Ful-dans och action!

Nu har jag passerat ettårsdagen på mina båda bloggar, en IKT-inriktad kursblogg och en mer personlig tankeblogg. Antalet inlägg jag levererat under året på bloggarna är ungefär lika, men antalet besökare skiljer sig åt. IKT-bloggen har givetvis fler läsare av förståeliga skäl, både kurskamrater och andra studenter har ju tvingats att läsa min kursblogg för att kunna opponera och diskutera kring IKT-utbildningen. Några av våra inlämningsuppgifter skulle dessutom levereras i bloggform, kul och stimulerande då tankarna bättre kom alla till del.

Det som mest slår mig efter ett år drygt som bloggare är dock de inlägg som genererat flest besökare! Jag har tydligen lockat fler läsare när jag skrivit om Facebook, köttätande växter, hårlöss, solfilmen, stavtrugor, ful-dans och action girls.

Att det kommer läsare när man i sina inlägg nämner ordet Facebook är inte så konstigt kanske, ej heller hårlöss i lustider eller solfilmen i vårlängtans tider. Men att ful-dans och action girls lockar många läsare gör mig lite fundersam. Jag gissar att den som skriver in dessa ord i sökrutan på Google har något helt annat i tankarna än det jag avsåg med mina inlägg, eller hur? Nåväl, de kanske argt kryssade ner mina inlägg så fort de öppnade dem, för jag bjöd inte på den girl action eller ful-dans de tänkt sig!

Statistik i all ära, visst är det både intressant och skrämmande att titta på vilka inlägg som varit mest populära, men något som definitivt bara är kul är att se den geografiska spridningen av läsare. Just nu har jag en intensiv trafik från Guadelope på en av mina bloggar. Om jag inte visste att en av mina släktingar är där just nu så hade jag nog undrat vem den läsaren är?

Jag kastar längtansfullt blickar mot min släkting på nätet och inser att hon i alla fall inte behöver googla på vare sig stavtrugor, hårlöss eller solfilmer. Och att döma av hennes Facebook så är hon nu en riktig action girl!!!! En action girl som jag menar; som dansar, surfar, badar, solar, åker vattenskoter... kort sagt, hon sitter nog aldrig stilla! Heja Jenny!

Allt, lite eller inget?

En lärare kommer under de yrkesverksamma åren i kontakt med många personer, såväl elever som föräldrar. Under en tidsperiod har man flera gemensamma upplevelser och delar vardag i stort och smått. Vi blir alla viktiga för varandra, relationen mellan lärare och elev/föräldrar är oerhört väsentlig för hur lyckosam skoltiden ska bli. Det skapas ofta goda relationer som sedan kanske minskar ner, tonar bort, när eleverna och föräldrarna går vidare i livet.

När jag gick med i Facebook så hamnade jag i dubier hur jag skulle hantera vänförfrågningar. Jag är inte riktigt på det klara än med hur jag ska tänka. Detta gör att jag ibland väljer att skjuta upp vänförfrågningar till senare, vilket inte känns riktigt ok för mig. Kvarstår dock att jag måste ta ställning snart, vilka ska jag vara vän med? Vilka ska jag ha full tillgång till mina statusuppdateringar? Vilka ska jag minimera informationen till? Och behöver jag egentligen begränsa vad folk kan läsa och se på min profil, eller...?

En av mina favoritbloggare, Lotta Larsson, har idag gett mig lite hjälp på vägen. I hennes inlägg hittar jag en bra film från Teacher on Demand. Även om filmen är lite inaktuell (fb lite annorlunda nu) så är den är sevärd och sätter igång tankar hos mig, . Tack Lotta! Och tack Johan Lindwert som gjorde filmen redan hösten 2009.


(Filmen tydligen borttagen... synd för den var riktigt bra! Kanske går att hitta direkt på Teacher on Demand, sök på Johan Lindwert)

Omdömen...

Den dokumentation som förs kring varje enskild elev har ökat lavinartat under senare år. Lärarna ägnar alltmer tid åt att formulera individuella undervisningsplaner, åtgärdsprogram och skriftliga omdömen m.m. Det upprättas matriser för att underlätta formuleringar, styrdokumenten granskas, kunskaper rangordnas och kvalitetssäkras. Alla elever ska ha skriftliga omdömen, och om Björklund får som han vill ska dessa omdömen ges redan från förskoleklass.

Mötet med eleverna störs ibland av kraven på dokumentation och lärarna dignar i nuläget under pappershögarna eller i formuleringar. För att inte tala om föräldrarna som går hem efter utvecklingssamtalen med stora pappershögar att läsa igenom, om nu inte skolan börjat arbeta med någon form av digital dokumentation förstås, t.ex. Unikum.

Omdömen kan ges på många sätt, i skriftlig eller digital form eller ibland även som inspelade ljudfilmer, ex. Jing, där läraren läser in sina tankar och reflektioner kring eleven och dess prestationer. Detta sätt att ge omdömen via inspelat ljud kan vara ett nytt sätt att prova på att ge feedback till elever i skolan. Och då kanske särskilt när man granskar enskilda arbeten, uppgifter, där man dels vill ge respons på arbetet, dels ge tips på hur det kan bli ännu bättre. I sann Vygotskij-anda kanske? Nackdelen är väl att det blir en envägskommunikation när läraren ger feedback hemma ifrån arbetsrummet och eleven får motta omdömet vid ett senare tillfälle utan chans att fråga och be om eventuella förtydliganden.

Oavsett hur omdömen ges så följer responsen eleven sedan terminen ut, in i nästa läsår och kanske till och med genom hela skolan? Hela livet? För det mesta så är elever och föräldrar med i utformningen av omdömena men det händer även ibland att den information som ges, oavsett om den är skriftlig eller muntlig, kan vara svår för familjen att ändra på.

I farten när man som lärare ska leverera omdömen tappar man ibland elevperspektivet och glömmer att väga varje ord på guldvåg. Mitt i omdömena kan det ibland smyga sig in kommentarer/meningar som handlar mer om elevens person än om elevens handlingar, prestationer. Det kan vara förödande för en enskild elev att bära... Ex. kan det stå/låta att eleven kan vara envis, slarvig eller bli påfrestande för andra. Alla tre egenskaper som ligger mer på det personliga planet än på skolprestationen. Den elev som får se/höra det blir nog lite tilltufsad och backar förmodligen...

