Nystädat inför 2011?

I mellandagarna ägnas en del tid åt eftertanke, dels summeringar av året som gått, dels kastas en del nyfikna blickar framåt i kalendern inför det nya år som kommer. På något sätt ska det gamla året sorteras, märkas, etiketteras och stuvas ner i minnesarkivet för att man ska kunna möta det nya året i nystädat skick. Och det är inte alltid man kommer ihåg vad som hänt, åren tenderar att gå ihop men så är det inte nu för...

... när jag tittar igenom och städar upp i min dator kan jag snabbt se vad som hänt under året, vilka tankar jag haft, vilka händelser som jag varit med om, vilka frågor som väckts...

Allt finns bara ett knapptryck bort; i mina bloggar, i Photostorys eller några filmer på Youtube... vem trodde det i januari 2010?
(På bloggar i stort skrivs det i nuläget om allt ifrån politik, via vinter och snö till shopping och sd.)

Inför nyårsaftonen, som egentligen är en dag precis som alla andra, har jag nu summerat, sorterat och etiketterat året med hjälp av datorn. Allt för att börja på ny kula på lördag!

2010 blev för mig ett IKT-år: Intensivt Kunskapsutvecklande i Tiden!!!
Tack för ett härligt år med en härlig lärarlyftskurs i IKT!

Gott slut... och Gott Nytt År till er alla! ;)

Bruksanvisningen svår?

Jovisst, så kan det vara, bruksanvisningar är ofta skrivna av de som redan kan och då blir det ibland svårt att förstå. Skrivaren glömmer att nämna det mest väsentliga.
Sen finns det andra tillfällen förstås, och då behövs inga ord, se det här på film istället... ;)

Facebook nya anslagstavlan?

-Har du inlett ett nytt förhållande?
-Har du träffat en ny person som du vill leva ihop med?
-Och den personen tycker lika som du?
-Då måste ni båda först meddela detta på Facebook, att ni har ingått ett förhållande, annars är det inte "på riktigt"!

Så lyder tongångarna i den umgängeskrets jag mött under julledigheten. Ingenting blir taget på allvar förrän båda tillsammans uppdaterat sina konton på fb och markerat att de har inlett ett förhållande, då först inser omgivningen att nu är det seriöst menat.

I gamla tider räckte det med att säga att man var ihop för att basunera ut sitt nya förhållande men nu är det tydligen andra krafter som styr deklarerandet. Frågan är om det så småningom kommer att bli så att man både efter förlovning och bröllop också måste markera det på fb för att det ska bli riktigt socialt accepterat?

Jag har tidigare skrivit om några regler på fb som inte finns nedskrivna någonstans men då visste jag inte om att det även fanns vissa normer för att sprida sin förhållandeinformation på fb. Visserligen skiftar kanske reglerna mellan olika grupper, personer och områden. Det är dock viktigt att man sköter sitt fb-konto på ett socialt acceptabelt sätt annars blir det problem.

Jag fascineras över hur ett socialt medium kan få så´n genomslagskraft över hela världen och undrar vad det beror på?
-Är det ett rop efter kontakt som gör att fb blivit så stort?
-Är det ett behov av att få känna närhet i en omgivning som blivit förändrad jämfört med tidigare?
-Vill man synas mer utåt idag? Få mer publicitet?
-Eller är det IT-utvecklingen som öppnat nya möjligheter till social kontakt?

Enligt forskning kan man ha ungefär 200 aktiva kontakter i huvudet, sen måste man avsluta, ta bort, några kontakter för att få in nya. Om man tittar i personers konton på fb så har många mer än 500 kontakter i sin vänkrets!
-Klarar man att hålla över 500 kontakter levande?
-Behöver forskningen kanske göra nya studier på våra hjärnornas utrymme?
-Har vi blivit smartare?
-Har dagens hjärnor större utrymme för social gemenskap online?

Den som lever får se! Jag kanske ska publicera inlägget på fb? ;)

Från tråd och lakan... (God Jul)

Det var julen 1959, pappa kom hem från jobbet med en låda och sin arbetsportfölj. I lådan fanns en hiskeligt stor och konstig apparat. I portföljen låg en liten, liten ask med tråd bland alla papper. Pappa packade upp apparaten och letade efter något att ställa den på. Jag passade givetvis på att pilla lite på asken. Paket lockar ju alltid barn till sig...
-Du får inte röra asken, sa pappa samtidigt som jag öppnade asken och tog ut en rulle med en slags metalltråd.
-Men det är ju sytråd, sa jag och tittade bedjande på honom.
-Nej, lägg tillbaka rullen i asken, det är en film, ingen sytråd, sa pappa.
-Det är en tecknad film som heter Jultomtens verkstad!

