Våga välja bort?

I skolans värld smög sig "datorn" in långsamt och försiktigt, jag tänker då på 1990-talet. Det var inte alltid den fick en naturlig plats i klassrummet, ganska ofta placerades den i ett utrymme på sidan eller i ett angränsande grupprum, för att ytorna i klassrummen behövdes till andra saker, ex. måla teckningar, bokförvaring m.m. Observera att jag säger "den" om datorn, precis som om det var en inkräktare, något obestämbart, lite läbbigt och farligt. För så var det i början, skolan hade en dator per klassrum. Och den var obekväm för många av de vuxna. Men det är svunna tider, som tur är!

Turligt nog har utvecklingen gått dithän att datorer nu finns i alla klassrum, dock fortfarande inte alltid i tillräckligt antal och ej heller alltid placerade ergonomiskt riktigt men i alla fall mer tillgängliga för eleverna. I bästa fall finns "kanoner" i klassrummet så undervisningen lätt kan göras åskådlig och mer aktuell. Men fortfarande köps det in kartböcker, uppslagsverk och annan litteratur... och fortfarande arbetar man i böcker där uppgifterna inte alltid stämmer längre.

Eleverna skyndar sig igenom sina uppgifter för att sedan få sitta vid datorerna och jobba mer "valfritt". De protesterar ännu inte högljutt men det är nog en tidsfråga?

Vad skulle hända om vi pedagoger gjorde tvärtom? Att vi vågade låta bli att köpa litteratur som ändå snart måste revideras? Att vi avstod att läsa om våra grannländer bara för att det står i läroboken som är från 1990 och att vi istället tog upp aktuella händelser, ex. jordbävningen i Chile? Att vi reflekterade över vad det är som eleverna egentligen behöver lära sig? Att vi lät datorerna få stå mer i centrum? Att hela tiden våga reflektera över vår undervisning, hur kan vi göra den mer intressant...? Blev det som vi tänkt? Eller hade vi kunnat gjort på något annat sätt?

Skulle vi då tappa greppet om eleverna? Eller skulle vi fånga elevernas intresse mer? Och vilken kunskap är eleverna mest betjänta av att få med sig från skolan idag?

För visst är det egentligen viktigare för eleverna att få lära sig hur de ska hantera det stora informationsflödet som finns idag än att läsa om stenåldern i böckerna? Att de ska bli duktiga på att, som "internetriddaren" Stig Roland Rask säger, kunna använda sig av de 8 S:n: "söka och samla, sålla och sovra, sortera och strukturera, systematisera och sammanställa"?

Att de ska få lära sig att söka på nätet, lära sig om etik på nätet, att lära sig vara rädda om den personliga integriteten, hur man hanterar problem som kan uppstå i form av nätmobbning, att det finns sidor med oönskat innehåll m.m.

För informationsflödet bara ökar och ökar, eleverna lever nu i en värld som kräver att de är "informationskompetenta"! Och då är det viktigt med digital kunskap i alla former!

Så våga välja bort..., och våga välja det som är adekvat. Kanske får vi genom att ta bort en del istället utrymme till något annat som är viktigare? Sen ska vi självkart inte underskatta hur viktiga vi är för eleverna, de behöver oss för att lära, handleda, skapa nyfikenhet inför och ge dem goda kunskaper på vägen mot vuxenlivet!

Men de elever vi har idag, som är uppfödda med datorer, s.k. "nätinfödingar", de kommer inte att välja bort datorn! Var så säkra på det! Och vi behöver vara där de är!