Beröm är bra i alla lägen, skapar ofta ännu bättre resultat och höjer elevernas självkänsla. Och det som ska förbättras ska vara kopplat till arbetsförmåga, inte personlighet! Glöm alltså inte att tänka in i elevperspektivet när det skapas omdömen, en självkänsla knäcks så lätt men är så svår att bygga upp igen. Och ska vi nu skriva omdömen för elever redan från sex års ålder blir varje omdöme ännu viktigare. För vad vill vi ha för elever i slutänden? Modiga, med härlig självkänsla och tilltro på livet, lustfyllda, fulla av tillförsikt och nyfikenhet? Eller kuvade, tilltufsade personer som backar alltmer i självkänsla? I självförtroende? Och blir alltmer försiktiga i gemenskapen? ... Bara en tanke...

Knyta ihop säcken och leverera!

Två dagars IKT igen, de här dagarna de sista i vårt lärarlyft! Det var dags att knyta ihop säcken, dags att leverera!
-Hur visa vad vi fått?
-Hur visa vad vi kan?
-Hur sammanfatta?

Med Måns råd i bakhuvudet så gällde det att vara selektiv i sina framföranden!
-Less is more!
-Mindre text, mera bild!
-Inte för många "slides"! (bilder, sidor)
-Den dramaturgiska "Valen" med: Anslag, konflikt, fördjupning,
upplösning och avslut!
-Inta rummet!
-Ögonkontakt!
-Tystnad talar!
-Våga ta ut svängarna mer!
-Fånga passningen inledningsvis, gärna ta upp något aktuellt...
-Igenkänningsfaktor ger kontakt!

Vi var en brokig skara IKT:are som såg mycket seriöst och ödmjukt på uppgiften. Med tidsfaktorn i bakgrunden levererade vi så gott vi kunde. Och med åhörarna i åtanke presenterades IKT-tankar från flera perspektiv, allt ifrån barn till vuxen, från elev till lärare, men det vi inte kunde visa var våra inre känsloresor. De var svårare att paketera och leverera!

En konstig tomhet efteråt, en konstig känsla av sorg, samtidigt en glädje och stolthet över vad vi lärt oss. Vi var flera som önskade att vi inte skulle bli godkända för att kunna fortsätta vår utbildning ett tag till. Men så blev nu inte fallet...

Efter det en utvärdering av allas våra insatser, tänkvärda tips och reflektioner att ta med sig inför framtiden. Några saker att ta bort, några saker att lägga till och sist men inte minst - en blick på oss själva från åskådarposition. Nyttigt, läskigt men viktigt!

Så slog klockan 12.00. Utanför strålade solen från en blå himmel. Några enstaka snöflingor kom sakta virvlande förbi och flög ljudlöst vidare. Dagsljuset bländade våra stundtals tårfyllda ögon när vi lämnade Blåsenhus.
-Vilken resa vi gjort tillsammans!
-Tack för allt...

Stor kram till Måns, Lars, Åsa B.L., Lena, Peter, Mian, Magnus, Karin och Åsa.

Att tappa kontrollen...

I ett tidigare inlägg skrev jag om datorernas försiktiga intåg i skolans värld. Hur datorerna fick en undanskymd plats i klassrummen och oftast fick funktionen som dammsamlare. Lärarna gjorde stora lovar kring datorerna till skillnad från eleverna som istället kastade längtansfulla blickar bort mot datorerna. Eleverna längtade så efter att få kasta sig över datorerna, både för att skriva på dem och att få titta ut i omvärlden.

Inte förrän år 2011 står nu skolan inför kraven att datorerna SKA användas i större omfattning än tidigare. I nya läroplanen skrivs om datoranvändning i olika ämnen, redan från tidigare år ska eleverna lära sig att använda datorn som ett hjälpmedel för att skriva, redigera, producera, spara och ändra i både bilder och text. Det kunde dock vara ännu tydligare krav, enligt min mening. Likväl är det nu dags för skolans personal att ta sig an den moderna tekniken!

Men vad är det då som händer ute på skolorna? När jag själv kastade mig in i lärarlyftsutbildningen med glädje, förväntan och lust möttes jag på min egen skola även av andra känslor. Det fanns visserligen glädje och förväntan men en mycket stor portion av rädsla, oro och ångest. Jag funderade vad rädslan och oron bestod i och konstaterade att det förmodligen handlade om rädsla för att tappa kontrollen! I min och min kollegas kommande kursredovisning på Blåsenhus kommer vi att berätta om detta.

Läraryrket innebär att leda och entusiasmera eleverna till stordåd men kräver även en lärarroll som nu är på väg att förändras. Från att ha varit ledaren som hållit i kunskapsöverförandet, ofta via läromedel, så har nu omvärlden letat sig in i våra klassrum långt mer. Kunskaperna finns inte enbart konkret i bokform längre utan måste letas fram, användas och presenteras i andra former än tidigare. Smörgåsbordet står uppdukat mitt framför elever och lärare, men de rätter som tillagas är inte längre kontrollerbara för läraren på samma sätt som tidigare. Läraren måste inta mer en handledande roll, vara mer flexibel i tänkandet och nyfiket studera/handleda de nya stordåd som görs av eleverna. Äntligen kanske undervisningen kommer att utgå mer från händelser i omvärlden och ske mer i dialogform än tidigare? (min not.)

John Steinberg har idag i sin blogg tipsat mig om en intressant artikel som handlar om hur skolorna ska tänka inför anskaffandet av fler datorer. Det handlar inte enbart om antalet datorer utan hur man ska tänka kring datorer:
-se datorerna som ett verktyg,
-tänk annorlunda om undervisningen,
-ge lärarna undervisning i IKT, stötta dem så mycket som möjligt,
-få lärarna att använda sig av datorerna i det dagliga livet, här har rektorerna en viktig roll.