Att nämna film, och tecknad sådan, på den tiden var som att ta fram ett magiskt trollspö. Alla barn tystnade omedelbart, stannade upp i det man gjorde och blinkade himmelskt med ögonen för film fanns inte i vardagen. Och att man skulle kunna se en film i det egna vardagsrummet var helt overkligt! Man visste ju inte ens vad TV var...

Pappa trixade med apparaten och trådrullen, mamma hängde upp ett lakan framför vår bokhylla och vi barn satt stilla i stum förväntan. Efter en stund var det så dags, lampan i taket släcktes och pappa tryckte på en knapp. Tråden rullades in i apparaten, det rasslade till och på lakanet kunde man skåda Jultomtens verkstad! Jordens underverk!!!

Idag samlas man kring tecknad film, Kalle Ankas jul, på julafton mest för att det är tradition. Man tittar lite avmätt på spektaklet och konstaterar att filmerna inte har särskilt mycket att locka med längre. Och det som visas kommer inte via tråd, ej heller via filmremsor utan nu är det digital visning som gäller.

I mig härskar fortfarande lite lyckorus när Jultomtens verkstad startar strax efter kl 15 på julafton, jag glömmer aldrig den första gången. Jag kan dock fortfarande inte förstå hur en tunn sytråd kunde bli film och att det faktiskt fungerade, trots att mina barnfingrar dragit i tråden, virat den lite och rullat upp den på rullen igen.

Till sist: från mig till er alla: En riktigt God Jul!!!
Och glöm inte att förundras över de senaste årens rasande utveckling, från tråd och lakan till digitalt format... men jultomten, han är sig lik!

Nyhetsspridning i rekordfart! (God Jul)

De gamla historieböckerna som skrevs på pergament i långsamt tempo ersätts idag av snabba klick och hastig överföring. Nyheter sprids rekordsnabbt, ibland kommer nästan nyheten före själva händelsen...

Häromdagen när det small en bomb i Stockholm låg nyheten ute på Flashback forum innan krutröken lagt sig på Bryggargatan. Och de gamla händelserna skrivs nu om i en mer modern tappning.

Såhär i jultid, se historien om Jesu födelse med IKT-ögon:

Nalles ankomst!

I december månad går alla i väntans tider. En del tänker på den stundande ankomsten av en viss herre i Betlehem, andra tänker på jultomten, någon gläds åt det faktum att ljuset vänder tillbaka och ytterligare några tänker på att det kanske blir lite extra ledigt några dagar.

Vi går också i väntans tider på vår skola, inför ankomsten av en annan viss herre, Nalle! Han och hans bröder, 3 st, anländer till oss efter nyår om allt går som det är tänkt. Han har redan en hemsida på gång med egen blogg. Vi kommer att fira hans ankomst med stor Nallegala, bubbelvatten från lärarrummet serverat i fina glas och som tilltugg små kexbitar i nalleform. Vi tar på oss våra nalleörhängen kanske? Sätter upp välkomstaffischer på skolan? Nalleballonger? Det enda vi inte tänkt på än är hur han ska anlända till skolan? I en fin släde kanske? En barrad/lövad skrinda? I vaktmästarens skottkärra, fint uppiffad? Eller varför inte i limousin?

Nalle kommer att bli min och mina kollegors nya lärarassistent, eller så blir det till och med tvärtom? Han blir läraren och vi hans assistenter. Det viktiga är dock att han får kommunicera med eleverna på ett bra sätt. Enligt rykten så är dock Nalle lite busig, han gillar skojiga upptåg och att gömma sig. För att hitta honom måste man lösa gåtor eller rebusar. Man kan även få skriva vad man tror kommer att hända när han ger sig iväg på sina utflykter. Han gillar att titta på det som finns runt skolan, han kommer att ta med sig eleverna på många utflykter. Nalle är dessutom fotogalen, han vill synas på alla bilder och gärna på filmer också. Dessutom äääälskar han brev, mailar gärna och ofta, om han inte sover förstås.

Vilken tur att han kommer att bo nära skolsköterskans rum för han kommer nog att behöva lite omplåstring emellanåt, så vild är han. Kanske det till och med blir så att det får finnas ytterligare en nallebror hos henne? Hos polisen får man ju polisnallar när man råkat illa ut, så varför inte få låna skolsköterskans assistent, plåsterNalle, när man ligger i vilrummet eller har skadat sig?

