I molnet

Det sägs att man kan gå som på moln! Men man kan även gå i moln! Det är väl det vi gjort nu de senaste dagarna? Men visste ni att man också kan städa i moln? 

Nu tänker jag inte bara på damm-moln, moln som jag tyvärr är rätt van vid. När man äntligen får tid för dammsugning så kan läget vara sånt här hemma att det vimlar av mindre molntussar.  Nej, jag tänker snarare på datormolnet, eller cybermolnet som andra kallar det för! 

Och tänk, det är faktiskt riktigt skönt att få städa även här. Att få tid att slutföra inlägg som väntat snart ett helt år, att få tid att sortera upp sina tankar och att få tid att sortera bland bilder och dokument i molnet! 

Men hade någon sagt till mig för 20 år sen att jag skulle städa i cybermolnet - då hade jag nog trott att de vistats uppe i "rymden", att de var uppe i det blå! Hi, hi....

Ful-dans och action!

Nu har jag passerat ettårsdagen på mina båda bloggar, en IKT-inriktad kursblogg och en mer personlig tankeblogg. Antalet inlägg jag levererat under året på bloggarna är ungefär lika, men antalet besökare skiljer sig åt. IKT-bloggen har givetvis fler läsare av förståeliga skäl, både kurskamrater och andra studenter har ju tvingats att läsa min kursblogg för att kunna opponera och diskutera kring IKT-utbildningen. Några av våra inlämningsuppgifter skulle dessutom levereras i bloggform, kul och stimulerande då tankarna bättre kom alla till del.

Det som mest slår mig efter ett år drygt som bloggare är dock de inlägg som genererat flest besökare! Jag har tydligen lockat fler läsare när jag skrivit om Facebook, köttätande växter, hårlöss, solfilmen, stavtrugor, ful-dans och action girls.

Att det kommer läsare när man i sina inlägg nämner ordet Facebook är inte så konstigt kanske, ej heller hårlöss i lustider eller solfilmen i vårlängtans tider. Men att ful-dans och action girls lockar många läsare gör mig lite fundersam. Jag gissar att den som skriver in dessa ord i sökrutan på Google har något helt annat i tankarna än det jag avsåg med mina inlägg, eller hur? Nåväl, de kanske argt kryssade ner mina inlägg så fort de öppnade dem, för jag bjöd inte på den girl action eller ful-dans de tänkt sig!

Statistik i all ära, visst är det både intressant och skrämmande att titta på vilka inlägg som varit mest populära, men något som definitivt bara är kul är att se den geografiska spridningen av läsare. Just nu har jag en intensiv trafik från Guadelope på en av mina bloggar. Om jag inte visste att en av mina släktingar är där just nu så hade jag nog undrat vem den läsaren är?

Jag kastar längtansfullt blickar mot min släkting på nätet och inser att hon i alla fall inte behöver googla på vare sig stavtrugor, hårlöss eller solfilmer. Och att döma av hennes Facebook så är hon nu en riktig action girl!!!! En action girl som jag menar; som dansar, surfar, badar, solar, åker vattenskoter... kort sagt, hon sitter nog aldrig stilla! Heja Jenny!

Filmer om/på Internet

Startar dagen med att lyssna på en intressant debatt om "Google och framtiden". Deltagare är bl. a. Santiago de la Mora från Google. Han berättar:
-Det är användarna som bestämmer hur Google används.
-Det är valfritt att använda sig av Googles tjänster, vill man ha en Googlefri dag så bestämmer man det själv.
-Varje minut, dygnet runt, läggs det ut 24 timmar film på YouTube! Men det mesta av filmerna är "katter som åker skateboard", säger Santiago.
(Min notering: Det innebär alltså 34 560 timmar film/dygn eller 1 036 800 timmar film/månad!!!!!)

Hissnande tankar i mig, alla lika ofattbara som universums storlek:
-Hur stort kan det egentligen bli?
-Hur mycket information kan vi klara av att hantera?
-Kan systemet krascha? Och i så fall när? Och hur?
-Söktjänster behövs för att hantera all information! Och vilka ska hantera sökmotorerna? Kan de duperas? Användas i fel syfte?

Jag har även noterat att man börjar skämta om "faran med Internet". Det görs till exempel filmer om sprängattentat mot Internet. Är det ett tecken på att vi börjar oroa oss, eller att vi vill skratta åt folks oro?

Alla möjligheter som skapas i vår cybervärld skapar faktiskt även rädslor för sårbarhet och risker för olaga intrång. I veckan nämndes faran med att göra sina bankärenden genom det mobila bredbandet. Men så länge det handlar om katter som åker skateboard kan vi nog vara lugna, eller hur?

Don´t be evil!

... är den stora sökmotorn Googles motto!
Ett motto som de försöker leva upp till själva, och som de vill inpränta i oss också, i alla lägen. Enligt företaget vill de vara omtyckta av användarna och påstår att det är användarna som avgör hur stort företaget ska bli. När man slutar använda Google så läggs företaget ner. De påstår även att om företaget så köps upp av andra så ska mottot kvarstå! Allt enligt kvällens TV-program som går i repris de närmaste dagarna. Sevärt, vill jag lova! Tänkvärt likaså!

