Vad säger nya läroplanen (Lgr11) om IKT?

Tack till Henrik Widaeus/Pedagogiskt rum i Södertälje som har skapat filmen där man på drygt 5 min kan läsa vad den nya samlade läroplanen Lgr11 säger om IKT.



(Om du inte får upp filmen här så är adressen: http://www.youtube.com/watch?v=UmO6fty3SL8)

Filmer om/på Internet

Startar dagen med att lyssna på en intressant debatt om "Google och framtiden". Deltagare är bl. a. Santiago de la Mora från Google. Han berättar:
-Det är användarna som bestämmer hur Google används.
-Det är valfritt att använda sig av Googles tjänster, vill man ha en Googlefri dag så bestämmer man det själv.
-Varje minut, dygnet runt, läggs det ut 24 timmar film på YouTube! Men det mesta av filmerna är "katter som åker skateboard", säger Santiago.
(Min notering: Det innebär alltså 34 560 timmar film/dygn eller 1 036 800 timmar film/månad!!!!!)

Hissnande tankar i mig, alla lika ofattbara som universums storlek:
-Hur stort kan det egentligen bli?
-Hur mycket information kan vi klara av att hantera?
-Kan systemet krascha? Och i så fall när? Och hur?
-Söktjänster behövs för att hantera all information! Och vilka ska hantera sökmotorerna? Kan de duperas? Användas i fel syfte?

Jag har även noterat att man börjar skämta om "faran med Internet". Det görs till exempel filmer om sprängattentat mot Internet. Är det ett tecken på att vi börjar oroa oss, eller att vi vill skratta åt folks oro?

Alla möjligheter som skapas i vår cybervärld skapar faktiskt även rädslor för sårbarhet och risker för olaga intrång. I veckan nämndes faran med att göra sina bankärenden genom det mobila bredbandet. Men så länge det handlar om katter som åker skateboard kan vi nog vara lugna, eller hur?

16 år som nattvandrare

29 okt-1994:
Vaknar på natten av att sonen letar efter nappen och har sparkat av sig täcket. Går upp, rättar till täcket, letar fram nappen och allt blir frid och fröjd igen!

29 okt-1996:
Vaknar på natten av att sonen kommer med nallen som brummar och en kudde under armen. Kryper ner i min säng och jag flyttar på mig så att de båda ryms mellan mig och maken, och allt blir frid och fröjd igen!

29 okt-2003:
Vaknar av att sonen är uppe och går i sömnen, han pratar om att han ska gå och köpa ett tv-spel, han måste lösa uppdraget så att han kommer upp en nivå. Jag leder honom tillbaka till sängen, stoppar om honom och allt blir frid och fröjd igen!

29 okt-2009:
Vaknar av att sonens mobil ringer, går upp, letar mobilen, hittar den under täcket i sonens säng. Sätter mobilen på ljudlöst, lägger den på skrivbordet och allt blir frid och fröjd igen!

29 okt-2010:
Vaknar av att det låter från sonens rum, går dit i mörkret och hittar sonen sovande med hörlurar på, musiken på hög volym, den bärbara datorn invirad i täcket ovanpå sonen, locket uppfällt och datorn en hårsmån från att ramla i golvet. En decimeter till så hade säkert ett brak hörts när datorn kraschat i golvet och locket förmodligen stuckit iväg. Eller så hade branden brutit ut, datorns värme var inte låg vid det här laget!!!! Tar av hörlurarna, stänger av datorn och lägger ner den på golvet och allt är frid och fröjd igen!

En mammas uppdrag är inte alltid det man förväntat, tar inte heller slut när man förväntat. Och jag inser att även om tekniken utvecklas som aldrig förr så behöver våra tonåringar ändå sina mammor, både för nattassistans men även för vägledning genom livet. Från napp till app! <3

"The social network" på fredag?

