I molnet

Det sägs att man kan gå som på moln! Men man kan även gå i moln! Det är väl det vi gjort nu de senaste dagarna? Men visste ni att man också kan städa i moln? 

Nu tänker jag inte bara på damm-moln, moln som jag tyvärr är rätt van vid. När man äntligen får tid för dammsugning så kan läget vara sånt här hemma att det vimlar av mindre molntussar.  Nej, jag tänker snarare på datormolnet, eller cybermolnet som andra kallar det för! 

Och tänk, det är faktiskt riktigt skönt att få städa även här. Att få tid att slutföra inlägg som väntat snart ett helt år, att få tid att sortera upp sina tankar och att få tid att sortera bland bilder och dokument i molnet! 

Men hade någon sagt till mig för 20 år sen att jag skulle städa i cybermolnet - då hade jag nog trott att de vistats uppe i "rymden", att de var uppe i det blå! Hi, hi....

Sekunder...

Jag befann mig ganska långt hemifrån nyss, närmare bestämt i Thailand tillsammans med familjen, ute på en lugn ö, långt från stadens ljud och hets. Långt från arbetsveckornas jäkt och press. Långt från snöplogar, bilköer, ishalka och inställda tåg. Det tog ett tag innan man vande sig vid att låta tiden och ljuset styra aktiviteterna. Ändå letade sig media in i semesterlunken och till viss del får jag väl skylla mig själv som inte kunde låta bli att titta.

På rummet fanns en TV som rapporterade från ett oroligt Libyen, senare från ett jordbävningsskakat Chile och till sist även från ett Japan som var helt oförberett på vad som komma skulle... Intressant att följa debatten om den misstänkt snedvridna nyhetsrapporteringen som media förmedlat ifrån Libyen, när till och med Hillary Clinton menar att andra länders nyhetsorgan förmedlar den mer sanna bilden, hon lovordade till exempel Al Jazeeras nyhetsprogram mer än USA:s alla nyhetsorgan.

På privata mobilen fick jag några arbets-SMS, hastigt ivägskickade utan en aning om var mottagaren var. Jag kunde inte låta bli att svara...

När jag sen kastade en hastig blick på datorn fick jag även även enstaka arbetsmail, rapporter från lokaltidningen, från mina vänner, glada tillrop, uppmuntrande kommentarer, senaste nytt inom kompiskretsen och även om det senaste mycket tragiska dödsfallet på scenen i Uppsala, när en kär aktör som avslutade sitt liv mitt i framträdandet på scenen. Allt detta levererades på några korta sekunder... ett knapptryck bort.

Ibland undrar jag om det är så att man ska undvika nyhetsrapportering i semestertider eller om det är bra att uppdatera sig lite så man är förberedd på de besked som komma skall? Att man ska undvika arbetsmailen är väl klart men å andra sidan, jag kunde rensa bort en del extraarbete genom att kort svara, hänvisa vidare.

Jag både vill, och inte vill, känna mig uppdaterad/medveten om vad som sker runt omkring, men jag undrar om det är så nyttigt när man ska vara ledig och koppla av.

Hur gör ni andra?

Endast mamma är vaken!

Nyårsnattens firande är hårt,
raketerna gnistra och glimma.
Att ta sig hem på oplogad E4 är svårt,
det hinner bli nyårsdagstimma!
Nu sover nästan alla i egen säng,
mätta och belåtna efter kvällens sväng.
Snön lyser vit på taken,
endast mamma är vaken!

Tyst är nu natten efter glam och fest,
livet där ute är fruset,
i köken syns spår efter middagens rest,
tomma champagneglas vittnar om ruset.
Mamma lyssnar och, halvt i dröm,
tycker sig höra tidens ström,
undrar, varthän den skall fara,
undrar, vad nya året må vara.

Nyårsnattens firande är slut,
alla har slutat att stimma.
På Facebook ses hälsningarna ebba ut,
långt efter midnattstimma!
Mamma förundras över nätets liv,
går mot det nya IKT-året med stora kliv.
Snön lyser vit på taken,
endast mamma är vaken!

Nystädat inför 2011?

I mellandagarna ägnas en del tid åt eftertanke, dels summeringar av året som gått, dels kastas en del nyfikna blickar framåt i kalendern inför det nya år som kommer. På något sätt ska det gamla året sorteras, märkas, etiketteras och stuvas ner i minnesarkivet för att man ska kunna möta det nya året i nystädat skick. Och det är inte alltid man kommer ihåg vad som hänt, åren tenderar att gå ihop men så är det inte nu för...

... när jag tittar igenom och städar upp i min dator kan jag snabbt se vad som hänt under året, vilka tankar jag haft, vilka händelser som jag varit med om, vilka frågor som väckts...

Allt finns bara ett knapptryck bort; i mina bloggar, i Photostorys eller några filmer på Youtube... vem trodde det i januari 2010?
(På bloggar i stort skrivs det i nuläget om allt ifrån politik, via vinter och snö till shopping och sd.)

Inför nyårsaftonen, som egentligen är en dag precis som alla andra, har jag nu summerat, sorterat och etiketterat året med hjälp av datorn. Allt för att börja på ny kula på lördag!

2010 blev för mig ett IKT-år: Intensivt Kunskapsutvecklande i Tiden!!!
Tack för ett härligt år med en härlig lärarlyftskurs i IKT!

Gott slut... och Gott Nytt År till er alla! ;)

Nyhetsspridning i rekordfart! (God Jul)

De gamla historieböckerna som skrevs på pergament i långsamt tempo ersätts idag av snabba klick och hastig överföring. Nyheter sprids rekordsnabbt, ibland kommer nästan nyheten före själva händelsen...

