onsdag 5 januari 2011

Att tappa kontrollen...

I ett tidigare inlägg skrev jag om datorernas försiktiga intåg i skolans värld. Hur datorerna fick en undanskymd plats i klassrummen och oftast fick funktionen som dammsamlare. Lärarna gjorde stora lovar kring datorerna till skillnad från eleverna som istället kastade längtansfulla blickar bort mot datorerna. Eleverna längtade så efter att få kasta sig över datorerna, både för att skriva på dem och att få titta ut i omvärlden.

Inte förrän år 2011 står nu skolan inför kraven att datorerna SKA användas i större omfattning än tidigare. I nya läroplanen skrivs om datoranvändning i olika ämnen, redan från tidigare år ska eleverna lära sig att använda datorn som ett hjälpmedel för att skriva, redigera, producera, spara och ändra i både bilder och text. Det kunde dock vara ännu tydligare krav, enligt min mening. Likväl är det nu dags för skolans personal att ta sig an den moderna tekniken!

Men vad är det då som händer ute på skolorna? När jag själv kastade mig in i lärarlyftsutbildningen med glädje, förväntan och lust möttes jag på min egen skola även av andra känslor. Det fanns visserligen glädje och förväntan men en mycket stor portion av rädsla, oro och ångest. Jag funderade vad rädslan och oron bestod i och konstaterade att det förmodligen handlade om rädsla för att tappa kontrollen! I min och min kollegas kommande kursredovisning på Blåsenhus kommer vi att berätta om detta.

Läraryrket innebär att leda och entusiasmera eleverna till stordåd men kräver även en lärarroll som nu är på väg att förändras. Från att ha varit ledaren som hållit i kunskapsöverförandet, ofta via läromedel, så har nu omvärlden letat sig in i våra klassrum långt mer. Kunskaperna finns inte enbart konkret i bokform längre utan måste letas fram, användas och presenteras i andra former än tidigare. Smörgåsbordet står uppdukat mitt framför elever och lärare, men de rätter som tillagas är inte längre kontrollerbara för läraren på samma sätt som tidigare. Läraren måste inta mer en handledande roll, vara mer flexibel i tänkandet och nyfiket studera/handleda de nya stordåd som görs av eleverna. Äntligen kanske undervisningen kommer att utgå mer från händelser i omvärlden och ske mer i dialogform än tidigare? (min not.)

John Steinberg har idag i sin blogg tipsat mig om en intressant artikel som handlar om hur skolorna ska tänka inför anskaffandet av fler datorer. Det handlar inte enbart om antalet datorer utan hur man ska tänka kring datorer:
-se datorerna som ett verktyg,
-tänk annorlunda om undervisningen,
-ge lärarna undervisning i IKT, stötta dem så mycket som möjligt,
-få lärarna att använda sig av datorerna i det dagliga livet, här har rektorerna en viktig roll.

Efter det här fortbildningsåret har jag insett vilka fantastiska möjligheter som datorernas användning kan tillföra skolorna, men jag inser också att den största utmaningen består i hur vi ska få personalen att våga anamma den nya tekniken. En personal som inte längre känner att de tappar kontrollen när de tillsammans med eleverna reser ut i omvärlden. Och att de låter eleverna få visa upp sina stordåd inte bara i pappersform innanför klassrummets väggar utan även online till släkt och vänners stora förtjusning.

För att uppnå det krävs fortbildning och stöd till personalen i första hand. För utan personalens trygghet och lust kommer inte eleverna att få tillgång till den moderna tekniken. Då blir det dammsamlare av datorerna igen! Sen får vi inte glömma att det inte alltid är helt enkelt, oväntat trassel kan uppstå helt plötsligt. Men utmaningar är till för att tas - mot år 2011 med språng!

10 kommentarer:

  1. Den största utmaningen blir att hålla allt vi lärt oss vid liv, att uveckla och använda det och inte minst att förmedla det till våra kollegor.
    Lyckas vi med det kan vi kanske tillsammans skapa en skola där datorn är ett naturligt verktyg som används i ämnen.

    SvaraRadera
  2. Men det känns lite som när man lärde sig cykla, när man en gång kunnat så sitter det. Förhoppningsvis!?

    Och i takt med att vi får med oss kollegorna, och eleverna, så tror jag vi kan stötta och hjälpa varandra till ytterligare stordåd? Tillsammans är vi starka, hoppas jag?

    SvaraRadera
  3. Alla ämnen skulle det vara, attackklickande tog överhanden, igen;-)

    Du har rätt i att det känns som när man lärde sig cykla. Känns otänkbart att gå tillbaka och sluta använda datorn i undervisningen.
    Men jag kommer att sakna våra inspirationsinjektioner på Blåsen Hus. Vi får hålla fast vid vårt nätverk i Damernas, för som du skriver- Tillsammans är vi starka.

    SvaraRadera
  4. Vi kanske bör boka lite inspirationsträffar under 2011 och se till att Åsa kommer upp till oss från Kungsbacka och vice versa?
    Vi måste ju få se henne in action, njuta av hennes visslingar och rop... Vem vet - hon kanske kan styra oss rätt också?

    SvaraRadera
  5. Vilken bra sammafattning av er redovisning. Jag kommer bla att berätta om vad jag har varit med om med mina elever då vi har arbetat med IT i undervisningen. Så det blir ett bra komplemet till vad ni kommer att prata om. Sedan kommer jag berätta lite kring tankarna bakom min webbresurs. :)

    SvaraRadera
  6. Det låter bra, Lena! Då får vi IKT belyst från flera perspektiv.Sen får vi hoppas att inte rubriken på mitt inlägg blir slutklämmen på vår kurs!

    SvaraRadera
  7. Tappa kontrollen ska vi inte vara rädda för, för vi har varandra och det känns bra!:)

    SvaraRadera
  8. ...in action med visslingar och rop. Hmmm, det ska verkligen till om man ska leverera det!

    SvaraRadera
  9. Ja, men det fixar vi tillsammans!

    SvaraRadera