Google med ung. 21 000 anställda har sitt huvudkontor i Californien, där en tredjedel av personalen, ca 7000, arbetar. Personalvården på företaget är otrolig, gratis buss kör dig till och från jobbet. Gratis mat under dagen, gratis massage om du vill, tillgång till tvättmaskiner, torktumlare, du kan tvätta på arbetstid alltså. Eller simma i de många simbassängerna, styrketräna på 4 st gym på området, fika på 16 kaféer - allt gratis! Företaget har insett vikten av att samla personalen vid luncher, vid fikat, för de har märkt att vid matpauserna växer nya idéer fram, nya konstellationer skapas, mångfalden och kreativiteten är hög! De sociala samlingspunkterna är viktiga för företaget.

Är allt detta en dröm? Är det så bra som det låter? Eller finns det hakar? För vi kastar dagligen in våra privata data utan eftertanke i världens största sökmotor. De vet i princip allt om oss, vad vi gör, vad vi tycker och vad vi söker efter. Finns det några hemligheter kvar? Tror inte det faktiskt. Jag har tidigare berört detta i min blogg, se inlägg här.

Men jag kan inte låta bli att förundras över personalvården. För när vi här i Sverige snabbt ska hinna värma maten på jobbet, kasta i oss tuggorna, hinna svälja maten, ibland utan att prata med en enda person (det hinner vi inte, munnen är full) innan 30-minutersrasten gått, så får de anställda på Google frossa i trevligheter. Jag tror de blir mer kreativa, mer intresserade av att jobba när de får möjligheter att träna, umgås och äta i lugn och ro på jobbet. Mår man bra så orkar man prestera mer, eller hur? Så lite Google-tänk kanske inte är helt fel? Don´t be evil!

Hyra hyrfilm?

I början av 1960-talet behövde min pappa locka fler deltagare till årets julfest på tidningen. Han utlovade att det skulle visas spännande film under kvällen och genast steg anmälningarna till festen i höjden! Ryktet som spreds bland de anställda var att filmen var mindre lämplig att visa och att den skulle tilltala alla män. Ni förstår, eller hur...?

Festen kom och det var dags för den stora filmvisningen. Pappa tog fram den tunga projektorn och visade den inhyrda filmen, en trådfilm på den tiden. På rullen låg hur många meter tråd som helst och det var svårt att ladda projektorn men han lyckades. Förväntan låg i luften men allt slutade med ett rejält platt fall för pappa hade hyrt filmen "Kalle Ankas julafton"! Festdeltagarna uppskattade inte riktigt pappas skämt. Det utbröt kaos och jag kan lova att pappa inte var lika glad när han kom hem, han höll på att bli lynchad innan kvällen var slut. Han fick sota för sitt lilla skämt länge, länge...

Hyrfilm har alltid lockat människor, att kunna titta på film närhelst man vill och inte behöva vara beroende av tv eller bio. Det började med trådfilmen, senare film på filmrullar, videoband och nu senast DVD-filmer. Hyrbutikerna växte fram som svampar i jorden en period, det fanns en videobutik i nästan varje kvarter. Men nu är den tiden över snart, videobutikerna tvingas stänga sin verksamhet, numera hyr folk sina filmer via fjärrkontrollen vid TV:n eller datorn istället (om man inte laddat ner filmen olagligt). Det ryktas till och med att Google ska ordna så att YouTube så småningom blir en enda stor hyrvideofilmskanal, enligt UNT idag.

Så nu det är bara att rensa ut alla gamla apparater och videoband tillsammans med bokhyllan som jag skrev om i förra inlägget. Det enda jag behöver fortsättningsvis är tillgång till en dator av något slag, eller en iPhone eller en iPad kanske - mer än så behövs inte. Sen kan jag se vilken hyrfilm som helst via nätet. Till och med när jag vill se filmen "Kalle Ankas julafton"!

Livet under en dag på jorden

Den 24:e juli 2010 gjordes ett historiskt globalt experiment, det kallades "Lifeinaday". Människor över hela världen filmade sin vardag och sände in filmerna till YouTube. Det resulterade i över 80 000 dokumentärfilmer. De bästa bidragen redigeras nu och sätts samman till en dokumentärfilm som blir klar i januari-2011. I väntan på den färdiga dokumentären kan man redan nu titta på en del bidrag, en och annan pärla hittar man allt. Är du nyfiken så klicka här på "Utforska videogalleriet".

Jag hade själv tänkt skicka in en film men hann inte riktigt med. Jag var nog lite överambitiös, planerade för mycket och det ska man inte göra när man fångar vardagen. För då är det här och nu som gäller, redigering får man göra efteråt. Och oftast blir faktiskt det spontana allra bäst, både när det gäller foton och film.

Ett tips, ha alltid mobilen i fickan, gärna fulladdad, filma/fota dagen, stunden, fånga tillfället i flykten. Det kommer aldrig igen!
(Lärde mig det när kompisen tappade golfvagnen ner i diket i somras, min mobil kom upp alldeles för sent...)

