Läser en summering av en rapport från OECD, presenterad i Lärarnas Nyheter, om framtidens lärande och "New millennium learners", alltså våra skolelever idag.Enligt rapporten använder 95% av skoleleverna datorn regelbundet hemma, men bara 50 min/vecka i skolan. Och tydligen använder de datorn hemma mest till "spel och förströelse". Andra länder i världen går nu om oss i utvecklingen, vi behöver snabbt få vidareutbildning i IKT, sägs det vidare.
Vad då, tänker jag, på skolorna har vi flera datorer i klassrummen, men vad händer? Är det i mötet pedagogen - eleven som det går snett? Kan pedagogerna för litet om datorns möjligheter? Eller är det så att vi pedagoger har svårt att släppa taget om böckerna eller tidigare mål från gamla läroplaner, kursplaner, arbetsplaner... ?
Ja, inte vet jag, men efter nästan en termin på lärarlyftsfortbildning i IKT inser jag:
-Jag är lyckligt lottad som får vara med!
-Jag ser bara möjligheter att använda IKT i undervisningen!
-Jag ser stora svårigheter att låta bli att använda IKT i undervisningen!
-Måtte alla pedagoger få uppleva samma som jag!
Jag tror du är nåt på spåren - vi har så himla svårt att släppa taget om det vi är vana vid. Läser i Wikis & mattefilmer hur man jobbar med datorn i skriv- och läsinlärningen i Kungsgården. De använder ljudande tangentbord och talsyntes. Eleverna jobbar i par och lär sig läsa via sitt skrivande. Ingen penna förrän åk 2, tanken hissnar!
SvaraRaderaJa, det låter intressant! Trageton i Norge är väl inne på samma, eller är det han som inspirerat Kungsgården?
SvaraRaderaKanske blir det så i framtiden att pennan försvinner allt mer? Endast undertecknandet kvar men det kan ju fixas på andra sätt också?
Ex. E-legitimation som redan finns...
Dör skrivandet ut?