Det nya teknikåret 2013

Inför årsskiftet brukar man summera det gamla året och blicka framåt det nya kommande året! Tidningarna är fyllda med årskrönikor, artiklar om nyårslöften och/eller skribenters förhoppningar inför framtiden. På TV summeras och blickas bakåt och framåt, nu sist var det teknikåret 2013 som debatterades.
 
-Vad är det för prylar som är aktuella att skaffa nu? frågar tv-reportrarna.
-Ja, det kan vara hybriddatorer och go-prokameror, säger redaktören för pryltidningen.  
-Eller trådlös laddning av mobilen.
-Men är det inte farligt med strålningen?
-Äh, det är helt ok med strålning, fortsätter redaktören och berättar vidare om de nya systemkamerorna som man både kan ringa och Skypa med.

Jag tittar intresserat på alla tekniska prylar som är uppdukade på bordet i tv-studion men blir samtidigt lite oroad över att utvecklingen går så fort. När man precis tycker att man inhandlat det man behöver och uppgraderat mobilen eller bytt datorn, tv:n eller musikanläggningen så inser man att det kanske snart är dags för byte igen.

Jag blir lite förundrad över hur många av oss som helt uppslukas av nymodigheterna och hur svårt det kan vara som enskild att stå emot. En familj utan tillgång till dator hamnar snabbt i problem idag, mycket av kommunikationen görs enbart digitalt numer.

Men när redaktören säger:
-Den som har mest prylar när man dör vinner!
 Då känner jag att den tävlingen inte är viktig för mig att vinna!

Uppsnappat i matsalen!

Sitter i matsalen och äter lunch med flera elever (ålder 9 år) från min skola. De är rosiga på kinderna, upphetsade, deras ögon glittrar och de hinner nästan inte svälja maten för de vill berätta för mig om det nya, det roliga som de planerar till slutet av maj månad:
-Lisa, våra föräldrar ska få se! säger flera elever vid bordet samtidigt i munnen på varandra.
-Gissa om de (föräldrarna) kommer att bli förvånade!
-Vi ska göra en stor bio, och med pop corn förstås. Stolarna får bli fåtöljer.
-Vi ska fixa affischer och biljetter.
-Vad är det ni ska visa? frågar jag och brer smör på min smörgås.
-Jo, förstår du, vi har börjat med så roliga saker i klassen. Vi gör små filmer, riktiga filmer!
-Ja, fast egentligen är det ju bilder som vi satt ihop och som vi pratar till men vi har flera på gång.
-Musik också, glöm inte det! Jag har lagt in rock till stenåldern, säger en av eleverna.
-Så bra, säger jag. Rock betyder ju sten på engelska!
-Va, det tänkte jag inte på!!!
-Föräldrarna ska få betala inträde till bion. Åh, vad pengar vi ska tjäna!

Alla elever ser uppenbart nöjda och belåtna ut, stolta som tuppar och förväntansfulla!

Glädjen, entusiasmen och lusten gick inte att ta miste på. Eleverna strålade ikapp och ville nästan fortsätta lektionerna på en gång, utan att ha en välbehövlig rastvila först. Filmerna måste ju bli klara, rösterna skulle läsas in och musik skulle läggas till.

Jag blev ensam kvar vid matbordet, eleverna gick ut på rast och jag satt och tänkte för mig själv när jag avslutade maten. I samma sekund som eleverna arbetade med sina Photostorys kom ju undervisningen in på tal- och skriftspråk, bildval, faktaframtagning, vikten av att i förväg planera vad, och hur, man ska berätta. Dessutom samarbete på hög nivå, ett stort gemensamt projekt skulle genomföras, enormt gruppstärkande och med ett givet mål med uppdraget. Jag tror att eleverna lärde sig mer än bara fakta kring ämnet, en massa lärdomar för framtida skola/liv. Och lusten att arbeta hos eleverna var påtaglig.