Filmen "The social network" har premiär på fredag, det kan väl knappast ha undgått dig? Dagens tidningar skriver spaltmeter efter spaltmeter om den kommande premiären där man får se hur "den socialt hopplöse studenten och datanörden Mark Zuckerberg blev mångmiljardär genom att skapa Facebook". Enligt skribenterna så antyds att Zuckerberg skapade något han behövde i sin isolerade värld som pluggande student men att fenomenet Facebook i sig inte är riktigt ärligt för vi visar "friserade sidor av oss själva". Huruvida detta stämmer kanske du och de andra 500 miljoner användarna av Facebook har synpunkter om??

Av mina egna små efterforskningar kring Facebook att döma så finns vissa förbjudna områden som man inte behöver eller ska nämna på fb. Kanske våra egenhändigt nya skapade identiteter på den sociala sajten friseras upp till en socialt acceptabel standard, eller vad säger du? Finns det något du undviker och i så fall vad?

Jag som nybliven användare av Facebook blir dock intresserad av att se filmen, kanske mina IKT-kursare hänger med? Kolla trailern för filmen!

Regler på Facebook?

Jag är rätt så nybliven medlem på Facebook och kan nu ställa alla dumma frågor till folk utan att de suckar ihjäl sig.
-Vad finns för regler?
-Oskrivna lagar?
-Hur hantera?
-Vad bör jag som förälder tänka på? Osv...

Flera av de ungdomar jag pratat med om mediefenomenet har gett mig många välvilliga råd och tips. Alla säger dock inte samma sak men det finns några klara sociala regler bland ungdomarna:
1. Man poke:ar (puffar) inte någon av motsatt kön som man inte känner. Det uppfattas som att man försöker ragga på personen på fel sätt och det är sorgligt. Samma som att dra världens sämsta raggningsreplik! Resultatet blir inte bra!
2. Man addar inte (lägger till) någon av motsatt kön som man inte känner. Det anses lika dåligt som ovan.
3. Föräldrar ska helst inte kommentera på barnens logg! Och absolut inte om det är "pinsamma" saker.
4. En del som mest kollar på andras profiler och inte skriver så mycket på den egna profilen kallas oftast för "U-båtar".
5. En "Stalker" förföljer någon på Facebook och kollar hela tiden vad personen gör. Varning för Stalkers, de står inte högt i kurs!
6. Se upp för "Faceraping", när någon skriver något mindre lämpligt på en annan persons profil. Lämna alltså aldrig ut lösenord eller lämna datorn utan tillsyn om du är inloggad.
7. Undvik att göra "emo-uppdateringar", skriva deppartankar på Facebook. Ger ingen hög status hos personen och får till följd att kompisarna håller sig undan.
8. Att skriva arga saker på Facebook är lika fel som ovan. "Att bråka på FB är töntigt"! säger ungdomarna.
9. Relationsstatus är viktigt att kolla. Om man har noterat att man är ihop med någon så är det viktigt att det också stämmer, att båda har samma notering. Pinsamt annars!
10. Att göra slut på ett förhållande via Facebook är totalt fel!

Intressant att lyssna på ungdomarnas kommentarer. De gillar att jag som förälder ställer mina frågor och säger att det är bra att föräldrar är på Facebook, bara man "sköter" sig! En del ungdomar samlar till och med på föräldrar i sina vän-listor, den som har flest föräldrar vinner!
Kul och tankeväckande, kanske ändå var bra att jag gick med?
Undrar om jag ska puffa för Facebook? ;)

Saknar du någon regel? Skriv till den i kommentaren nedan.
Och vill du ha 66 roliga tips så kolla här.

Gör en Photostory istället!

Bildspelet/Photostoryn om "Min förebild" är klar. Med hörlurar och mikrofon har jag suttit och skapat likt värste Ingemar Bergman. Då jag aldrig gjort en Photostory tidigare var det extra spännande att se resultatet. Premiär för lärarlyftarna på onsdag!

Photostory är ett lätt användbart verktyg att ta till när man vill skapa ett bildspel. Känslan av film finns där, absolut inte som stillbilder som växlar mekaniskt när man tittar på resultatet. Programmet har förslag på in- och utzoomningar men det går även att fixa egna om man vill. Lätt att få dit tal och bakgrundsmusik. Om det blir fel är det bara att backa tillbaka och göra om.