Häromdagen när det small en bomb i Stockholm låg nyheten ute på Flashback forum innan krutröken lagt sig på Bryggargatan. Och de gamla händelserna skrivs nu om i en mer modern tappning.

Såhär i jultid, se historien om Jesu födelse med IKT-ögon:

Bloggmästare!!!

Jag har hittat en helt underbar klassblogg som bara måste läggas in i min blogglista.

Tack Erica Lövgren som tipsat oss alla om Blåsmarkarnas blogg. Den drivs av 6- och 7-åringar från Blåsmarks skola i Piteå! De arbetar bl.a. med ASL- att skriva sig till läsning med hjälp av dator, ett intressant sätt att lära sig läsa!

I bloggen skriver de som de tänker, och ibland hittar de kanske inte rätt tangenter men vad gör det när de ändå vet vad som står och/eller fröken "kan tolka"?

Grattis Blåsmarkarna till en fin blogg! Och lycka till i fortsättningen!

-En enkel biljett ut i rymden, tack!

Det var kallt, ute blåste vintervindar och snön krasade under fötterna. För knappt ett år sen lämnade jag och åtta andra IKT-sugna lärarlyftare kylan, klev in i ett varmt, alldeles nyöppnat Blåsenhus och undrade vart vi var på väg? Vi hade alla löst enkel biljett, vi gav oss iväg på en okänd resa ut mot cyberspace! Ingen tur och retur här inte! Har man en gång nosat ut i IKT-världen så kan man inte vända tillbaka, man blir för evigt fast vid de möjligheter som öppnar sig! Idag krasar vintersnön åter under fötterna, det är kallt ute och resan går nu mot sitt slutmål, kursavslutningen. Det är dags att börja summera...

Kursledningen frågar efter vilka erfarenheter jag gjort?
-Ett lärarlyft som heter duga! Alla dessa verktyg som jag kan använda, som skapar nya möjligheter att tydliggöra undervisningen och gett en nyväckt lust för arbetet! Vem trodde att man kunde få en så´n nytändning efter 35 år i jobbet?
-Insikt om vikten av att införliva den moderna informationstekniken i arbetet, att se datorn som pedagogiskt hjälpmedel. Att se elevernas stjärnögon tändas och tillsammans skapa arbeten med stor lust och energi!
-En ny lärarroll där jag ibland agerar mer som handledare, ledsagare eller till och med följare i kontakten med eleverna. Vi lär tillsammans!
-Ny kunskap om datoranvändning ur flera perspektiv, såväl elev-, lärar-, skol- som samhällsperspektiv. Nätetik, källgranskning och kunskap om senaste forskningsrönen inom IKT och skolan.
-Ett privatlyft också! Vi har närmat oss varandra i familjen! Vi skapar tillsammans, guidar varandra fram i cyberrymden och skrattar stort på vår resa!! Härligt att kunna fortsätta följas åt, även om tonåren inträder. Mamma hänger med... (så gott det går).

Kursledningen vill att jag beskriver min resa...
Den började försiktigt med mitt första blogginlägg i kursbloggen i januari-2010. Nu fotar och bloggar jag aktivt, gör egna hemsidor, filmer och photostorys. Datorn har blivit min nya ledsagare som följer mig vart jag går. Den försynta specialläraren som var enormt sugen på att lära om IKT har blivit en aktiv resenär och tyckare på nätet. Jag åker med på IKT-resan, är inte längre en passiv åskådare. Den försiktigt nyfikna inställningen till datorer och cyberspace har bytts mot ett hejdundrande klicktempo att upptäcka, utforska och ge sig in i datavärlden. De få farhågor jag hade har bytts ut mot de möjligheter som finns. Den begränsning jag satte på mina egna barn för 10 år sen, att en timme om dagen vid datorn räckte, (vilket de även glatt påminner mig om), den skäms jag för idag.
Upptäckte dessutom häromdagen att det var riktigt kul att tillsammans med två andra kursare inspirera kommunens rektorer och förskolechefer kring ämnet förskola, skola och IKT. Att få visa upp de fina elevarbeten som gjorts och att berätta om de möjligheter som finns kändes bra. Hade det sagts för tio månader sen att jag skulle stå där så hade jag inte trott på det själv!

Och visst görs avtryck i den egna verksamheten. Vi har alla i kursen utvecklat vårt IKT-arbete. I mitt möte med eleverna kan man skåda en, snart flera, elevfilmer på Youtube, man kan hitta photostorys och bildspel som eleverna skapat. Mobilkameran eller digitalkameran används i undervisningen nästan dagligen. Kollegorna både bävar och ser fram emot den stora IKT-satsningen på skolan som sker efter jullovet. Jag och min kursare ska då lära både personal och elever att hantera olika program, blogga, göra hemsidor, skapa filmer, lära om bildhanterning m.m.
I Kvalitetsgranskningen har IKT blivit ett av våra tre utvecklingsområden inför nästa läsår. En IT-plan ska utarbetas. Datorer har inhandlats, dataundervisningsrum har ordnats och alla, även föräldragruppen, darrar av förväntan! Vilket härligt spännande år vi går till mötes, jag, eleverna, föräldrarna och pedagogerna! Lite av det uppdraget, min kollegas och min undervisningsplanering, kommer vi att berätta om på slutredovisningen.

Och även om vi alla lärarlyftare snart nått resans slutmål, så kommer inte jag att kliva av - jag fortsätter resa så länge det bara går! Full fart framåt! ;-)

Den nya lärarrollen

Visst hänger du väl på? Delta i webbseminarium om den nya lärarrollen nu på torsdag 25/11 kl. 15.00-16.30.