Nu önskar jag lycka till inför filmvisningen och jag lovar, jag kommer definitivt att vara en i publiken!

Bilden tagen från www.flickr.com, "Eating Shiva" from Mirror´s reality photostream....

Nystädat inför 2011?

I mellandagarna ägnas en del tid åt eftertanke, dels summeringar av året som gått, dels kastas en del nyfikna blickar framåt i kalendern inför det nya år som kommer. På något sätt ska det gamla året sorteras, märkas, etiketteras och stuvas ner i minnesarkivet för att man ska kunna möta det nya året i nystädat skick. Och det är inte alltid man kommer ihåg vad som hänt, åren tenderar att gå ihop men så är det inte nu för...

... när jag tittar igenom och städar upp i min dator kan jag snabbt se vad som hänt under året, vilka tankar jag haft, vilka händelser som jag varit med om, vilka frågor som väckts...

Allt finns bara ett knapptryck bort; i mina bloggar, i Photostorys eller några filmer på Youtube... vem trodde det i januari 2010?
(På bloggar i stort skrivs det i nuläget om allt ifrån politik, via vinter och snö till shopping och sd.)

Inför nyårsaftonen, som egentligen är en dag precis som alla andra, har jag nu summerat, sorterat och etiketterat året med hjälp av datorn. Allt för att börja på ny kula på lördag!

2010 blev för mig ett IKT-år: Intensivt Kunskapsutvecklande i Tiden!!!
Tack för ett härligt år med en härlig lärarlyftskurs i IKT!

Gott slut... och Gott Nytt År till er alla! ;)

Bruksanvisningen svår?

Jovisst, så kan det vara, bruksanvisningar är ofta skrivna av de som redan kan och då blir det ibland svårt att förstå. Skrivaren glömmer att nämna det mest väsentliga.
Sen finns det andra tillfällen förstås, och då behövs inga ord, se det här på film istället... ;)

Från tråd och lakan... (God Jul)

Det var julen 1959, pappa kom hem från jobbet med en låda och sin arbetsportfölj. I lådan fanns en hiskeligt stor och konstig apparat. I portföljen låg en liten, liten ask med tråd bland alla papper. Pappa packade upp apparaten och letade efter något att ställa den på. Jag passade givetvis på att pilla lite på asken. Paket lockar ju alltid barn till sig...
-Du får inte röra asken, sa pappa samtidigt som jag öppnade asken och tog ut en rulle med en slags metalltråd.
-Men det är ju sytråd, sa jag och tittade bedjande på honom.
-Nej, lägg tillbaka rullen i asken, det är en film, ingen sytråd, sa pappa.
-Det är en tecknad film som heter Jultomtens verkstad!

Att nämna film, och tecknad sådan, på den tiden var som att ta fram ett magiskt trollspö. Alla barn tystnade omedelbart, stannade upp i det man gjorde och blinkade himmelskt med ögonen för film fanns inte i vardagen. Och att man skulle kunna se en film i det egna vardagsrummet var helt overkligt! Man visste ju inte ens vad TV var...

Pappa trixade med apparaten och trådrullen, mamma hängde upp ett lakan framför vår bokhylla och vi barn satt stilla i stum förväntan. Efter en stund var det så dags, lampan i taket släcktes och pappa tryckte på en knapp. Tråden rullades in i apparaten, det rasslade till och på lakanet kunde man skåda Jultomtens verkstad! Jordens underverk!!!

Idag samlas man kring tecknad film, Kalle Ankas jul, på julafton mest för att det är tradition. Man tittar lite avmätt på spektaklet och konstaterar att filmerna inte har särskilt mycket att locka med längre. Och det som visas kommer inte via tråd, ej heller via filmremsor utan nu är det digital visning som gäller.

I mig härskar fortfarande lite lyckorus när Jultomtens verkstad startar strax efter kl 15 på julafton, jag glömmer aldrig den första gången. Jag kan dock fortfarande inte förstå hur en tunn sytråd kunde bli film och att det faktiskt fungerade, trots att mina barnfingrar dragit i tråden, virat den lite och rullat upp den på rullen igen.