Läser idag att inspelningen av nästa storfilm "The Girl with the Dragon Tattoo" sköts av regissören David Fincher. Han lär vara noga med varenda scen, tar om och tar om tills han blir nöjd.
-Min Millenniumfilm ska bli storslagen, säger han.

Han skulle nog behöva använda sig av Photostory istället, då slapp alla aktörer dra på sig förkylning i höstvädrets Sverige, för de har nu stått där nu i timmar, i dagar och agerat och agerat.
-David, gör en Photostory istället, vet jag!

Läxa: Ta med mobilen...

... vi ska använda den i skolan! Här ska eTwinnas!

Vår lilla filmstjärna!

Vår lilla filmstjärna börjar nu bli berömd utanför Sveriges gränser. Filmen "Den korta flykten" är på uppgång i Australien, av alla ställen!
-Hur jag vet det? undrar ni kanske.
-Jo, jag ser det när jag tittar på "Insiktstatistiken" över min film.
Kanske ska boka biljett till Australien för den lille, han måste nog dit och skriva/tassa lite autografer????
-Hi, hi....

Valet och sociala medier

Missade ni en intressant diskussion om Valet och sociala medier idag, kolla här! Kommunikationskonsulterna Brit Stakston (huvudförfattare till boken Politik 2.0) och Martin Gelin (socialmedie-ansvarig för de rödgröna) samtalade om den politiska bloggosfärens, den sociala arenans, eventuella påverkan på valutgången. Att synas, att debattera och ventilera sina åsikter på Facebook, Twitter, bloggar...

Enligt kommunikationskonsulterna var årets valrörelse den fjärde i ordningen där sociala medier var inblandade. Siffror nämndes, ex. att det var 28 000 politiker som debatterade inför valet på Facebook, att det är 4 miljoner svenskar som använder Facebook regelbundet. Konsulterna menar att man är osynlig om man inte finns med på de sociala arenorna.

Jag kan själv inte påminna mig att politikerna var särskilt synliga på de sociala medierna under tidigare års valrörelser, jag var visserligen inte där då eller så hade jag inte tillräckligt öppna öron och ögon? Ej heller kan jag tro att alla 4 miljoner användare i Sverige av Facebook verkligen är aktiva? Men jag böjer mig för informationen och kan konstatera att så mycket väl kan vara fallet.

Det som slår mig är hur stor möjlighet enskilda individer har att debattera offentligt genom användningen av de sociala medierna. Men samtidigt har också möjligheten att tycka galet eller göra mindre lämpliga inlägg i stridens hetta gjort det mer känsligt. Ett enda förlupet ord kan plötsligt bli känt över hela Sverige, hela världen. Så handskas varsamt med de sociala medierna, tänk efter före, innan du publicerar.

Rökrutan igår! Facebook idag?

Under min gymnasietid så samlades vi alltid på den lilla rökrutan ute på skolgården. En rökruta som inte var större än ca 5 x 8 meter, avgränsad med målade, vita streck på asfalten. Där stod vi, alla som rökte och alla som inte rökte, men som ändå ville vara med i hetluften för att få höra om det senaste skvallret. Det var så trångt att man nästan fick hålla i varandra för att alla skulle få plats innanför linjerna. Den enda plats på skolgården som var upptrampad och snöfri på vintrarna var rökrutan!

På min första arbetsplatser i skolans värld fanns på den tiden anvisade rökrum, utrymmen/rum, som var inglasade i det stora lärarrummet. Vi satt där och trängdes i burarna, lika trångt som i en sardinburk. De stackars rökarna fick knappt plats för vi ville alla vara med och lyssna, prata. De stora lärarrummen gapade tomma! Eleverna klagade på att vi luktade konstigt både från kläder och andedräkt.