Nu återstår för oss tre speciallärare att leta tag på rätt Nalle. Han sägs vara mjuk, ha ett mjukt och snällt leende och underbara ögon som man smälter av att titta in i. Pälsen är len och man vill bara krama och gosa med honom. Han kan vara ljust beigevit eller smått ljusbrun. Har någon sett honom och hans bröder? Hör av dig till mig i så fall!

Undervisning år 2010?

Tack Jonas Hällebrand som i bloggen En IKT-pedagogs funderingar tipsar om följande föreläsning från Ted.

En föreläsning där Diana Laufenberg berättar om sina erfarenheter av undervisning i dagens skola med dagens ungdomar. Sevärd kortfilm, tankeväckande och intressant.

Och när du sett filmen....
-Hur planerar vi/du och jag, för morgondagens lektioner?

Vad hände egentligen på Blåsenhus?

Ett magiskt skimmer vilar över Blåsenhus. För några veckor sen fanns ett ljusspel som lyste upp fasaden. Det skrevs då i UNT om huset och dess "vilda futuristiska datapaneler" och att där bakom huvudbyggnaden döljs "ett hjärta i rött". Det konstiga är, trots att ljusspelet ändat, att fasaden och huset nästan är självlysande och magiskt ändå.
-Kan det vara det pulserande hjärtat som påverkar oss alla till magiska underverk?

Mina kollegor som nu kastats in i bloggvärlden ställer undrande frågor på jobbet och/eller skriver i sina bloggar:
-Men hör´ni, vad hände egentligen när vi var på Blåsenhus?
-Jag som var så negativ inför bloggande, men nu är jag värsta bloggaren!!??
-Go man go, du är numera en bloggare i fosterstadiet...
-...vi var ju trots allt tvungna att hålla ihop i denna outforskade Sherwoodskog. Helt plötsligt pratade vi om något vi alla föraktat dagen innan men nu kom att utforska. Frågan kvarstår...vad hände egentligen på Blåsenhus?

I lärarrummet pratas om bloggdesign och tips nästan varje rast, kommentarer på inlägg och uppskattande tillmälen. Däremellan kommer samtidigt lite rädda frågor, frågor som jag och Åsa måste ta hand om så fort som möjligt:
-Jag vill byta domän, adress - hur gör jag det?
-Tänk om jag får elaka kommentarer, hur gör jag då?
-Kan jag stänga min blogg för utifrån kommande kommentarer?

Min kollega och jag önskar nu att Blåsenhus fortsätter att sända sitt magiska skimmer över stan hela jullovet så att vi kan ta itu med skolan, personalen och eleverna efter nyår. Likt nedräkningen på Slottet och dess ljusspel räknar Åsa och jag nu timmarna, sekunderna innan vi får dra igång på allvar!!
Hej kära kollegor, allt ljus på Hågadal, nu kommer vi tillbaka på heltid!

Whops, var det några som försvann runt hörnet nu???? ;)

Bloggmästare!!!

Jag har hittat en helt underbar klassblogg som bara måste läggas in i min blogglista.

Tack Erica Lövgren som tipsat oss alla om Blåsmarkarnas blogg. Den drivs av 6- och 7-åringar från Blåsmarks skola i Piteå! De arbetar bl.a. med ASL- att skriva sig till läsning med hjälp av dator, ett intressant sätt att lära sig läsa!

I bloggen skriver de som de tänker, och ibland hittar de kanske inte rätt tangenter men vad gör det när de ändå vet vad som står och/eller fröken "kan tolka"?

Grattis Blåsmarkarna till en fin blogg! Och lycka till i fortsättningen!

Action - girls and boys!

Nu lutar det åt examen! Vi lärarlyftare styr mot slutredovisning med stormsteg! Gruppen har tänkt, tänkt och tänkt, vridit, skruvat lite till och reviderat våra kommande föredrag gång på gång. Redovisningen sker på Blåsenhus den 12 januari kl 13 i Betty Pettersson-salen.

Dagens kursarbete är att sätta ihop en presentationssida (inte riktigt färdig än) som vi kan skicka till alla som ska komma och lyssna på oss, som ska komma till dagen D.

Vår kreative kursledare har ingjutit både kunskaper och mod i oss - vi vill, vi vågar, vi gör och vi kan! Våra huvuden säger dock något annat mellan varven...

Han säger:
-Starta en weeblysida!
-Det ska vara en blogg där så att alla kan kommentera era föredrag.
-En kontaktflik ska också finnas!
-Har ni fått mitt mail?
-Bilderna på framsidan ska vara rektangulära, 492 x 308 pixlar!
-Skriv till Åsa BL, fråga om hon behöver hjälp!
-Ändra era bilder i Photoshop, de ska gärna gå från svart till blått.
-Hur var det, hade ni fått mitt mail?
-Skicka inloggningsuppgifter till Peter och Åsa så de kan börja jobba i sidan.
-Era personliga sidor ska döljas, bilderna på framsidan ska vara klickbara!
-Hur var det med mailet, vem har fått det?