Efter det här fortbildningsåret har jag insett vilka fantastiska möjligheter som datorernas användning kan tillföra skolorna, men jag inser också att den största utmaningen består i hur vi ska få personalen att våga anamma den nya tekniken. En personal som inte längre känner att de tappar kontrollen när de tillsammans med eleverna reser ut i omvärlden. Och att de låter eleverna få visa upp sina stordåd inte bara i pappersform innanför klassrummets väggar utan även online till släkt och vänners stora förtjusning.

För att uppnå det krävs fortbildning och stöd till personalen i första hand. För utan personalens trygghet och lust kommer inte eleverna att få tillgång till den moderna tekniken. Då blir det dammsamlare av datorerna igen! Sen får vi inte glömma att det inte alltid är helt enkelt, oväntat trassel kan uppstå helt plötsligt. Men utmaningar är till för att tas - mot år 2011 med språng!

Endast mamma är vaken!

Nyårsnattens firande är hårt,
raketerna gnistra och glimma.
Att ta sig hem på oplogad E4 är svårt,
det hinner bli nyårsdagstimma!
Nu sover nästan alla i egen säng,
mätta och belåtna efter kvällens sväng.
Snön lyser vit på taken,
endast mamma är vaken!

Tyst är nu natten efter glam och fest,
livet där ute är fruset,
i köken syns spår efter middagens rest,
tomma champagneglas vittnar om ruset.
Mamma lyssnar och, halvt i dröm,
tycker sig höra tidens ström,
undrar, varthän den skall fara,
undrar, vad nya året må vara.

Nyårsnattens firande är slut,
alla har slutat att stimma.
På Facebook ses hälsningarna ebba ut,
långt efter midnattstimma!
Mamma förundras över nätets liv,
går mot det nya IKT-året med stora kliv.
Snön lyser vit på taken,
endast mamma är vaken!

Nystädat inför 2011?

I mellandagarna ägnas en del tid åt eftertanke, dels summeringar av året som gått, dels kastas en del nyfikna blickar framåt i kalendern inför det nya år som kommer. På något sätt ska det gamla året sorteras, märkas, etiketteras och stuvas ner i minnesarkivet för att man ska kunna möta det nya året i nystädat skick. Och det är inte alltid man kommer ihåg vad som hänt, åren tenderar att gå ihop men så är det inte nu för...

... när jag tittar igenom och städar upp i min dator kan jag snabbt se vad som hänt under året, vilka tankar jag haft, vilka händelser som jag varit med om, vilka frågor som väckts...

Allt finns bara ett knapptryck bort; i mina bloggar, i Photostorys eller några filmer på Youtube... vem trodde det i januari 2010?
(På bloggar i stort skrivs det i nuläget om allt ifrån politik, via vinter och snö till shopping och sd.)

Inför nyårsaftonen, som egentligen är en dag precis som alla andra, har jag nu summerat, sorterat och etiketterat året med hjälp av datorn. Allt för att börja på ny kula på lördag!

2010 blev för mig ett IKT-år: Intensivt Kunskapsutvecklande i Tiden!!!
Tack för ett härligt år med en härlig lärarlyftskurs i IKT!

Gott slut... och Gott Nytt År till er alla! ;)

Vad hände egentligen på Blåsenhus?

Ett magiskt skimmer vilar över Blåsenhus. För några veckor sen fanns ett ljusspel som lyste upp fasaden. Det skrevs då i UNT om huset och dess "vilda futuristiska datapaneler" och att där bakom huvudbyggnaden döljs "ett hjärta i rött". Det konstiga är, trots att ljusspelet ändat, att fasaden och huset nästan är självlysande och magiskt ändå.
-Kan det vara det pulserande hjärtat som påverkar oss alla till magiska underverk?

Mina kollegor som nu kastats in i bloggvärlden ställer undrande frågor på jobbet och/eller skriver i sina bloggar:
-Men hör´ni, vad hände egentligen när vi var på Blåsenhus?
-Jag som var så negativ inför bloggande, men nu är jag värsta bloggaren!!??
-Go man go, du är numera en bloggare i fosterstadiet...
-...vi var ju trots allt tvungna att hålla ihop i denna outforskade Sherwoodskog. Helt plötsligt pratade vi om något vi alla föraktat dagen innan men nu kom att utforska. Frågan kvarstår...vad hände egentligen på Blåsenhus?

I lärarrummet pratas om bloggdesign och tips nästan varje rast, kommentarer på inlägg och uppskattande tillmälen. Däremellan kommer samtidigt lite rädda frågor, frågor som jag och Åsa måste ta hand om så fort som möjligt:
-Jag vill byta domän, adress - hur gör jag det?
-Tänk om jag får elaka kommentarer, hur gör jag då?
-Kan jag stänga min blogg för utifrån kommande kommentarer?

Min kollega och jag önskar nu att Blåsenhus fortsätter att sända sitt magiska skimmer över stan hela jullovet så att vi kan ta itu med skolan, personalen och eleverna efter nyår. Likt nedräkningen på Slottet och dess ljusspel räknar Åsa och jag nu timmarna, sekunderna innan vi får dra igång på allvar!!
Hej kära kollegor, allt ljus på Hågadal, nu kommer vi tillbaka på heltid!

Whops, var det några som försvann runt hörnet nu???? ;)

Action - girls and boys!

Nu lutar det åt examen! Vi lärarlyftare styr mot slutredovisning med stormsteg! Gruppen har tänkt, tänkt och tänkt, vridit, skruvat lite till och reviderat våra kommande föredrag gång på gång. Redovisningen sker på Blåsenhus den 12 januari kl 13 i Betty Pettersson-salen.

Dagens kursarbete är att sätta ihop en presentationssida (inte riktigt färdig än) som vi kan skicka till alla som ska komma och lyssna på oss, som ska komma till dagen D.

Vår kreative kursledare har ingjutit både kunskaper och mod i oss - vi vill, vi vågar, vi gör och vi kan! Våra huvuden säger dock något annat mellan varven...