Idag är rökrummen borta, tack och lov ska jag säga som inte röker. Nu kan jag vistas på jobbet utan att lukta rök. Men kvarstår är önskan om att vara med, att få höra det senaste skvallret, lyssna på de strömmar som forsar förbi i vardagen. Och det är då som Facebook kanske kommer in? Klart att nyfikna jag måste testa, vill se om arenan har något att erbjuda mig. Öronen är superstora, ögonen sluter ögonlocken alldeles för sent på nätterna, för det är svårt att låta bli att se hur långt man kan komma. Sen om jag fastnar för fenomenet - det får bli en senare fråga!

Don´t be evil!

... är den stora sökmotorn Googles motto!
Ett motto som de försöker leva upp till själva, och som de vill inpränta i oss också, i alla lägen. Enligt företaget vill de vara omtyckta av användarna och påstår att det är användarna som avgör hur stort företaget ska bli. När man slutar använda Google så läggs företaget ner. De påstår även att om företaget så köps upp av andra så ska mottot kvarstå! Allt enligt kvällens TV-program som går i repris de närmaste dagarna. Sevärt, vill jag lova! Tänkvärt likaså!

Google med ung. 21 000 anställda har sitt huvudkontor i Californien, där en tredjedel av personalen, ca 7000, arbetar. Personalvården på företaget är otrolig, gratis buss kör dig till och från jobbet. Gratis mat under dagen, gratis massage om du vill, tillgång till tvättmaskiner, torktumlare, du kan tvätta på arbetstid alltså. Eller simma i de många simbassängerna, styrketräna på 4 st gym på området, fika på 16 kaféer - allt gratis! Företaget har insett vikten av att samla personalen vid luncher, vid fikat, för de har märkt att vid matpauserna växer nya idéer fram, nya konstellationer skapas, mångfalden och kreativiteten är hög! De sociala samlingspunkterna är viktiga för företaget.

Är allt detta en dröm? Är det så bra som det låter? Eller finns det hakar? För vi kastar dagligen in våra privata data utan eftertanke i världens största sökmotor. De vet i princip allt om oss, vad vi gör, vad vi tycker och vad vi söker efter. Finns det några hemligheter kvar? Tror inte det faktiskt. Jag har tidigare berört detta i min blogg, se inlägg här.

Men jag kan inte låta bli att förundras över personalvården. För när vi här i Sverige snabbt ska hinna värma maten på jobbet, kasta i oss tuggorna, hinna svälja maten, ibland utan att prata med en enda person (det hinner vi inte, munnen är full) innan 30-minutersrasten gått, så får de anställda på Google frossa i trevligheter. Jag tror de blir mer kreativa, mer intresserade av att jobba när de får möjligheter att träna, umgås och äta i lugn och ro på jobbet. Mår man bra så orkar man prestera mer, eller hur? Så lite Google-tänk kanske inte är helt fel? Don´t be evil!

Digitala lärresurser

Jag behöver inte packa min skolväska full eller "uppfinna hjulet" en gång till när jag använder mig av den digitala lärresursen "Skolväskan" - en fullmatad lärarportfölj med mycket användbart! I en snygg förpackning, tilltalande för ögat, har det mesta jag kan behöva som lärare samlats på en webbsida. Man har försökt sig på en viss form av dubbelnavigering men inte riktigt uppnått målet. Och det var kanske inte heller tanken? Rubrikerna som står i vänster marginal finns även att hitta inne på sidan som bilder men i olikfärgade kugghjul. Att det finns både en textrubrik och ett kugghjul med samma text kan ifrågasättas, måste båda finnas med? Det blir inte enklare att hitta av den anledningen och kan snarast försvåra då antalet informationskanaler blir fler. Det som möjligen gör att jag lättare kan hitta på sidan är igenkännadet av de "loggor" som visas på nästan varje flik även om det första intrycket kan vara lite rörigt. Lilla Skolväskan på första sidan har inte ens en rubrik, bara en skolväska att klicka på. Kanske befogat då det är där förskoleeleverna, de inte läskunniga, ska leta efter "sina" program?