Gå in på sidan och anmäl dig snarast. Seminariet samarrangeras av nätverket Dela!, Collaborative E-learning Arena (CELA) & Nätverket för IT i högre utbildning (ITHU).

Några dagar efter seminariet får jag följande länkar, seminarium del 1 och seminarium del 2. Så missade du samtalen kan du lyssna här....

Vem är ful? Vem är snygg?

I Facebookfilmen "The Social Network" får man se hur elevbilder, flickbilder, matchas mot varandra och man har möjlighet att klicka på vem som är "snygg" respektive "ful". Utseendet prioriteras och ett häcklande inleds vid datorerna, det skrattas åt flickorna när de hängs ut på nätet.
Ett särdeles dåligt tilltag och helt oetiskt enligt min mening! Och mycket riktigt reagerade omvärlden rätt omgående och stängde ner röstningssidan, fast då hade den redan kraschat beroende på den stora nättrafiken.

Läser i helgen en artikel i DN som beskriver att samma fenomen uppstått i Borås förra veckan. På onsdagskvällen samlades tittare på nätet och röstade även här på flickor, uppdelade i kategorierna "snygg" eller "ful". Fotografierna hade stulits från Facebook. Sidan som startade på onsdagskvällen stängdes ner på fredagen samma vecka. Men skadan var redan skedd, flickorna som figurerat på sidan upplevde det hela obehagligt och var mycket ledsna över tilltaget. Initiativtagarna tyckte dock något annat:
-Vill du inte vara med? Synd, stäm oss! skrev de på sajten enligt DN.

Nu ska vi alla återigen rösta på flickor i kategorierna "snygg" eller "ful". Vi låter oss villigt gå med på precis samma tilltag som skedde i Facebookfilmen eller i Borås. Ingen reagerar nu, sidan finns kvar till beskådan och har funnits ett tag redan. Visserligen påstås att flickorna deltar på egen vilja och att även andra faktorer spelar in i valet. De flesta reagerar på utseendet ändå och lägger sina röster därefter. Och vilka känslor flickorna får, vilka reaktioner som kommer efter och vad de tycker om några år - det har de ingen aning om... än.

Pinsamt och bedrövligt, tycker jag och inbjuder nu alla att protestera mot tilltaget genom att inte rösta!
-Vadå, inte gör jag väl det? undrar du nu.
-Och vad tänker hon på?
-Lucia förstås!

Våga vägra rösta, var vuxen och föregå med gott exempel! Ställ inte upp och rösta på sådana tävlingar, det är ändå år 2010!!!

IT förenar (del 2)

Vem minns inte de stora julaftonsmiddagarna hos farmor? Där alla vi släktens barn väntade och väntade på tomtens ankomst? Under tiden passade vi på att leka, göra bus och testa gränser utan att föräldrarna märkte av oss. Jag kan villigt erkänna att kreativiteten på busfronten var stor! Endast ett under gjorde att vi inte lyckades tända eld på hus och koja ibland. Vi skrattade...

Och vem minns inte surströmmingskvällarna i stugan med efterföljande bastu och dopp i älven? Där vi barn förfasades över den lukt som la sig över stock och sten, men där doppet i älven efter bastun fick de flesta lukter att försvinna. Där man satt stilla i mörkret och lät älven skölja bort värmen samtidigt som småfiskarna började nafsa en på benen? Och vi skrattade så...

Eller de stora familje- och släktträffarna som kom med jämna mellanrum när någon i släkten fyllde jämnt! Då vi barn återigen hittade på lite bus emellanåt, långt borta från de vuxnas sorl eller blickar. De fina festkläderna vi tagit på oss genomgick en smärre förvandling i takt med antalet rätter som serverades. Förrätt - hyfsat snygga kläder, varmrätt - lite matfläckar än här och där, efterrätt - aj då, lite revor... och till kaffet kändes inte kläderna riktigt igen längre. Men vi skrattade så....

På senare år har buset lagt sig för oss, vi barn umgås lite mer moget. Nu är det istället våra barn som passar på tillfällena att upptäcka restaurangens eller gårdens hemliga utrymmen. Eller testar hotellets pool efter att hastigt slängt av sig festkläderna och bytt till badkläder istället! Vi vuxna samlas och undrar vad livet gjort med varandra? Nya familjesituationer visas, nya vänskaper presenteras och nya tankar utbyts.

När vi skiljts åt har vi alltid känt att vi måste ses igen, så snart som möjligt. För släktbanden är starka, omtanken stor och lusten att umgås mer hägrar. Men vi bor inte på samma plats och vi har inte alltid möjlighet att ses vid samma tillfälle. Skriva brev går sådär, ringa inte lika roligt då man inte pratar med alla samtidigt. Det är nu IT kommer in i bilden!

Igår fick jag ytterligare en mejladress från en släkting att lägga till min mejlsamling. Och whow, idag ser jag på filmer vad han gjort på sitt livs resa. Jag har honom ett knapptryck bort! Vem kan inte säga att nätet förenar? Har ju skrivit om det förut...

Jag ser på filmerna och ler åt att få komma släkten ännu närmare. Vi träffas så gott som dagligen via nätet på ett eller annat sätt. Jag ser kort på senaste renoveringen, kort på den växande magen och läser om vad dagen innehållit för mina släktingar.
IT förenar verkligen!!!