Till sist: från mig till er alla: En riktigt God Jul!!!
Och glöm inte att förundras över de senaste årens rasande utveckling, från tråd och lakan till digitalt format... men jultomten, han är sig lik!

Filmer om/på Internet

Startar dagen med att lyssna på en intressant debatt om "Google och framtiden". Deltagare är bl. a. Santiago de la Mora från Google. Han berättar:
-Det är användarna som bestämmer hur Google används.
-Det är valfritt att använda sig av Googles tjänster, vill man ha en Googlefri dag så bestämmer man det själv.
-Varje minut, dygnet runt, läggs det ut 24 timmar film på YouTube! Men det mesta av filmerna är "katter som åker skateboard", säger Santiago.
(Min notering: Det innebär alltså 34 560 timmar film/dygn eller 1 036 800 timmar film/månad!!!!!)

Hissnande tankar i mig, alla lika ofattbara som universums storlek:
-Hur stort kan det egentligen bli?
-Hur mycket information kan vi klara av att hantera?
-Kan systemet krascha? Och i så fall när? Och hur?
-Söktjänster behövs för att hantera all information! Och vilka ska hantera sökmotorerna? Kan de duperas? Användas i fel syfte?

Jag har även noterat att man börjar skämta om "faran med Internet". Det görs till exempel filmer om sprängattentat mot Internet. Är det ett tecken på att vi börjar oroa oss, eller att vi vill skratta åt folks oro?

Alla möjligheter som skapas i vår cybervärld skapar faktiskt även rädslor för sårbarhet och risker för olaga intrång. I veckan nämndes faran med att göra sina bankärenden genom det mobila bredbandet. Men så länge det handlar om katter som åker skateboard kan vi nog vara lugna, eller hur?

"The social network" på fredag?

Filmen "The social network" har premiär på fredag, det kan väl knappast ha undgått dig? Dagens tidningar skriver spaltmeter efter spaltmeter om den kommande premiären där man får se hur "den socialt hopplöse studenten och datanörden Mark Zuckerberg blev mångmiljardär genom att skapa Facebook". Enligt skribenterna så antyds att Zuckerberg skapade något han behövde i sin isolerade värld som pluggande student men att fenomenet Facebook i sig inte är riktigt ärligt för vi visar "friserade sidor av oss själva". Huruvida detta stämmer kanske du och de andra 500 miljoner användarna av Facebook har synpunkter om??

Av mina egna små efterforskningar kring Facebook att döma så finns vissa förbjudna områden som man inte behöver eller ska nämna på fb. Kanske våra egenhändigt nya skapade identiteter på den sociala sajten friseras upp till en socialt acceptabel standard, eller vad säger du? Finns det något du undviker och i så fall vad?

Jag som nybliven användare av Facebook blir dock intresserad av att se filmen, kanske mina IKT-kursare hänger med? Kolla trailern för filmen!

Gör en Photostory istället!

Bildspelet/Photostoryn om "Min förebild" är klar. Med hörlurar och mikrofon har jag suttit och skapat likt värste Ingemar Bergman. Då jag aldrig gjort en Photostory tidigare var det extra spännande att se resultatet. Premiär för lärarlyftarna på onsdag!

Photostory är ett lätt användbart verktyg att ta till när man vill skapa ett bildspel. Känslan av film finns där, absolut inte som stillbilder som växlar mekaniskt när man tittar på resultatet. Programmet har förslag på in- och utzoomningar men det går även att fixa egna om man vill. Lätt att få dit tal och bakgrundsmusik. Om det blir fel är det bara att backa tillbaka och göra om.

Läser idag att inspelningen av nästa storfilm "The Girl with the Dragon Tattoo" sköts av regissören David Fincher. Han lär vara noga med varenda scen, tar om och tar om tills han blir nöjd.
-Min Millenniumfilm ska bli storslagen, säger han.