Jag tittar upp, bredvid mig sitter alla lyftare, intensivt arbetande och rosigare än någonsin om kinderna. Kursledaren går runt och stöttar där det behövs.
-Nej, nu ger jag upp, hörs från en granne.
-Jag kan inte det här!
-Jag blir alldeles kollrig!
-Hjälp!
-Det här blev ju bra, eller hur? säger en annan.
-Vilken bild ska jag välja? säger den tredje.
-Hur får jag ner bilden på arbetsytan?
-Bilden är för stor!
-Ååååhhhhh...

Mobilen ringer, i brådskan har jag missat att sätta den på ljudlöst. Jag svarar, ett skrikande hörs i andra änden:
-Jag kom in på det program jag ville! Och här i stan!
Jag tänker, samtidigt som jag jobbar med weeblysidan, att hur ska vi fira denna för vår familj stora händelse?
-Ska ni med på lunch? frågar kursledaren.
Inget svar, alla jobbar böjda över tangentbord, svetten lackar och jippieutrop blandas med mindre glada kommentarer.

Förmiddagen förlöper utan att vi ens känner kaffesug eller hunger, till slut får vi bryta upp ändå för matsalen stängs snart. Lunchen är god, alla får ny kraft och energi, arbetet fortsätter i samma tempo. Det ljusspel som nyss visades utanför Blåsenhus syns nu i våra ansikten, alla färger kan anas i skenet från lamporna, flitens lampor. Sidan fylls alltmer och även från västra sidan av Sverige börjar arbete ramla in. Uppdaterar med jämna mellanrum och konstaterar att vi snart är i mål!

Omtagning finns det inte plats för längre! Nu är det action som gäller!
Action - girls and boys! Och vi gillar det vi ser...

-Betty, här kommer vi, i dina fotsteg!

Kick off!

På min skola har kollegorna följt mig under året som gått. Ingen av dem har undgått att se hur jag lyft under lärarlyftskursen i IKT, sett mig sväva iväg ut i cyberspace/rymden med ett stort leende på läpparna. De har sett på min kurs på Blåsenhus som något odefinierbart, lite farligt men spännande samtidigt.
-Vad gör du egentligen på Blåsenhus?
-Sitter du bara vid datorn?
-Du som är speciallärare ska väl inte hålla på med datorer?

Idag tog jag och Åsa med halva kollegiet till Blåsenhus för att de skulle få en kick off, en rejäl uppstart till det kommande IKT-arbetet på skolan. Tanken är att Åsa och jag ska fortsätta utbildningen av personal och elever under det år som kommer. Till vår hjälp idag hade vi två IKT B-studenter som stod för lektionen. Målet var att alla skulle starta en blogg! Och att alla skulle få kunskap om bildhämtning, upphovsrätt!

I samlad tropp kom kollegorna från skolan, väl förberedda, ivrigt förväntansfulla men samtidigt lite rädda och försiktiga inför uppdraget. Tony och Georgios klarade uppgiften galant, de ledde kollegorna framåt i bloggandet och alla lyckades med uppdraget! Jag imponerades av att studenterna förberett allt så bra, tydliga uppgifter på tavlan, datorer förberedda, inloggningsuppgifter klara, tidsschema m.m. Härligt att se hur de agerade, lugna och inlyssnande.

Imorgon kommer resten av vårt gäng och träffar flera studenter. Men det känns redan i luften idag att vår kick off, att våra tankar om en rejäl uppstart, kommer att lyckas! Skolan får sin kick off! Alla får se Blåsenhus, se datasalarna och nosa lite på den utbildning vi gått. Alla får se att skolledningen satsar på detta, att det är viktigt inför framtiden, inför dagen. En tydlig markering att nu börjar det nya! In med IKT i skolan!

-Och vem var rosigast på kinderna idag, efter avslutad lektion? Gissa!
-Jo, kollegorna!
För de kämpade väl, de lyssnade som aldrig förr och blev smått euforiska för det var/är så kul! En kick off som heter duga! Och känner jag dem rätt så sitter några och bloggar redan nu ikväll!

Tack Mona för att du bjöd oss alla på detta! Tack Georgios och Tony! Och tack Måns och Lars för att ni lät det bli möjligt! Sist, men inte minst - stort tack till personalen som ställde upp en sen eftermiddag. Gillar er! :-)

-En enkel biljett ut i rymden, tack!