Filmer om/på Internet

Startar dagen med att lyssna på en intressant debatt om "Google och framtiden". Deltagare är bl. a. Santiago de la Mora från Google. Han berättar:
-Det är användarna som bestämmer hur Google används.
-Det är valfritt att använda sig av Googles tjänster, vill man ha en Googlefri dag så bestämmer man det själv.
-Varje minut, dygnet runt, läggs det ut 24 timmar film på YouTube! Men det mesta av filmerna är "katter som åker skateboard", säger Santiago.
(Min notering: Det innebär alltså 34 560 timmar film/dygn eller 1 036 800 timmar film/månad!!!!!)

Hissnande tankar i mig, alla lika ofattbara som universums storlek:
-Hur stort kan det egentligen bli?
-Hur mycket information kan vi klara av att hantera?
-Kan systemet krascha? Och i så fall när? Och hur?
-Söktjänster behövs för att hantera all information! Och vilka ska hantera sökmotorerna? Kan de duperas? Användas i fel syfte?

Jag har även noterat att man börjar skämta om "faran med Internet". Det görs till exempel filmer om sprängattentat mot Internet. Är det ett tecken på att vi börjar oroa oss, eller att vi vill skratta åt folks oro?

Alla möjligheter som skapas i vår cybervärld skapar faktiskt även rädslor för sårbarhet och risker för olaga intrång. I veckan nämndes faran med att göra sina bankärenden genom det mobila bredbandet. Men så länge det handlar om katter som åker skateboard kan vi nog vara lugna, eller hur?

Digitala lärresurser

Jag behöver inte packa min skolväska full eller "uppfinna hjulet" en gång till när jag använder mig av den digitala lärresursen "Skolväskan" - en fullmatad lärarportfölj med mycket användbart! I en snygg förpackning, tilltalande för ögat, har det mesta jag kan behöva som lärare samlats på en webbsida. Man har försökt sig på en viss form av dubbelnavigering men inte riktigt uppnått målet. Och det var kanske inte heller tanken? Rubrikerna som står i vänster marginal finns även att hitta inne på sidan som bilder men i olikfärgade kugghjul. Att det finns både en textrubrik och ett kugghjul med samma text kan ifrågasättas, måste båda finnas med? Det blir inte enklare att hitta av den anledningen och kan snarast försvåra då antalet informationskanaler blir fler. Det som möjligen gör att jag lättare kan hitta på sidan är igenkännadet av de "loggor" som visas på nästan varje flik även om det första intrycket kan vara lite rörigt. Lilla Skolväskan på första sidan har inte ens en rubrik, bara en skolväska att klicka på. Kanske befogat då det är där förskoleeleverna, de inte läskunniga, ska leta efter "sina" program?

De olika rubriker som finns avslöjar att portföljen är bred! Allt ifrån olika ämnen till tips på presentationsprogram och lite skoj. En sida vänder sig direkt till eleverna, "För unga", och bakom den finns information om mobbning, rättigheter, hälsa och samlevnad och säkerhet på nätet.

Lärresursen är användbar kanske mest för pedagogen men går även att använda medvetet direkt i undervisningsmiljö då det breda utbudet på sidan gör att man alltid hittar något matnyttigt i varje ämne. Antalet klick på sidan är nästan aldrig mer än 2, max 3, klickningar bort, du hittar snabbt det du söker.

I boken Internetsökningens didaktik (Enochsson, A-B) läser vi att man vid skapandet av en sida ska tänka på följande: Relevant innehåll, djup (länkar), aktuell information, layout, tillgänglighet och källhänvisningar. Detta tycker jag att lärresursen uppfyller.
Enochsson säger dessutom i boken att elever föredrar sidor med mycket bilder och lite text - de sidorna kan vi enkelt hitta till då webbsidan har länkat flera sajter med bilder, roliga och användbara sidor för elever.
De "8 S:n" som Stig-Roland Rask myntat, och som även Enochsson nämner, "Söka, Samla, Sålla, Sovra, Sortera, Strukturera, Systematisera och Sammanställa", får stå för det jag tycker om webbsidan. Alla S finns representerade på webbsidan, allt samlat och strukturerat för att hjälpa mig som lärare. Jag slipper söka, sålla och sortera!

Då webbsidan dessutom uppdateras regelbundet finns ingen risk att man hamnar i "gammal skåpmat". Om jag som lärare någon gång känner osäkerhet inför något ämne så kan jag hitta lite trygghet här. Kom dock ihåg att sidan i första hand vänder sig till läraren/pedagogen, att det som pedagog är viktigt att först studera sidan och ta fram det material som eleverna ska jobba med. Och att det inte blir som det ibland kan se ut i klassrummet, läraren släpper "lös" eleverna att sätta sig vid datorerna och hålla på med vad de själva vill. Då tappar läraren chansen till en utökad kunskap för eleverna via nätet, elever behöver istället guidas runt tillsammans med läraren för att se vilka möjligheter till lärande som bjuds digitalt.

-Om eleverna inte får se hela smörgåsbordet blir det bara spaghetti och köttfärssås de väljer! Och det är inte alltid så gott, tycker jag. På den här webbsidan är smörgåsbordet dukat för oss lärare! Vi kan snabbt välja de rätter som behövs. Och rätterna är goda! Mums!

Puffa någon?

Tekniska nyheter möts oftast först med skepsis från den breda allmänheten, men tekniknördarna vill ha genast! Så småningom har många skaffat sig produkten som ibland på kort tid sen kan bli oumbärlig. Tänk till exempel på mobiltelefonen som vi klarade oss utan under många år men som nu är lika viktig att ha med som hjärtat vi bär i våra kroppar (nästan). Men med de tekniska nymodigheterna följer också nya ord som man genast bör lära sig att använda på rätt sätt. Och då fastnar jag för "puffa någon".