Han skulle nog behöva använda sig av Photostory istället, då slapp alla aktörer dra på sig förkylning i höstvädrets Sverige, för de har nu stått där nu i timmar, i dagar och agerat och agerat.
-David, gör en Photostory istället, vet jag!

Vår lilla filmstjärna!

Vår lilla filmstjärna börjar nu bli berömd utanför Sveriges gränser. Filmen "Den korta flykten" är på uppgång i Australien, av alla ställen!
-Hur jag vet det? undrar ni kanske.
-Jo, jag ser det när jag tittar på "Insiktstatistiken" över min film.
Kanske ska boka biljett till Australien för den lille, han måste nog dit och skriva/tassa lite autografer????
-Hi, hi....

Action! Cut!

Så lät det i Uppsala idag när man filmade scenen där Barnens Dagståget tågar genom Hedestad i Stieg Larssons Millenniumtrilogi. Filmen "Män som hatar kvinnor" blir nu på engelska ”The Girl with the Dragon Tattoo”.

Orkestermusiken ljöd, glada rop hördes och människor stod längs tåget viftande med flaggor. Omtagning skedde flera gånger, de håller säkert på ytterligare flera timmar för att få den optimala filmsekvensen där inget får fela!

Höstvindarna var inte nådiga, sommarkläderna kändes fel och höstlöven virvlade runt på gatan. På lastbilsflaken stod huttrande, frusna statister som i pauserna mellan tagningarna kastade på sig filtar, jackor och mössor för att hinna värma sig. Men det viktiga var att scenen blir trovärdig ett Barnens Dagståg i ett somrigt Hedestad. Och då får man stå ut med en del. Just då kände jag och alla som stod och tittade tillsammans att det var skönt att bara vara publik!

Man har jobbat hårt i veckor för att skapa den rätta miljön, husfasader har bytts ut, neonskyltar satts upp, övergångsställen målats gula och gatan har fått en ny, "gammeldags" beläggning. Statisterna har övat på sina roller, ljus har testats och gamla attiraljer från tidsepoken har letats fram. Där stod gamla polisbilar, ålderdomliga cyklar och personbilar som tvättats och polerats fina inför filmningen.

Ett gediget arbete har alltså lagts ner för att skapa en stunds filmhistoria. Jag vågar inte tänka på vilken budget som behövs för att klara detta projekt, men om filmen blir bra kanske den ger trefaldigt igen?

Nu är det dags för oss kursare att filma snart, kanske dags att börja tänka på miljön, omgivningen där vi ämnar göra våra filmer? För när det är dags för Action och Cut, då ska allt vara klart!

Tillägg:
Fem timmar senare står de fortfarande kvar i backen och filmar samma scen. Hörde att statisterna startade redan kl 7 imorse och allt blir inte klart förrän vid kl 20! Imponerande tålamod!

Hyra hyrfilm?

I början av 1960-talet behövde min pappa locka fler deltagare till årets julfest på tidningen. Han utlovade att det skulle visas spännande film under kvällen och genast steg anmälningarna till festen i höjden! Ryktet som spreds bland de anställda var att filmen var mindre lämplig att visa och att den skulle tilltala alla män. Ni förstår, eller hur...?

Festen kom och det var dags för den stora filmvisningen. Pappa tog fram den tunga projektorn och visade den inhyrda filmen, en trådfilm på den tiden. På rullen låg hur många meter tråd som helst och det var svårt att ladda projektorn men han lyckades. Förväntan låg i luften men allt slutade med ett rejält platt fall för pappa hade hyrt filmen "Kalle Ankas julafton"! Festdeltagarna uppskattade inte riktigt pappas skämt. Det utbröt kaos och jag kan lova att pappa inte var lika glad när han kom hem, han höll på att bli lynchad innan kvällen var slut. Han fick sota för sitt lilla skämt länge, länge...