Han säger:
-Starta en weeblysida!
-Det ska vara en blogg där så att alla kan kommentera era föredrag.
-En kontaktflik ska också finnas!
-Har ni fått mitt mail?
-Bilderna på framsidan ska vara rektangulära, 492 x 308 pixlar!
-Skriv till Åsa BL, fråga om hon behöver hjälp!
-Ändra era bilder i Photoshop, de ska gärna gå från svart till blått.
-Hur var det, hade ni fått mitt mail?
-Skicka inloggningsuppgifter till Peter och Åsa så de kan börja jobba i sidan.
-Era personliga sidor ska döljas, bilderna på framsidan ska vara klickbara!
-Hur var det med mailet, vem har fått det?

Jag tittar upp, bredvid mig sitter alla lyftare, intensivt arbetande och rosigare än någonsin om kinderna. Kursledaren går runt och stöttar där det behövs.
-Nej, nu ger jag upp, hörs från en granne.
-Jag kan inte det här!
-Jag blir alldeles kollrig!
-Hjälp!
-Det här blev ju bra, eller hur? säger en annan.
-Vilken bild ska jag välja? säger den tredje.
-Hur får jag ner bilden på arbetsytan?
-Bilden är för stor!
-Ååååhhhhh...

Mobilen ringer, i brådskan har jag missat att sätta den på ljudlöst. Jag svarar, ett skrikande hörs i andra änden:
-Jag kom in på det program jag ville! Och här i stan!
Jag tänker, samtidigt som jag jobbar med weeblysidan, att hur ska vi fira denna för vår familj stora händelse?
-Ska ni med på lunch? frågar kursledaren.
Inget svar, alla jobbar böjda över tangentbord, svetten lackar och jippieutrop blandas med mindre glada kommentarer.

Förmiddagen förlöper utan att vi ens känner kaffesug eller hunger, till slut får vi bryta upp ändå för matsalen stängs snart. Lunchen är god, alla får ny kraft och energi, arbetet fortsätter i samma tempo. Det ljusspel som nyss visades utanför Blåsenhus syns nu i våra ansikten, alla färger kan anas i skenet från lamporna, flitens lampor. Sidan fylls alltmer och även från västra sidan av Sverige börjar arbete ramla in. Uppdaterar med jämna mellanrum och konstaterar att vi snart är i mål!

Omtagning finns det inte plats för längre! Nu är det action som gäller!
Action - girls and boys! Och vi gillar det vi ser...

-Betty, här kommer vi, i dina fotsteg!

Kick off!

På min skola har kollegorna följt mig under året som gått. Ingen av dem har undgått att se hur jag lyft under lärarlyftskursen i IKT, sett mig sväva iväg ut i cyberspace/rymden med ett stort leende på läpparna. De har sett på min kurs på Blåsenhus som något odefinierbart, lite farligt men spännande samtidigt.
-Vad gör du egentligen på Blåsenhus?
-Sitter du bara vid datorn?
-Du som är speciallärare ska väl inte hålla på med datorer?

Idag tog jag och Åsa med halva kollegiet till Blåsenhus för att de skulle få en kick off, en rejäl uppstart till det kommande IKT-arbetet på skolan. Tanken är att Åsa och jag ska fortsätta utbildningen av personal och elever under det år som kommer. Till vår hjälp idag hade vi två IKT B-studenter som stod för lektionen. Målet var att alla skulle starta en blogg! Och att alla skulle få kunskap om bildhämtning, upphovsrätt!

I samlad tropp kom kollegorna från skolan, väl förberedda, ivrigt förväntansfulla men samtidigt lite rädda och försiktiga inför uppdraget. Tony och Georgios klarade uppgiften galant, de ledde kollegorna framåt i bloggandet och alla lyckades med uppdraget! Jag imponerades av att studenterna förberett allt så bra, tydliga uppgifter på tavlan, datorer förberedda, inloggningsuppgifter klara, tidsschema m.m. Härligt att se hur de agerade, lugna och inlyssnande.

Imorgon kommer resten av vårt gäng och träffar flera studenter. Men det känns redan i luften idag att vår kick off, att våra tankar om en rejäl uppstart, kommer att lyckas! Skolan får sin kick off! Alla får se Blåsenhus, se datasalarna och nosa lite på den utbildning vi gått. Alla får se att skolledningen satsar på detta, att det är viktigt inför framtiden, inför dagen. En tydlig markering att nu börjar det nya! In med IKT i skolan!

-Och vem var rosigast på kinderna idag, efter avslutad lektion? Gissa!
-Jo, kollegorna!
För de kämpade väl, de lyssnade som aldrig förr och blev smått euforiska för det var/är så kul! En kick off som heter duga! Och känner jag dem rätt så sitter några och bloggar redan nu ikväll!

Tack Mona för att du bjöd oss alla på detta! Tack Georgios och Tony! Och tack Måns och Lars för att ni lät det bli möjligt! Sist, men inte minst - stort tack till personalen som ställde upp en sen eftermiddag. Gillar er! :-)

-En enkel biljett ut i rymden, tack!

Det var kallt, ute blåste vintervindar och snön krasade under fötterna. För knappt ett år sen lämnade jag och åtta andra IKT-sugna lärarlyftare kylan, klev in i ett varmt, alldeles nyöppnat Blåsenhus och undrade vart vi var på väg? Vi hade alla löst enkel biljett, vi gav oss iväg på en okänd resa ut mot cyberspace! Ingen tur och retur här inte! Har man en gång nosat ut i IKT-världen så kan man inte vända tillbaka, man blir för evigt fast vid de möjligheter som öppnar sig! Idag krasar vintersnön åter under fötterna, det är kallt ute och resan går nu mot sitt slutmål, kursavslutningen. Det är dags att börja summera...

Kursledningen frågar efter vilka erfarenheter jag gjort?
-Ett lärarlyft som heter duga! Alla dessa verktyg som jag kan använda, som skapar nya möjligheter att tydliggöra undervisningen och gett en nyväckt lust för arbetet! Vem trodde att man kunde få en så´n nytändning efter 35 år i jobbet?
-Insikt om vikten av att införliva den moderna informationstekniken i arbetet, att se datorn som pedagogiskt hjälpmedel. Att se elevernas stjärnögon tändas och tillsammans skapa arbeten med stor lust och energi!
-En ny lärarroll där jag ibland agerar mer som handledare, ledsagare eller till och med följare i kontakten med eleverna. Vi lär tillsammans!
-Ny kunskap om datoranvändning ur flera perspektiv, såväl elev-, lärar-, skol- som samhällsperspektiv. Nätetik, källgranskning och kunskap om senaste forskningsrönen inom IKT och skolan.
-Ett privatlyft också! Vi har närmat oss varandra i familjen! Vi skapar tillsammans, guidar varandra fram i cyberrymden och skrattar stort på vår resa!! Härligt att kunna fortsätta följas åt, även om tonåren inträder. Mamma hänger med... (så gott det går).

