...säger gängledaren till killen som helst av allt vill slippa bråk. Killen som står där och inte förstår vad ledaren menar. Vad har han gjort? Och när i så fall?-Vad menar du?
Gängledaren säger då till sina kamrater att honom ska vi bötfälla!
-Om du inte ger mig 300 spänn så kommer vi att slå ner dig! Bara så att du vet!
-Varför ska du ha pengar, jag har ju inte gjort något?
-Pengarna, annars får du stryk!
Dagarna går och rätt som det är händer det som inte får hända. Killen får stryk och det rejält också. Han blir nedslagen, sparkad på och får uppsöka sjukhuset med ambulans. Kompisen som står bredvid försöker hindra slagsmålet men blir fasthållen av gängledarens polare. Flera andra ser på, passiva, rädda och när det är deras tur att bötfällas så betalar de för att slippa bli jagade, sparkade på och slagna. När killen kommer hem så småningom blir han kontaktad igen, han får veta att om han tjallar så blir han dödad nästa gång. På Facebook finns nu kommentarer av båda slag, dels hyllas nu antagonisterna som slagit ner den oskyldiga killen, dels uttrycks avsky för nidingsdådet.
Det här fortgår i veckor, månader, år och ingen vågar skvallra för om man "golar" så blir det värre.
-Är det här Italien, tänker ni?
-Nej, det här är vår stad, idag.
Ungdomarna tvingas att hela tiden ställa upp på än det ena efter det andra, fel svar renderar bötfällning eller dödsstraff. Eller så tvingas de lämna ifrån sig mobiler, datorer eller annat åtråvärt. I deras värld beväpnar de sig nu med vapen av olika slag, slagträn och stenar för att ha i beredskap när nästa man står på tur. Ilskan och frustrationen växer, nya insikter skapas.
Detta är verkligheten för våra ungdomar, maffiametoder styr ungdomsstaden och segrande ur striderna går tupparna med välfyllda fickor! För ingen vågar ingripa, och polisen kan inget göra för det finns inte någon som vågar berätta! TRIST!
Verkligt trist, och alldeles förskräckligt. Det som skrämmer mest är nog rädslan och passiviteten. Att man väljer att passivt stå vid sidan om, att inte våga gripa in pga. rädslan för att själv utsättas. Rädslan för vilket samhälle vi får om ingen vågar gripa in. Rädslan för vad som drabbar dem som vågar agera eller vittna. Vad händer om systemet inte förmår skydda de som visar civilkurage och står upp och vittnar.
SvaraRaderaSom en ung man sa till mig: Lätt för dig att säga att man självklart skall vittna, att man måste våga stå upp för det rätta. Det är inte du som möter blickarna, gliringarna och kommentarerna om tjallare. Hans ord gjorde mig svarslös, för vem var jag att kunna garantera att inget ont skulle drabba honom om han vittnade, Men ändå - var hamnar vi om hoten skrämmer oss till tystnad.
Den unge mannen vittnade och allt gick bra. Den unge mannen växte som människa, men vad hade hänt om han utsatts för fler hot eller verkliga represalier? Vad hade hänt med hans tro på systemet och de goda krafterna i samhället. Vad hade hänt med mig som tagit mig rätten att ge honom rådet att vittna!
Verkligen ett dilemma! Men jag lever i tron att sanningen och rättvisan ska segra, även om det ibland ser mörkt ut.
SvaraRaderaI många fall där personer vittnat har det dock ofta slutat med att den angripna/offret tvingas söka skyddad identitet eller till sist, flytta från orten. Angriparen har triumferande fått bo kvar och kunnat ägna sig åt fortsatta nidingsdåd. Och precis som du säger så klokt, vad händer om ett vittnande renderar fortsatt misshandel, med offret, med dig som gett rådet, med oss alla som bevittnar hur våldet härskar? Då vill jag inte vara med längre! Eller så tar jag till vapen, jag också! För det finns gränser...