Hyrfilm har alltid lockat människor, att kunna titta på film närhelst man vill och inte behöva vara beroende av tv eller bio. Det började med trådfilmen, senare film på filmrullar, videoband och nu senast DVD-filmer. Hyrbutikerna växte fram som svampar i jorden en period, det fanns en videobutik i nästan varje kvarter. Men nu är den tiden över snart, videobutikerna tvingas stänga sin verksamhet, numera hyr folk sina filmer via fjärrkontrollen vid TV:n eller datorn istället (om man inte laddat ner filmen olagligt). Det ryktas till och med att Google ska ordna så att YouTube så småningom blir en enda stor hyrvideofilmskanal, enligt UNT idag.

Så nu det är bara att rensa ut alla gamla apparater och videoband tillsammans med bokhyllan som jag skrev om i förra inlägget. Det enda jag behöver fortsättningsvis är tillgång till en dator av något slag, eller en iPhone eller en iPad kanske - mer än så behövs inte. Sen kan jag se vilken hyrfilm som helst via nätet. Till och med när jag vill se filmen "Kalle Ankas julafton"!

Livet under en dag på jorden

Den 24:e juli 2010 gjordes ett historiskt globalt experiment, det kallades "Lifeinaday". Människor över hela världen filmade sin vardag och sände in filmerna till YouTube. Det resulterade i över 80 000 dokumentärfilmer. De bästa bidragen redigeras nu och sätts samman till en dokumentärfilm som blir klar i januari-2011. I väntan på den färdiga dokumentären kan man redan nu titta på en del bidrag, en och annan pärla hittar man allt. Är du nyfiken så klicka här på "Utforska videogalleriet".

Jag hade själv tänkt skicka in en film men hann inte riktigt med. Jag var nog lite överambitiös, planerade för mycket och det ska man inte göra när man fångar vardagen. För då är det här och nu som gäller, redigering får man göra efteråt. Och oftast blir faktiskt det spontana allra bäst, både när det gäller foton och film.

Ett tips, ha alltid mobilen i fickan, gärna fulladdad, filma/fota dagen, stunden, fånga tillfället i flykten. Det kommer aldrig igen!
(Lärde mig det när kompisen tappade golfvagnen ner i diket i somras, min mobil kom upp alldeles för sent...)

En filmstjärnas nycker!

Inte kunde jag väl tro att vår egen lilla filmstjärna skulle bli så tuff och självsäker!

Här gjorde jag en film om en liten kanin "Den korta flykten". Det var bara det att kaninen/filmstjärnan fick smak på friheten! Och insåg att en missad krok på burdörren gör att man lätt kan ta nya utflykter i paradiset.

Efter fem timmars flykt häromkvällen, utan att vi visste något, så kom grannarna och undrade om vi verkligen skulle ha honom löst springande ute på gården? Det blev bråttom att fånga in den tuffa kaninen igen! Efteråt kunde vi notera att det nu inte bara var gräsmattan han grävt i utan även alla rabatter. En del blommor låg avbitna bredvid de många hålen! En gräsmatta ska visserligen luftas men inte rabatter, och inte på det här sättet kanske?

Så när du väljer filmstjärna till din nästa film, var noga med de eventuella följderna. En filmstjärna kan få lite idéer och nycker! Är man stjärna så...

En bit kvar...

Jo, visst har vi lärarlyftare en lång, lång bit kvar innan vi behärskar det mesta!!

Se till exempel här nedan, jag fick ett musikvideotips från av mina favoritbloggare häromdagen. Jag lyssnade förstås på musiken men funderade ändå mest på hur man gjort musikvideon.

Och hur gör man? Någon som vet? Kanske något för höstens IKT?

Instruktionsfilm?

I underbart väder satt jag och tittade på tennis, en vanlig aktivitet i min familj om inte golfklubborna används istället.