Kursledningen vill att jag beskriver min resa...
Den började försiktigt med mitt första blogginlägg i kursbloggen i januari-2010. Nu fotar och bloggar jag aktivt, gör egna hemsidor, filmer och photostorys. Datorn har blivit min nya ledsagare som följer mig vart jag går. Den försynta specialläraren som var enormt sugen på att lära om IKT har blivit en aktiv resenär och tyckare på nätet. Jag åker med på IKT-resan, är inte längre en passiv åskådare. Den försiktigt nyfikna inställningen till datorer och cyberspace har bytts mot ett hejdundrande klicktempo att upptäcka, utforska och ge sig in i datavärlden. De få farhågor jag hade har bytts ut mot de möjligheter som finns. Den begränsning jag satte på mina egna barn för 10 år sen, att en timme om dagen vid datorn räckte, (vilket de även glatt påminner mig om), den skäms jag för idag.
Upptäckte dessutom häromdagen att det var riktigt kul att tillsammans med två andra kursare inspirera kommunens rektorer och förskolechefer kring ämnet förskola, skola och IKT. Att få visa upp de fina elevarbeten som gjorts och att berätta om de möjligheter som finns kändes bra. Hade det sagts för tio månader sen att jag skulle stå där så hade jag inte trott på det själv!

Och visst görs avtryck i den egna verksamheten. Vi har alla i kursen utvecklat vårt IKT-arbete. I mitt möte med eleverna kan man skåda en, snart flera, elevfilmer på Youtube, man kan hitta photostorys och bildspel som eleverna skapat. Mobilkameran eller digitalkameran används i undervisningen nästan dagligen. Kollegorna både bävar och ser fram emot den stora IKT-satsningen på skolan som sker efter jullovet. Jag och min kursare ska då lära både personal och elever att hantera olika program, blogga, göra hemsidor, skapa filmer, lära om bildhanterning m.m.
I Kvalitetsgranskningen har IKT blivit ett av våra tre utvecklingsområden inför nästa läsår. En IT-plan ska utarbetas. Datorer har inhandlats, dataundervisningsrum har ordnats och alla, även föräldragruppen, darrar av förväntan! Vilket härligt spännande år vi går till mötes, jag, eleverna, föräldrarna och pedagogerna! Lite av det uppdraget, min kollegas och min undervisningsplanering, kommer vi att berätta om på slutredovisningen.

Och även om vi alla lärarlyftare snart nått resans slutmål, så kommer inte jag att kliva av - jag fortsätter resa så länge det bara går! Full fart framåt! ;-)

Den nya lärarrollen

Visst hänger du väl på? Delta i webbseminarium om den nya lärarrollen nu på torsdag 25/11 kl. 15.00-16.30.

Gå in på sidan och anmäl dig snarast. Seminariet samarrangeras av nätverket Dela!, Collaborative E-learning Arena (CELA) & Nätverket för IT i högre utbildning (ITHU).

Några dagar efter seminariet får jag följande länkar, seminarium del 1 och seminarium del 2. Så missade du samtalen kan du lyssna här....

Att synliggöra fältet IKT (Omvärldskoll nr 3)

Bloggandet ökar lavinartat, ca 190 000 bloggar startas varje dag (enligt siffror från apr 2009). Det skrivs temabloggar, dagboksbloggar och nyhetsbloggar bl.a. För en novis kan det vara svårt att hitta i bloggdjungeln. Varje bloggare har ofta en egen blogglista på bloggar som följs, man samlar gärna på bloggar kring samma ämne. Genom att titta på vad andra hittat kan man själv göra små fynd i bloggvärlden. Det enda man behöver är tid och en förstående omgivning.

Jag har själv en blogglista som jag ändrar på lite då och då. När en blogg inte kommer med nya inlägg så tar jag ofta bort den. Det är färskvara som gäller, särskilt då det handlar om IT, nyheter för mitt jobb eller senaste golfsvingen...

Jag har till vår omvärldsuppgift på IKT-kursen letat runt lite mer och hittat 6 platser som hjälper mig som pedagog att hålla mig à jour med verkligheten:

Skolverket
Skolverket har en portal som heter IT i skolan. Den känns mycket seriös och jag kan lita på att innehållet är aktuellt och stämmer för mig som pedagog. Portalen har även både nyhetsbrev som du kan prenumerera på (Skolverkets nyhetsbrev) och en blogg (Omvärldsbloggen) som man kan fördjupa sig i. Dessutom har portalen samlat många användbara och nyttiga länktips.

Skolväskan
Skolväskans bloggare, Joachim Thornström, har nu flyttat sin blogg till en egen adress, www.thornström.se (hans blogg går inte att länka här). Bloggen är mycket läsvärd. Han är IT-samordnare i Ystads kommun och står bl.a. bakom Skolväskan, en bra sida att följa om man är pedagog.

Skolporten
Jag kan inte heller låta bli att pusha för Skolportens möjligheter att stärka dialogen mellan forskare och lärare. Du kan där (om du bor i rätt kommun dvs) skapa ett Matchmailkonto, där du kan välja t.ex. IT som intresse. Vissa kommuner i Sverige betalar rätt ansenliga belopp för att serva sina pedagoger, men dessvärre vet inte alla pedagoger om detta. Vi i Uppsala har den möjligheten.
Du går in under fliken "Forskning & Utveckling", letar rätt på "Matchmail" och sen på "Skapa nytt konto". När du fått access till din Matchmail kan du skapa en egen profil, bestämma vilka nyhetsbrev du vill ha, inom vilka ämnen och stadier m.m.