Jag har fått lära mig att det är oartigt att knuffa eller peta på någon. Både i skolan och hemma fick man bannor om man gjorde det. Om jag går på stan så kan jag inte gå och peta på folk hur som helst. Men nu hör och ser jag att det är ok att puffa någon, i alla fall om man är med i Facebook. Där finns en speciell funktion för att puffas! Läser man vad ordet egentligen betyder så är det "en lätt knuff, att väcka intresse för eller en reklamåtgärd". Och jag kan inte säga att jag blir särskilt imponerad av funktionen, snarare lite undrande. För varför måste vi gå omkring och peta på/puffa på/säga till folk:
-Hallå!
-Se på mig! Här är jag!
Är det i avsaknad av kontakt? Brist på uppmärksamhet? Eller vad är det? Kan någon förklara det för mig?

-Kaxar du va?

...säger gängledaren till killen som helst av allt vill slippa bråk. Killen som står där och inte förstår vad ledaren menar. Vad har han gjort? Och när i så fall?
-Vad menar du?
Gängledaren säger då till sina kamrater att honom ska vi bötfälla!
-Om du inte ger mig 300 spänn så kommer vi att slå ner dig! Bara så att du vet!
-Varför ska du ha pengar, jag har ju inte gjort något?
-Pengarna, annars får du stryk!

Dagarna går och rätt som det är händer det som inte får hända. Killen får stryk och det rejält också. Han blir nedslagen, sparkad på och får uppsöka sjukhuset med ambulans. Kompisen som står bredvid försöker hindra slagsmålet men blir fasthållen av gängledarens polare. Flera andra ser på, passiva, rädda och när det är deras tur att bötfällas så betalar de för att slippa bli jagade, sparkade på och slagna. När killen kommer hem så småningom blir han kontaktad igen, han får veta att om han tjallar så blir han dödad nästa gång. På Facebook finns nu kommentarer av båda slag, dels hyllas nu antagonisterna som slagit ner den oskyldiga killen, dels uttrycks avsky för nidingsdådet.

Det här fortgår i veckor, månader, år och ingen vågar skvallra för om man "golar" så blir det värre.
-Är det här Italien, tänker ni?
-Nej, det här är vår stad, idag.

Ungdomarna tvingas att hela tiden ställa upp på än det ena efter det andra, fel svar renderar bötfällning eller dödsstraff. Eller så tvingas de lämna ifrån sig mobiler, datorer eller annat åtråvärt. I deras värld beväpnar de sig nu med vapen av olika slag, slagträn och stenar för att ha i beredskap när nästa man står på tur. Ilskan och frustrationen växer, nya insikter skapas.

Detta är verkligheten för våra ungdomar, maffiametoder styr ungdomsstaden och segrande ur striderna går tupparna med välfyllda fickor! För ingen vågar ingripa, och polisen kan inget göra för det finns inte någon som vågar berätta! TRIST!

Facebook - ett dilemma för mig som lärare?

I hallen står flera par skor som jag inte känner igen. Jag förstår redan när jag kliver in genom dörren att våra juniorer har besök, och mycket riktigt - runt köksbordet sitter de och pratar. Jag hejar och går upp till arbetsrummet med väskan full med jobb. Men det är svårt att få arbetsro för diskussionerna som förs i köket intresserar mig. Jag bara måste lyssna...
-E hade Facebook förut men tröttnade på alla statusuppdateringar!
-Va, gjorde han det?
-Ja, han orkade inte läsa om vad folk åt, vad folk gjorde eller vem som såg vem...
-Men M då, han fick så många vänförfrågningar så han kände att det blev för jobbigt, han kände sig övervakad på Facebook, så han la av.
-Hm, men vet du vad, jag ville inte ha kontakt med mina lärare när jag gick på högstadiet!
-Nej, inte jag heller för då tappar de statusen, man vill liksom se upp till sina lärare då. Och det går inte om man har kontakt med dem på nätet.

Så fortsatte pratet, jag lyssnade och tänkte. Vi lärare ställs inför nya dilemman nu när vi får Facebookförfrågningar från våra elever. Ska vi adda de elever som frågar eller kan vi ignorera en förfrågan utan att verka distanstagande? Om vi en gång har börjat adda elever måste vi då adda alla eller kan vi välja? Och välja, det är väl inte etiskt korrekt? Hur hålla distans, och vilken distans bör hållas, hur vara personlig men inte privat? Och eleverna, är det bra för dem att vi finns i deras datorer, hemma? Gör vi intrång i deras liv då? Eller känner de sig bevakade av oss? Ska vi kanske låta deras privatliv vara? För även om de uppskattar vår närvaro nu, hur tänker de sen, som vuxna?

Frågorna är många och inte helt lätta att ta ställning till. Jag känner mig själv tveksam till att skaffa Facebook just av den anledningen. Om jag inte har FB så slipper jag hamna i detta dilemma, tänker jag. Sen undrar jag lite om skrivandet också? Vill vi veta? Behöver vi veta? Läs mitt förra inlägg om FB här.

Andra har också tänkt mycket och skrivit kring lärarens yrkesetik och sociala medier, nu senast Kristina Alexanderson. Hon har en mycket läsvärd blogg som jag bara måste få rekommendera. Hennes senaste inlägg kom lägligt med mina funderingar om jag ska skaffa Facebook eller inte. Läs hennes inlägg om Facebook här.

Hur gör ni andra? Addar ni alla elever som vill ha er som vän? Eller addar ni ingen elev? Och hur mycket släpper ni in dem i era Facebook-liv?