Det var kallt, ute blåste vintervindar och snön krasade under fötterna. För knappt ett år sen lämnade jag och åtta andra IKT-sugna lärarlyftare kylan, klev in i ett varmt, alldeles nyöppnat Blåsenhus och undrade vart vi var på väg? Vi hade alla löst enkel biljett, vi gav oss iväg på en okänd resa ut mot cyberspace! Ingen tur och retur här inte! Har man en gång nosat ut i IKT-världen så kan man inte vända tillbaka, man blir för evigt fast vid de möjligheter som öppnar sig! Idag krasar vintersnön åter under fötterna, det är kallt ute och resan går nu mot sitt slutmål, kursavslutningen. Det är dags att börja summera...

Kursledningen frågar efter vilka erfarenheter jag gjort?
-Ett lärarlyft som heter duga! Alla dessa verktyg som jag kan använda, som skapar nya möjligheter att tydliggöra undervisningen och gett en nyväckt lust för arbetet! Vem trodde att man kunde få en så´n nytändning efter 35 år i jobbet?
-Insikt om vikten av att införliva den moderna informationstekniken i arbetet, att se datorn som pedagogiskt hjälpmedel. Att se elevernas stjärnögon tändas och tillsammans skapa arbeten med stor lust och energi!
-En ny lärarroll där jag ibland agerar mer som handledare, ledsagare eller till och med följare i kontakten med eleverna. Vi lär tillsammans!
-Ny kunskap om datoranvändning ur flera perspektiv, såväl elev-, lärar-, skol- som samhällsperspektiv. Nätetik, källgranskning och kunskap om senaste forskningsrönen inom IKT och skolan.
-Ett privatlyft också! Vi har närmat oss varandra i familjen! Vi skapar tillsammans, guidar varandra fram i cyberrymden och skrattar stort på vår resa!! Härligt att kunna fortsätta följas åt, även om tonåren inträder. Mamma hänger med... (så gott det går).

Kursledningen vill att jag beskriver min resa...
Den började försiktigt med mitt första blogginlägg i kursbloggen i januari-2010. Nu fotar och bloggar jag aktivt, gör egna hemsidor, filmer och photostorys. Datorn har blivit min nya ledsagare som följer mig vart jag går. Den försynta specialläraren som var enormt sugen på att lära om IKT har blivit en aktiv resenär och tyckare på nätet. Jag åker med på IKT-resan, är inte längre en passiv åskådare. Den försiktigt nyfikna inställningen till datorer och cyberspace har bytts mot ett hejdundrande klicktempo att upptäcka, utforska och ge sig in i datavärlden. De få farhågor jag hade har bytts ut mot de möjligheter som finns. Den begränsning jag satte på mina egna barn för 10 år sen, att en timme om dagen vid datorn räckte, (vilket de även glatt påminner mig om), den skäms jag för idag.
Upptäckte dessutom häromdagen att det var riktigt kul att tillsammans med två andra kursare inspirera kommunens rektorer och förskolechefer kring ämnet förskola, skola och IKT. Att få visa upp de fina elevarbeten som gjorts och att berätta om de möjligheter som finns kändes bra. Hade det sagts för tio månader sen att jag skulle stå där så hade jag inte trott på det själv!

Och visst görs avtryck i den egna verksamheten. Vi har alla i kursen utvecklat vårt IKT-arbete. I mitt möte med eleverna kan man skåda en, snart flera, elevfilmer på Youtube, man kan hitta photostorys och bildspel som eleverna skapat. Mobilkameran eller digitalkameran används i undervisningen nästan dagligen. Kollegorna både bävar och ser fram emot den stora IKT-satsningen på skolan som sker efter jullovet. Jag och min kursare ska då lära både personal och elever att hantera olika program, blogga, göra hemsidor, skapa filmer, lära om bildhanterning m.m.
I Kvalitetsgranskningen har IKT blivit ett av våra tre utvecklingsområden inför nästa läsår. En IT-plan ska utarbetas. Datorer har inhandlats, dataundervisningsrum har ordnats och alla, även föräldragruppen, darrar av förväntan! Vilket härligt spännande år vi går till mötes, jag, eleverna, föräldrarna och pedagogerna! Lite av det uppdraget, min kollegas och min undervisningsplanering, kommer vi att berätta om på slutredovisningen.

Och även om vi alla lärarlyftare snart nått resans slutmål, så kommer inte jag att kliva av - jag fortsätter resa så länge det bara går! Full fart framåt! ;-)