Andra bloggar
Två bloggar där jag alltid kan hitta matnyttiga saker är:
IT-mammans blogg och Kristina Alexandersons blogg. De båda arbetar med Webbstjärnan bl.a. och Kristina är även skribent för Kolla Källans idélåda och Creative Commons skolombudsman. Båda är mycket kunniga på området och hos dem kan man hitta tankar kring mötet mellan skola och IT. De frågeställningar som dyker upp för mig, särskilt när det gäller vad jag får och inte får göra i skolans värld, kan jag oftast hitta bra, konkreta svar på hos dem.

Specialpedagogens blogg
Det bästa bloggtipset för mig som specialpedagog, det spar jag till sist. Bloggen Tidsenliga lärverktyg, hette tidigare "Teknik för specialpedagogik" hjälper mig som specialpedagog att hålla mig uppdaterad både inom specialpedagogik och IT. Där kan jag hitta olika etiketter som gör att jag snabbare hittar lösningar direkt inom IT i kombination med de elever jag ofta möter i mitt arbete. Tack Annika A. Davidsson i Umeå för en intressant blogg!

Hoppas du hittat något matnyttigt här, eller så har du redan hittat dit, du med? ;)

IT förenar (del 2)

Vem minns inte de stora julaftonsmiddagarna hos farmor? Där alla vi släktens barn väntade och väntade på tomtens ankomst? Under tiden passade vi på att leka, göra bus och testa gränser utan att föräldrarna märkte av oss. Jag kan villigt erkänna att kreativiteten på busfronten var stor! Endast ett under gjorde att vi inte lyckades tända eld på hus och koja ibland. Vi skrattade...

Och vem minns inte surströmmingskvällarna i stugan med efterföljande bastu och dopp i älven? Där vi barn förfasades över den lukt som la sig över stock och sten, men där doppet i älven efter bastun fick de flesta lukter att försvinna. Där man satt stilla i mörkret och lät älven skölja bort värmen samtidigt som småfiskarna började nafsa en på benen? Och vi skrattade så...

Eller de stora familje- och släktträffarna som kom med jämna mellanrum när någon i släkten fyllde jämnt! Då vi barn återigen hittade på lite bus emellanåt, långt borta från de vuxnas sorl eller blickar. De fina festkläderna vi tagit på oss genomgick en smärre förvandling i takt med antalet rätter som serverades. Förrätt - hyfsat snygga kläder, varmrätt - lite matfläckar än här och där, efterrätt - aj då, lite revor... och till kaffet kändes inte kläderna riktigt igen längre. Men vi skrattade så....

På senare år har buset lagt sig för oss, vi barn umgås lite mer moget. Nu är det istället våra barn som passar på tillfällena att upptäcka restaurangens eller gårdens hemliga utrymmen. Eller testar hotellets pool efter att hastigt slängt av sig festkläderna och bytt till badkläder istället! Vi vuxna samlas och undrar vad livet gjort med varandra? Nya familjesituationer visas, nya vänskaper presenteras och nya tankar utbyts.

När vi skiljts åt har vi alltid känt att vi måste ses igen, så snart som möjligt. För släktbanden är starka, omtanken stor och lusten att umgås mer hägrar. Men vi bor inte på samma plats och vi har inte alltid möjlighet att ses vid samma tillfälle. Skriva brev går sådär, ringa inte lika roligt då man inte pratar med alla samtidigt. Det är nu IT kommer in i bilden!

Igår fick jag ytterligare en mejladress från en släkting att lägga till min mejlsamling. Och whow, idag ser jag på filmer vad han gjort på sitt livs resa. Jag har honom ett knapptryck bort! Vem kan inte säga att nätet förenar? Har ju skrivit om det förut...

Jag ser på filmerna och ler åt att få komma släkten ännu närmare. Vi träffas så gott som dagligen via nätet på ett eller annat sätt. Jag ser kort på senaste renoveringen, kort på den växande magen och läser om vad dagen innehållit för mina släktingar.
IT förenar verkligen!!!

Från ide till idé!

Små björnar, nallar, tilltalar alla! Det är en sanning som är oemotsägbar! Från gammal till ung, liten som stor!

I Åsas och mitt arbete med vår blivande hemsida så lät vi en liten diskret nalle finnas med för att tydliggöra vissa rubriker. Vår nalle, som min dotter skapat, fick träda in likt "björnen sover", ett försiktigt grepp av oss och som ett bifogat bildelement till sidan. Nallen fick ta plats, mest för att tydliggöra, men andra kanske ser det som en liten flirt för att få läsare på sidan?
-So what? tänker vi, huvudsaken att läsarna trivs med sidan och får några följare.

Och så passerar en ny dag på IKT-utbildningen där allas våra IKT-tankar ruskas om. Där Måns trycker på de "rätta" knapparna och kreativiteten startar i våra huvuden. Vips, så har nallen plötsligt klivit ut från idet till en ny idé! Givetvis ska nallen få vara nummer ett, det får bli hans sida, inte vår. Vi kan kliva tillbaka och låta nallen istället hjälpa oss att nå målet. Nallen byter plats från att vara en illustratör till sidan till att vara sidans huvudperson där texten får följa nallen!

Jag ser helt plötsligt en helt annat scenario framför mig där nalle vaknar till liv:
-nalle får givetvis en egen blogg,
-han kan varje vecka komma med nyheter eller kommentarer,
-han blir mottagaren av elevernas texter,
-han blir den som hjälper med tips och råd,
-han blir kreatören, spjutspetsen och kommunikatören med eleverna,
-han blir en ny figur att ta fram på textilslöjden? på bildlektionen? i sagorna?
-att ta med på alla lektioner,
-han får göra resan utanför klassrummet? Eleverna kan resa med...m.m....
Sidan blir alltså hans egen sida!!!!

Likt våra Uppsalavänners och kollegors grepp om Spökägget får nu Åsa och jag en nystart på vår verksamhet. Det kan blir hur stort som helst, endast brist på tid kan begränsa omfånget. Eleverna kommer förhoppningsvis att få nya stjärnögon när de får ytterligare en mottagare och inspiratör!

Tack Måns, för att du öppnar våra ögon och bjuder med oss på kreativitetens och inspirationens tågresa! Skulle jag idag få göra om min uppgift om "Min förebild" så vet jag vem jag skulle ägna den åt nu!