De olika rubriker som finns avslöjar att portföljen är bred! Allt ifrån olika ämnen till tips på presentationsprogram och lite skoj. En sida vänder sig direkt till eleverna, "För unga", och bakom den finns information om mobbning, rättigheter, hälsa och samlevnad och säkerhet på nätet.

Lärresursen är användbar kanske mest för pedagogen men går även att använda medvetet direkt i undervisningsmiljö då det breda utbudet på sidan gör att man alltid hittar något matnyttigt i varje ämne. Antalet klick på sidan är nästan aldrig mer än 2, max 3, klickningar bort, du hittar snabbt det du söker.

I boken Internetsökningens didaktik (Enochsson, A-B) läser vi att man vid skapandet av en sida ska tänka på följande: Relevant innehåll, djup (länkar), aktuell information, layout, tillgänglighet och källhänvisningar. Detta tycker jag att lärresursen uppfyller.
Enochsson säger dessutom i boken att elever föredrar sidor med mycket bilder och lite text - de sidorna kan vi enkelt hitta till då webbsidan har länkat flera sajter med bilder, roliga och användbara sidor för elever.
De "8 S:n" som Stig-Roland Rask myntat, och som även Enochsson nämner, "Söka, Samla, Sålla, Sovra, Sortera, Strukturera, Systematisera och Sammanställa", får stå för det jag tycker om webbsidan. Alla S finns representerade på webbsidan, allt samlat och strukturerat för att hjälpa mig som lärare. Jag slipper söka, sålla och sortera!

Då webbsidan dessutom uppdateras regelbundet finns ingen risk att man hamnar i "gammal skåpmat". Om jag som lärare någon gång känner osäkerhet inför något ämne så kan jag hitta lite trygghet här. Kom dock ihåg att sidan i första hand vänder sig till läraren/pedagogen, att det som pedagog är viktigt att först studera sidan och ta fram det material som eleverna ska jobba med. Och att det inte blir som det ibland kan se ut i klassrummet, läraren släpper "lös" eleverna att sätta sig vid datorerna och hålla på med vad de själva vill. Då tappar läraren chansen till en utökad kunskap för eleverna via nätet, elever behöver istället guidas runt tillsammans med läraren för att se vilka möjligheter till lärande som bjuds digitalt.

-Om eleverna inte får se hela smörgåsbordet blir det bara spaghetti och köttfärssås de väljer! Och det är inte alltid så gott, tycker jag. På den här webbsidan är smörgåsbordet dukat för oss lärare! Vi kan snabbt välja de rätter som behövs. Och rätterna är goda! Mums!

Puffa någon?

Tekniska nyheter möts oftast först med skepsis från den breda allmänheten, men tekniknördarna vill ha genast! Så småningom har många skaffat sig produkten som ibland på kort tid sen kan bli oumbärlig. Tänk till exempel på mobiltelefonen som vi klarade oss utan under många år men som nu är lika viktig att ha med som hjärtat vi bär i våra kroppar (nästan). Men med de tekniska nymodigheterna följer också nya ord som man genast bör lära sig att använda på rätt sätt. Och då fastnar jag för "puffa någon".

Jag har fått lära mig att det är oartigt att knuffa eller peta på någon. Både i skolan och hemma fick man bannor om man gjorde det. Om jag går på stan så kan jag inte gå och peta på folk hur som helst. Men nu hör och ser jag att det är ok att puffa någon, i alla fall om man är med i Facebook. Där finns en speciell funktion för att puffas! Läser man vad ordet egentligen betyder så är det "en lätt knuff, att väcka intresse för eller en reklamåtgärd". Och jag kan inte säga att jag blir särskilt imponerad av funktionen, snarare lite undrande. För varför måste vi gå omkring och peta på/puffa på/säga till folk:
-Hallå!
-Se på mig! Här är jag!
Är det i avsaknad av kontakt? Brist på uppmärksamhet? Eller vad är det? Kan någon förklara det för mig?