En arena på gott och på ont?

Jag är ganska unik för jag tillhör de få som ännu ej gått med i Facebook. Jag måste dock erkänna att jag snart inte har några argument kvar för att inte tillhöra den sociala arenan. Det ena exemplet läggs till det andra på att det är bra med Facebook. Sen kan man väl ifrågasätta vad som skrivs ibland, om allt verkligen är så bra som det verkar, varför vissa väljer att lägga ut mer privata saker i offentlighetens ljus eller om allt som skrivs verkligen är intressant för andra än en själv? Men det resonemanget har jag redan fört tidigare i min blogg och tänker inte gå in djupare på i det här inlägget.

Det som imponerat på mig sista veckorna är den otroligt snabba spridningen av olika typer av budskap via Facebook. Det som tidigare tog flera veckor att starta upp är idag en liten knapptryckning bort. Ett tydligt exempel på det är valdagen 19 september. Utgången känner ni till men i protest över ett visst partis framgång så lades en uppmaning ut på Facebook att man skulle samlas för en gemensam demonstration dagen efter. Och vilket gensvar det blev! På bara 20 timmar! I flera städer i Sverige hörsammades uppmaningen och många deltog i protesten.
Eller när ungdomarna i Uppsala bestämde sig för att ha en liten fest, parken i Ekonomikum fylldes några timmar senare av massor av festglada firare. Tur att inte inbjudan var hem till någons lägenhet!

Snabbheten i spridning av budskap kan dock också få trista konsekvenser för det är inte alltid som innehållet i budskapen är bra dessvärre. Detta hände bland annat när den svenska flaggan utsattes för tråkigheter eller när emo-ungdomar attackerades i Göteborg.

I en tid då varje minut är dyrbar och där allt tenderar att gå allt fortare så är det extra viktigt att tänka efter först och handla sen. Det gäller även de budskap och den information som läggs ut på nätet. Det kan vara svårt att stoppa det som redan publicerats om man mot förmodan skulle ångra sig. Så när du går ut på arenan, tänk noga efter först! Men nog blir jag sugen på Facebook efter dessa herrars framträdande!

Webbtidningar

Webbtidningar blir allt vanligare. I takt med att tidningsbranschen tappar sina trogna köpare och prenumeranter så stiger antalet webbtidningar desto mer.

En webbtidning kan du hitta i två olika typer, dels den som du kan "bläddra i" sida för sida och dels den som ser ut mer som en hemsida, ex. UNT:s webbtidning som för mig är mer av en nyhetssida än en webbtidning! Vill man ha hela UNT i webbform, s.k. e-tidning, måste man betala 20 kr per dag.

Jag valde först att titta på en webbtidning, Ljusdals Tidning, där du bläddrar dig fram själv, från sida till sida. Den kommer ut med ett nummer i månaden och utges av ett företag som heter Annonskraft. Tidningen är reklamfinansierad fullt ut, ges ut gratis i pappersform till alla hushåll i norra Hälsingland och en del av Härjedalen (ca 43 000 ex) men finns alltså även som webbtidning. Av tidningens innehåll står drygt 50 % för reklam och annonser. Layouten är tilltalande (om man bortser från alla annonser) och inbjuder till besök i trakterna. Reportagen är lokalt förankrade och smått nyhetsmässiga, tar upp det som händer och sker i bygden. Nämnas kan t.ex. Erik Hamréns framgångar i fotbollsvärlden, ljusdalingen som lyckats göra karriär! Ett helt nummer har ägnats åt honom, av förståeliga skäl. Jag är dock inte så van att hantera sidorna, märker jag. När jag ska gå in och titta närmare på artiklar som lockar tappar jag ibland bort mig på sidan. Slutbetyget är ändå rätt bra, jag finner nöje i att få hela tidningen serverad, känner mig inte snuvad på något som jag kanske missar om tidningen är i mer hemsidesformat. Kontrollfreaken i mig???

Ville även jämföra med mer magasinliknande webbtidningar. Tittade på issuu.com (där du kan skapa en egen publikation online) för att se vilka tidningar/magasin de kunde erbjuda. Högsta betyg den här månaden har ett magasin, ASIA Food & Travel, för alla som älskar mat och kultur i Asien. Magasinet hade hittills 738 besök... Reklamen stod för ca 22 % av sidorna förutom någon liten annons på en liten del av någon sida. Enormt fina tilltalande bilder i färg, inbjudande, lockande och snygga. Intressanta och inspirerande reportage kring turistställen, asiatiska matrecept och konst/kultur, allt menat att locka turister till länder i Asien. Magasinet är upplagt av två svenskar (?) som är Asienfrälsta! Då det här är första numret är blivande utgivningsfrekvens okänd! Jag kan villigt erkänna att jag blev sugen på en Asienresa!

I skolan har man i alla tider skapat skoltidningar. Det har dock oftast varit tillfälliga projekt som levt en kort period och endast varit känt innanför klassens ramar eller i bästa fall ute bland den enskilda skolans alla elever och föräldrar. Syftet har ofta varit att man vill tjäna lite pengar inför en skolresa genom att sälja lösnummer eller så har det enbart handlat om att lära känna medieformen "tidning".

Nu finns flera olika möjligheter till att utveckla tidningsarbetet i skolan än mer. På nätet kan du skapa tidningar i olika form, ingen tryckkostnad tillkommer, ej heller onödigt pappersslöseri. Många pedagoger har upptäckt möjligheterna med att använda tidningens form i undervisningen och vågar lämna de ibland inaktuella läroböckerna för att istället tillsammans med eleverna skapa mer aktuellt nyhetsmaterial.