Google Waves ebbar ut!

Tiden på Internet är kort och intensiv, om man inte lyckas omgående så är det kört!

Vi IKT-kursare hann bara nosa på Google Waves innan den läggs ner, ebbar ut. Allt tydligen beroende på alltför få användare! Tanken var att den skulle bli den nya efterföljaren till Facebook.

Nu får vi surfa på andra vågor!

"Nätet mäktigare än pennan..."

... sa Nicklas Lundblad i dagens Sommarprogram i P1. Intressant och värt att lyssna på!

Nicklas som jobbar på Google berättade om hur skrivandet på nätet ökat och fortsätter att öka. Det som skrivs sprids snabbt och "var och en av oss blir starkare på nätet", sa han.

Vikten av att svara på allt skrivande tog han upp och betonade särskilt skolans ansvar att ta elevernas skrivande på allvar. Att alltid kommentera elevernas texter är lärarnas skyldighet och det gör man inte genom att använda röd penna, menade Nicklas.

Den digitalt lagrade informationen har idag en fördubblingstakt på 3 år berättade han vidare. Och den takten fortsätter att öka. Det innebär att vi år 2013 har dubbelt så mycket information som idag. År 2020 är fördubblingstakten nere på 72 dagar!!! En hissnande tanke, eller hur?

Nicklas påstod att vi står inför en vetenskaplig revolution, och genom att analysera skrivandet på nätet och studera sökningarna får vi lättare att förstå händelser i världen.
"Vårt gemensamma skrivande upptäcker världen", sa han.

Efter att ha lyssnat på Nicklas och tidigare läst boken "Googlekoden" (se inlägg 31 mars) är jag såld! Jag håller med om att nätet verkligen är mäktigare än pennan!!

Inre frågor?

Jag har nog aldrig tidigare tänkt så mycket på frågor! Att frågor kan vara så olika? Oftast brukar jag direkt under/efter en föreläsning eller kurs kunna ställa frågor till föreläsaren, till kurslitteraturen eller liknande och få svar, svar som jag inte alltid sedan kommer ihåg. Eller så försvinner svaren in för "arkivering"...

Nu har jag haft två kursdagar på IKT igen! Två härliga dagar med mycket matnyttigt både teoretiskt och praktiskt; vad kan vi använda nätet till, på vilket sätt underlättar nätet, nya Googlewave, hemsidors utseende, bildarbete... med efterföljande trevlig kursträff på kvällen också!

Och whow! Varje gång med Måns och IKT-arna så öppnas nya dörrar! Nya frågor dyker upp! Men frågorna är mer vända inåt istället. Tankeväckare, funderingar, ögonöppnare - med andra ord så väcktes frågorna inne i mitt huvud och nu får hjärnan jobba med svaren själv! Hur ska jag jobba med eleverna? Hur ska jag göra undervisningen ännu bättre? Hur ska budskapet presenteras på bästa sätt? Hur nå alla? Hur ska resurssidan se ut? Den digitala CV:n? Osv...

Och jag lovar, mina ögon kommer aldrig att se samma saker som förr! Min hjärna tänker annorlunda och mina tidigare arbeten behöver revideras. Resan på IKT är så spännande och jag står där nu likt figuren ovan och funderar! Avstigning nästa - glöm det!

IKT - Inre Kommunikation Tänkvärt!

Google - vår nya siare!

Det stora ingenjörsföretaget Google har på sina 12 år intagit världen, det ligger till och med som startsida på Internet och det kan även förutse kommande händelser! Hur det ska gå i kommande val, hur sjukdomar sprider sig över världen, vad vi människor behöver....

Google vet alltså mer om oss än vi anar!
Det har blivit vår nya siare, en ny spådomskvinna eller spådomsman!

Hur då, undrar du? Jo, för innan du går till läkaren med dina bekymmer så kanske du först googlar på dina besvär? Innan du bestämmer dig för vilket parti/vilken person du ska rösta på så googlar du igen. Innan du själv vet vilken vara du ska inhandla så googlar du, därefter bestämmer du dig för både produkt och märke, till och med vilken affär du ska besöka...

Alla ord du söker på noteras av Google och med 22 000 sökningar per sekund så förstår du. Det är därför de kan förutse det mesta, nästan...

I ett nyligen sänt TV-program intervjuades en journalist, Andreas Ekström, om företaget Google. Han har precis publicerat boken "Googlekoden". Boken är, enligt Andreas, skriven för alla människor som använder nätet till vardags. Och det gör vi alla, eller hur?

I intervjun berättade han vidare att en företagare han nyligen mött hade sagt följande:
"-Har man problem med staten kan man alltid börja om i ett annat land, har man problem med Google finns det inget alternativ!"

Så det gäller att använda sig av Google på rätt sätt, att veta vad vi gör och att inta ett kritiskt förhållningssätt i användandet. Sen kan vi hoppas att Google fortsätter att jobba för vår sak och tar tillvara på informationen som kan samlas hos företaget på ett bra sätt. För vad händer om Google hamnar i fel händer? Tänk på det en stund!