdag 9 september 2010

Bloggare som söker webb-hotell?

Bloggandet är här för att stanna! Alltfler upptäcker möjligheterna att nå en större publik genom bloggande. Antalet växer dagligen, enligt senaste siffrorna så startas varje dag ungefär 190 000 bloggar. Jag har skrivit om detta tidigare i mina inlägg, läs här.

Nu kanske du redan bloggar men söker ett hotell, ett webbhotell? Då kanske du hittar vad du söker i den här tävlingen från Webbhotell City Network där du dessutom kan vinna en iPad.

I min ordbok står en förklaring till ordet hotell: "Anläggning där resande kan bo mot betalning per natt". Men när jag söker på ordet webbhotell finns ingen förklaring, givetvis av förståeliga skäl. Boken är för gammal! Det mesta som skrivs idag skrivs på nätet, och inte i bokform!

Webbhotell är ett slags serviceställen där du kan låna och lagra utrymme, gratis eller mot betalning, för det du publicerar på nätet, ex. hemsidor och bloggar, du får tillgång till egna domäner. Varje år görs undersökningar vilket webbhotell som anses bäst, är du intresserad av det senaste resultatet kolla här.

Om du nu vill starta en blogg eller redan är bloggare, lycka till i tävlingen! ;)