Skolans webbtidningar vänder sig både till elever såväl som föräldrar, blir en kontaktlänk mellan hem och skola. Föräldrarna kan följa skolarbetet lättare och eleverna får syn på sin egen kunskap tydligare när den blir mer "offentlig". Eleverna tränas dessutom inte bara i att skriva texter eller att ta bilder som passar till innehållet, de tränas även i att gemensamt planera, strukturera och organisera arbetet med att skapa en tidning.

När flera skribenter tillsammans ska enas om innehållet i en tidning så tvingas man att vara lyhörd för andras förslag, att hålla tidsramar och själv även dela med sig av idéer och tankar. Alltså blir inte bara innehållet i en skoltidning viktigt, utan även processen som leder fram till den färdiga produkten.

Många skolor har nu skoltidningar på webben. Ofta finns en färdig layout där artiklarna regelbundet uppdateras av olika redaktioner. Webbredaktören är slutligen ansvarig för att innehållet är ok och ser till att de uppgjorda ramarna hålls. Det är fascinerande att läsa dessa olika skolwebbtidningar och jag blir imponerad av allt arbete som ligger bakom.

För mig som är lite fyrkantig så kan jag dock ibland störa mig lite på att sidorna har en tendens att vara lite röriga. Mycket information på en liten yta, kanske skulle sidorna/webbtidningarna tjäna på att vara mer luftiga? Mer rena i formerna?

Ta till exempel en av skolorna som använder sig av ett färdigt publiceringsverktyg: Skoltidningen från Nösnäsgymnasiet i Stenungsund. Tidningen är mycket ambitiös, uppdateras nästan dagligen och har mycket läsvärt. Det tar dock en stund att gå igenom sidan och det kan vara lite svårt att hitta bland alla rubriker i vänstermarginalen. Visserligen finns en sökfunktion inlagd men för att hitta allt intressant så måste man nästan veta vad man söker, vilket sökord man ska skriva.

Ibland kan det också vara så att man inte riktigt har tänkt på vilken läsare som finns bakom skärmen, exempelvis hur god syn läsaren har. Webbtidningar där sidorna är svarta är mycket svårlästa i längden, mina ögon orkar inte läsa särskilt länge. Eller dessa två webbsidor som är utgivna av proffs - som borde veta bättre. För jag upplever att dessa sidor är svårlästa, se här och här. Bleka färger, lite trista, upplever jag, och ger upp innan jag ens försökt läsa dem. Nu ingår de dessvärre i kurslitteraturen så jag tvingar mig igenom dem ändå. Innehållet givetvis bra, men för mig, ack så svårlästa!

Jag har till sist accepterat att en webbtidning kan vara mer av formen hemsida, där jag hittar det mest aktuella på första sidan och sen kan klicka mig vidare. Om jag jämför formerna för de olika webbtidningarna så kanske hemsidevarianten ändå är den mer lättlästa och översiktsbara. Bläddervarianterna är härliga i sig men passar kanske bättre som specialtidningar eller tematidningar då man vill läsa om ett specifikt ämnesområde. Och så länge vi dessutom kan locka eleverna till stordåd genom att säga ordet "skoltidning" så gör jag som Erik Hamrén ovan:
Tummen upp för webbtidningar! :)

Hårdvara hetvara!

I takt med att skolorna försöker värva elever så använder man ibland lockvaror, ex. en egen dator till varje elev. Ett bra initiativ! För vem vill inte ha en egen dator? Datorprojekt startar på allt fler ställen, senast i raden är kanske Sala kommun som satsar stort på detta. Våra IKT-studenter ska både delta i och följa Salas "En till en-projekt" under en termin.

Den lilla hälsingeorten Färila i Ljusdals kommun var bland de första att prova på en dator till varje elev i ett projekt som hette "Färila skola 2000". Detta möjliggjordes tack vare bidrag från bland andra Kunskaps- och kompetensstiftelsen (KK-stiftelsen). Det ordnades studieresor från hela landet till skolan, konferenser och studiedagar förlades till Färila som förvånades över det stora intresset från medier och skolor. Färila skola blev över en natt känd som en mycket framåttänkande och innovativ skola.

På våra skolor här i stan köps det nu in massor av bärbara datorer varje läsår. Förväntansfulla elever ser med glädje fram mot sina datorer. Det skolorna dock glömmer är att samtidigt utbilda pedagogerna i IKT. Det är inte alla pedagoger som förstår vilka enorma möjligheter en dator kan erbjuda. En del pedagoger känner sig till och med hotade av datorns "intrång". Det upprättas t.ex. kontrakt på skolorna där eleverna förbinder sig att använda datortiden korrekt. Man får inte titta på YouTube, då beslagtas datorn! Eller så beordras eleverna att använda uppslagsböcker istället för nätet när de söker efter fakta, Wikipedia anses inte trovärdigt. Skrämmande och aningen insiktslöst kan jag tycka! Då vet skolan inte vad som finns på YouTube! Eller har kunskap om Wikipedia.

Datorer lockar elever till skolor men är även lockande för andra! På en av gymnasieskolorna hände häromdagen följande. En elev med sin dator i datorväskan fick för sig att han skulle ta hem datorn när skolan var slut. Han tog väskan och skulle lägga ner lite material bredvid datorn men när han öppnade väskan så låg inte datorn där! Istället var väskan fylld med stenar! Någon gång under skoldagen hade personer stulit datorn, lagt i stenar för att tilltaget inte skulle märkas direkt. Vid hemkomsten blev eleven uppringd ett flertal gånger och han fick otaliga hotfulla SMS där han uppmanades att lämna ifrån sig de koder han fått vid kontraktskrivandet. Om han inte gjorde det skulle han bli nedslagen och märkt för livet. Till sist gav han upp och lämnade ifrån sig uppgifterna. Någon går nu omkring med en ny bärbar dator som tillgripits på ett fult sätt!