Vad säger forskningsrapporterna om IKT? (Omvärldskoll nr 1)

Inför en kommande uppgift på min IKT-kurs har jag ombetts att läsa aktuell forskning kring ämnet IKT. Texterna är intressanta, tilltalande och tankeväckande, de ger verkligen anledning till reflektion.

Alla forskningsrapporter är mycket samstämmiga! Den ena rapporten efter den andra redovisar att användning av IKT i skolan har många goda effekter på elevers lärande, ex:

- elevernas ämnesrelaterade prestationer men också läs- och skrivutveckling påverkas positivt genom användning av IKT, (s.8 E-learning Nordic, 2006).

- eleverna lär sig läsa fortare, skriver bättre och längre texter genom användning av IKT, (s. 9 Tekstskaping på datamaskin, Trageton,2002).

- IKT kan vara speciellt bra för elever med vissa funktionshinder/svårigheter, och där nämns allt från läs- och skrivsvårigheter till ADHD, koncentrationssvårigheter, Asperger, tal-, språk- och kommunikationssvårigheter, (s.10 Utvärdering av kompetensutveckling Lärarhögskolan i Sthlm, 2001).

- användning av IKT visar på mätbara effekter för betygsnivåer, inlärning, samarbete och motivation, (s. 11 The Becta Review, 2006).

- IT upplevs även ha en effekt för lärandet när det gäller elever med närvaro- eller beteendeproblem, (s. 11 ICT in Schools Survey, 2004).

- studenter som tog hela eller delar av sin kurs online klarade sig bättre i snitt än de som tog samma kurs genom en klassrumsbaserad undervisning, (s. 20 Rapport 2010:1 Framtidens lärande.. . ).

- att bärbara datorer till lärare och elever förbättrar lärandet och därmed kunskapsinlärningen, (s. 15 Maine’s One-to-One Laptop Program, 2004).

Det här är bara ett axplock ur några av de forskningsrapporter jag läst, det finns åtskilliga fler som är lika samstämmiga! Att elevernas motivation ökar, att det leder till ökad uppmärksamhet och ökat engagemang torde vid det här laget vara oomkullrunkeligt!!

Detta kan även ses med blotta ögat när olika typer av IKT-uppgifter presenteras för elever (min egen erfarenhet), det kan gälla så banala saker som berättelser, olika typer av presentationer, användning av pedagogiska program m.m. som utförs på datorn. Redan då tänds elevernas stjärnögon, lusten att lära ökar och rasterna lockar inte på samma sätt, eleverna vill jobba oavbrutet tills de är klara.

Forskningsrapporterna är mycket samstämmiga på ytterligare ett område; behovet av fortbildning och kompetens inom IKT! Man menar att det är viktigt att kommunerna runt om i landet inte tror att de ska kunna utveckla eleverna mot framtidens skola enbart genom att köpa in datorer i mängd, det krävs även en ökad kompetens bland lärarna kring den pedagogiska användningen av datorerna,
(s. 26 Rapport 2010:1 Framtidens lärande...).

I den undersökning som Skolverket gjort kring IKT (s. 13 Rapport 2010:1 Framtidens lärande...) sägs bland annat att:
-hälften av alla skolor i landet har ett stort behov av investering i IT-utrustning och IT-verktyg,
-endast var fjärde grundskollärare har tillgång till egen dator i skolan,
-det går 6 elever på en dator i den kommunala grundskolan,
-endast 30 % av skolorna har egen IT-plan och
-varannan lärare behövde kompetensutveckling kring IKT som pedagogiskt verktyg.

Skrämmande siffror! tycker jag. De visar verkligen att både tid och resurser behöver tillsättas i omfattande mängd för pedagogernas kompetensutbildning inom IKT, likväl som det behövs ekonomiska medel för att både förnya och utöka datorutrustningen runt om bland skolorna.

Jag har tidigare i min kursblogg skrivit om en- till en-datorprojekt som utförs lite här och var i landet, se Sala och Färila till exempel. I Färilas fall föll projektet som startade 2000 inte i god jord dessvärre, förmodligen beroende på att kompetensen inte fanns i tillräcklig mängd bland pedagogerna och att datoranvändandet i hemmen inte var så utvecklat, det är i alla fall min egen uppfattning kring varför projektet nu lagts ner. Att några få eldsjälar drar igång projekt brukar inte sluta lyckligt, det krävs kompetens hos all personal om liknande projekt ska lyckas, menar jag. Det finns ytterligare exempel på att det inte enbart räcker med inköp av datorer för att IKT-arbetet ska bli självgående, detta kunde vi senast läsa om i DN den 15 sep-2010.

Jag instämmer i att IKT verkligen är en möjlighet till utveckling av såväl lärandet som samarbets- och kommunikationsförmåga. Att förenas kring en dator, att lära av varandra, att visa intresse för varandras arbete och upptäckter på datorn, är ett ypperligt tillfälle till samspelande och utvecklande för båda parter. Detta har jag fått erfara många gånger, i skolans värld, i hemmets sfär och även på en tågresa - vid alla dessa olika tillfällen har jag fascinerats både av datorns lockelse men även av dess enorma förmåga att få alla individer att interagera!!!

Men för att uppnå optimal utveckling bland eleverna, och för att få en hållbar utveckling över tid, så måste kommunerna inse att behovet av kompetenshöjande åtgärder och behovet av teknisk utrustning är stort. Utan stöd från kommunerna riskerar all IKT-utveckling att bli dagsländor eller så blir arbetet beroende av eldsjälar på de olika skolorna. IKT-arbetet får dessutom inte skapa digitala och sociala klyftor mellan människor beroende på tillgång av datorer hemma, skolan måste erbjuda alla elever lika möjligheter till användning av IKT!

Summa summarum:
IKT för mig är en otrolig möjlighet till Individuell Kunskapsutveckling Tillsammans!
Men det krävs Investeringar av Kommunerna, i både resurser och Tid, för att erhålla optimal utveckling hos eleverna, vår framtid!