Men den här gången undrade jag vad jag gjorde förr? Satt jag bara där och tittade passivt? För den här gången kom mobilens kamera fram, det blev många små filmsekvenser som sedan sattes ihop till två filmer.

Resultat: Instruktionsfilmer över hur man ska göra, eller hur man inte ska göra... båda upplagda på Youtube.

Och många kommentarer efteråt av typen:
- Är det inte fel hastighet på filmen? Så där långsamt går det väl inte?
- Men jag rör mig ju som Chaplin!
- Kolla vilken fin fore-hand! (Min kommentar: -Det var den enda bra bland 20 andra...)

Så nu kan motståndarna i fortsättningen bäva inför att möta tennislaget från Uppsala som fått teknikråd! Om inte seniliteten slår till igen förstås!

Och vad filmerna heter? Det får jag inte säga...

En bild säger mer än 1000 ord!

Visst är det så! Det är svårt att blunda inför bilder, mycket lättare att slå dövörat till för det man bara hör.

Och precis som jag sa i tidigare inlägg (4/4) så är det lättare att nå fler med bilder eller film. Bilder är bestående! Eller hur?

Säg det med film...

En textslinga ur en gammal sång lät:
"-Säg det i toner och inte i ord..." men jag har nu upptäckt att det är ännu bättre med:
"-Säg det med ljudfilm så når du långt fler..."

Min lilla påskfilm har gjort succé bland mina släktingar och vänner. Bättre påskhälsning kan jag nog inte komma på för tillfället!

Och så kul det var! Den stilla veckan och den långa fredagen försvann i filmens tecken. Av 47 små filmsnuttar blev det en 5-minuters film! (Har även gjort en till kopia utan glad påsk på slutet...)

Tack för ett lyft i livet, lärarlyftet! <3

Glad påsk till er alla!

Den långa fredagen i påskveckan blev ovanligt kort! Jag ägnade dagen åt att klippa ihop en påskfilm. Huvudaktören var inte särskilt samarbetsvillig men han fastnade ändå på filmen. Det här är min andra film och det känns som det kommer flera ganska snart. Jättekul!

Glad påsk till er alla!

Filmen "Den korta flykten"

En ny värld...

... har öppnats för mig! Film- och bildvärlden!

Jag är inte längre passiv åskådare utan nu noterar jag även hur filmer och bildspel är gjorda. Hur övergångar görs, hur musiken passar till bilderna, hur dramatiken byggs upp genom rätt musikval, hur filmsnuttar görs med växlingar mellan still- och rörliga bilder...

Upptäckte detta när jag idag var på en bra föreläsning från en av kommunens verksamheter. Föredragshållarna visade en mycket bra Power Pointpresentation, som innehöll ganska få men högst adekvata ord, varierad med enkla, tydliga och passande bilder till.
En bra uppvisning i "less is more"-begreppet.

Filmerna som visades var även de föredömligt gjorda, bra ljud till, fina övergångar, stillbilder kombinerat med rörliga bilder...

Föredragshållarna klarade att framföra sitt budskap genom att på ett bra sätt variera sin presentation. Trots den sena timmen en fredag eftermiddag satt vi alla intensivt lyssnande.

Och jag kan lova att jag tog till mig budskapet i föredraget tack vare den proffsiga presentationen! Jag märkte även att jag, samtidigt som jag lyssnade, ägnade lika stor uppmärksamhet kring tekniken/presentationen. Efter min "filmdebut" igår har jag blivit än mer nyfiken på hur andra gör!!

Undrar vad jag gjorde förr på föreläsningarna? Säg det?

Min första film!

Min karriär som filmskapare inleddes idag!

Valde givetvis en högst "originell" titel (trodde jag) men insåg efter ivrigt letande på YouTube att flera tyckte om samma titel. Har nu bytt titeln till Sagan om lilla bilen.

Se resultatet nedan men lova att inte vara så kritisk när du tittar - tänk på att det är min debut! Wrooom!!!!!