Den hårda varan har alltså blivit hetvara! Både för skolor såväl som elever och pedagoger men även för de som ingen hårdvara har!

Hyra hyrfilm?

I början av 1960-talet behövde min pappa locka fler deltagare till årets julfest på tidningen. Han utlovade att det skulle visas spännande film under kvällen och genast steg anmälningarna till festen i höjden! Ryktet som spreds bland de anställda var att filmen var mindre lämplig att visa och att den skulle tilltala alla män. Ni förstår, eller hur...?

Festen kom och det var dags för den stora filmvisningen. Pappa tog fram den tunga projektorn och visade den inhyrda filmen, en trådfilm på den tiden. På rullen låg hur många meter tråd som helst och det var svårt att ladda projektorn men han lyckades. Förväntan låg i luften men allt slutade med ett rejält platt fall för pappa hade hyrt filmen "Kalle Ankas julafton"! Festdeltagarna uppskattade inte riktigt pappas skämt. Det utbröt kaos och jag kan lova att pappa inte var lika glad när han kom hem, han höll på att bli lynchad innan kvällen var slut. Han fick sota för sitt lilla skämt länge, länge...

Hyrfilm har alltid lockat människor, att kunna titta på film närhelst man vill och inte behöva vara beroende av tv eller bio. Det började med trådfilmen, senare film på filmrullar, videoband och nu senast DVD-filmer. Hyrbutikerna växte fram som svampar i jorden en period, det fanns en videobutik i nästan varje kvarter. Men nu är den tiden över snart, videobutikerna tvingas stänga sin verksamhet, numera hyr folk sina filmer via fjärrkontrollen vid TV:n eller datorn istället (om man inte laddat ner filmen olagligt). Det ryktas till och med att Google ska ordna så att YouTube så småningom blir en enda stor hyrvideofilmskanal, enligt UNT idag.

Så nu det är bara att rensa ut alla gamla apparater och videoband tillsammans med bokhyllan som jag skrev om i förra inlägget. Det enda jag behöver fortsättningsvis är tillgång till en dator av något slag, eller en iPhone eller en iPad kanske - mer än så behövs inte. Sen kan jag se vilken hyrfilm som helst via nätet. Till och med när jag vill se filmen "Kalle Ankas julafton"!

Storlek på bokhylla

Bokhyllan var central i min familj när jag växte upp. Den fylldes på rätt ofta, hyllmetrarna ökade successivt. Varje gång vi flyttade ställdes alltid först frågan:
-Var ska vi sätta bokhyllan?
Innan vi hade tänkt ut placeringen av den kunde vi inte sätta någon annan möbel på plats. Bredvid hyllan ordnades alltid en inbjudande läshörna, gärna en skön fåtölj med ett litet bord bredvid för kaffekoppen.

I ungdomsåren träffade jag en "gosse" som imponerades av vår bokhylla. Han sa senare, när vi blivit ett par, att det första han tittade på när han kom hem till sina eventuellt blivande flickvänner var hur stor bokhylla det fanns därhemma, och givetvis även vilka böcker som stod i hyllan. Först efter det bestämde han sig för om damen var intressant nog. Vi är inte tillsammans längre, trots den stora bokhyllan. Idag när ungdomarna pratar om stor bokhylla tror jag dock de har något annat i tankarna, något mer kroppsligt som det kvinnliga könet har.

Nu är det år 2010 och bokhyllan göms alltmer. Den fylls inte på lika mycket längre, mer och mer av det vi läser finns i våra datorer istället. Böcker kan laddas hem, läsas på iPads, lyssnas på direkt från datorn... Böcker blir alltmer undanträngda. Sonen rensade sitt rum häromveckan och ut åkte alla böcker i rasande fart. Hans kläder däremot ligger kvar på golvet eller i den tänkta läsfåtöljen.

Jag känner själv att min bokhylla blir alltmer i vägen. Snart kommer även jag att rensa ut en del böcker, även om det bär mig emot. Och de böcker jag sparat för att läsa om igen, de har blivit gula i bladen och jag måste faktiskt erkänna att det då inte är lika kul att läsa dem längre. Nu vill jag ha mer "färsk" litteratur, känns roligare att läsa då.

I skolan har böckerna några år på nacken och många elever känner inte igen de ord de möter i läromedlen, ord som grammofon, kassettbandspelare och radio. Så även i skolan måste utrensning ske. Vi måste möta den tid vi lever i, inte fastna i gammal litteratur av bara gammal vana, vi måste bli bättre på att kritiskt granska det vi visar, kontinuerligt.

-Är då allt gammalt av ondo? frågar du.
-Nej, givetvis inte.
Men det är nog så att vi behöver se över våra läromedel, förnya vår utrustning, skaffa datorer och kanoner i klassrummet, i alla klassrum förstås! Inte bara i de äldre elevernas klassrum. Och vi måste bli bättre på att ta tillvara på det som nätet kan erbjuda. Men jag kommer nog ändå att "landa" i min läshörna hemma ibland, den har jag svårare att vara utan. Kanske läsa en och annan bok, eller bara sitta och lyssna på talboken. Bokhyllan kommer dock inte i första rummet längre. Nu tänker jag mer på placeringen av min dator i stället!