Filmer om/på Internet

Startar dagen med att lyssna på en intressant debatt om "Google och framtiden". Deltagare är bl. a. Santiago de la Mora från Google. Han berättar:
-Det är användarna som bestämmer hur Google används.
-Det är valfritt att använda sig av Googles tjänster, vill man ha en Googlefri dag så bestämmer man det själv.
-Varje minut, dygnet runt, läggs det ut 24 timmar film på YouTube! Men det mesta av filmerna är "katter som åker skateboard", säger Santiago.
(Min notering: Det innebär alltså 34 560 timmar film/dygn eller 1 036 800 timmar film/månad!!!!!)

Hissnande tankar i mig, alla lika ofattbara som universums storlek:
-Hur stort kan det egentligen bli?
-Hur mycket information kan vi klara av att hantera?
-Kan systemet krascha? Och i så fall när? Och hur?
-Söktjänster behövs för att hantera all information! Och vilka ska hantera sökmotorerna? Kan de duperas? Användas i fel syfte?

Jag har även noterat att man börjar skämta om "faran med Internet". Det görs till exempel filmer om sprängattentat mot Internet. Är det ett tecken på att vi börjar oroa oss, eller att vi vill skratta åt folks oro?

Alla möjligheter som skapas i vår cybervärld skapar faktiskt även rädslor för sårbarhet och risker för olaga intrång. I veckan nämndes faran med att göra sina bankärenden genom det mobila bredbandet. Men så länge det handlar om katter som åker skateboard kan vi nog vara lugna, eller hur?

"The social network" på fredag?

Filmen "The social network" har premiär på fredag, det kan väl knappast ha undgått dig? Dagens tidningar skriver spaltmeter efter spaltmeter om den kommande premiären där man får se hur "den socialt hopplöse studenten och datanörden Mark Zuckerberg blev mångmiljardär genom att skapa Facebook". Enligt skribenterna så antyds att Zuckerberg skapade något han behövde i sin isolerade värld som pluggande student men att fenomenet Facebook i sig inte är riktigt ärligt för vi visar "friserade sidor av oss själva". Huruvida detta stämmer kanske du och de andra 500 miljoner användarna av Facebook har synpunkter om??

Av mina egna små efterforskningar kring Facebook att döma så finns vissa förbjudna områden som man inte behöver eller ska nämna på fb. Kanske våra egenhändigt nya skapade identiteter på den sociala sajten friseras upp till en socialt acceptabel standard, eller vad säger du? Finns det något du undviker och i så fall vad?

Jag som nybliven användare av Facebook blir dock intresserad av att se filmen, kanske mina IKT-kursare hänger med? Kolla trailern för filmen!

Regler på Facebook?

Jag är rätt så nybliven medlem på Facebook och kan nu ställa alla dumma frågor till folk utan att de suckar ihjäl sig.
-Vad finns för regler?
-Oskrivna lagar?
-Hur hantera?
-Vad bör jag som förälder tänka på? Osv...

Flera av de ungdomar jag pratat med om mediefenomenet har gett mig många välvilliga råd och tips. Alla säger dock inte samma sak men det finns några klara sociala regler bland ungdomarna:
1. Man poke:ar (puffar) inte någon av motsatt kön som man inte känner. Det uppfattas som att man försöker ragga på personen på fel sätt och det är sorgligt. Samma som att dra världens sämsta raggningsreplik! Resultatet blir inte bra!
2. Man addar inte (lägger till) någon av motsatt kön som man inte känner. Det anses lika dåligt som ovan.
3. Föräldrar ska helst inte kommentera på barnens logg! Och absolut inte om det är "pinsamma" saker.
4. En del som mest kollar på andras profiler och inte skriver så mycket på den egna profilen kallas oftast för "U-båtar".
5. En "Stalker" förföljer någon på Facebook och kollar hela tiden vad personen gör. Varning för Stalkers, de står inte högt i kurs!
6. Se upp för "Faceraping", när någon skriver något mindre lämpligt på en annan persons profil. Lämna alltså aldrig ut lösenord eller lämna datorn utan tillsyn om du är inloggad.
7. Undvik att göra "emo-uppdateringar", skriva deppartankar på Facebook. Ger ingen hög status hos personen och får till följd att kompisarna håller sig undan.
8. Att skriva arga saker på Facebook är lika fel som ovan. "Att bråka på FB är töntigt"! säger ungdomarna.
9. Relationsstatus är viktigt att kolla. Om man har noterat att man är ihop med någon så är det viktigt att det också stämmer, att båda har samma notering. Pinsamt annars!
10. Att göra slut på ett förhållande via Facebook är totalt fel!

Intressant att lyssna på ungdomarnas kommentarer. De gillar att jag som förälder ställer mina frågor och säger att det är bra att föräldrar är på Facebook, bara man "sköter" sig! En del ungdomar samlar till och med på föräldrar i sina vän-listor, den som har flest föräldrar vinner!
Kul och tankeväckande, kanske ändå var bra att jag gick med?
Undrar om jag ska puffa för Facebook? ;)

Saknar du någon regel? Skriv till den i kommentaren nedan.
Och vill du ha 66 roliga tips så kolla här.

Gör en Photostory istället!

Bildspelet/Photostoryn om "Min förebild" är klar. Med hörlurar och mikrofon har jag suttit och skapat likt värste Ingemar Bergman. Då jag aldrig gjort en Photostory tidigare var det extra spännande att se resultatet. Premiär för lärarlyftarna på onsdag!

Photostory är ett lätt användbart verktyg att ta till när man vill skapa ett bildspel. Känslan av film finns där, absolut inte som stillbilder som växlar mekaniskt när man tittar på resultatet. Programmet har förslag på in- och utzoomningar men det går även att fixa egna om man vill. Lätt att få dit tal och bakgrundsmusik. Om det blir fel är det bara att backa tillbaka och göra om.

Läser idag att inspelningen av nästa storfilm "The Girl with the Dragon Tattoo" sköts av regissören David Fincher. Han lär vara noga med varenda scen, tar om och tar om tills han blir nöjd.
-Min Millenniumfilm ska bli storslagen, säger han.

Han skulle nog behöva använda sig av Photostory istället, då slapp alla aktörer dra på sig förkylning i höstvädrets Sverige, för de har nu stått där nu i timmar, i dagar och agerat och agerat.
-David, gör en Photostory istället, vet jag!