fredag 11 juni 2010

Den blomstertid nu kommer...

En skolavslutning med både sorg och glädje, det bjöds jag på idag.

Skolåret har varit intensivt och händelserna har avlöpt varandra, både glada och sorgliga. Mitt i alltihopa känns det som vi gjort en lång, otrolig resa tillsammans, igen! Alla i samma båt, alla mot samma mål! Elever såväl som lärare!

Nu gapar skolgårdarna tomma, de vissna blombladen simmar i vattenpölarna efter regnet som kom precis när vi skulle avsluta året. Lugnet lägger sig på skolorna men i elevernas sommarben spritter det. Sol, bad, sommar, blommor... vi är där nu! Ett välbehövligt avbrott för alla!

Men i tankarna är jag redan på väg till nästa skolår, ett skolår som jag hoppas ändar i att de flesta elever (helst alla) på min skola har börjat använda datorerna mer under skoldagarna, för hemma gör eleverna det redan! Att de känner till vad man får, och inte får, publicera på nätet, att de tänker källkritiskt och klarar bildhantering. De bör ha kommit igång med digitala arbeten i form av projektarbeten, sagoskrivning, hemsidor, filmer, bloggar... Är det att ta vatten över huvudet?

Kanske till och med lärarna har kommit igång med datorerna lite mer? För det är hos lärarna som tvekan finns, de vågar inte riktigt släppa taget och hänge sig när de känner att de inte riktigt behärskar tekniken. Kanske ännu mer att ta vatten över huvudet?

I juni 2011 vill jag inte ligga där som de vissna blombladen i vattenpölarna! Jag vill hellre känna mig nöjd och stolt för att jag tillsammans med lärarna och eleverna har kommit en bit på väg igen! I samma båt, åt samma håll! Med IT i kajutan!

För efter nästa månad börjar vi igen! Med nya förhoppningar och ny energi, i alla fall från mig! Det ska bli spännande och kul faktiskt!

Ha´ett skönt sommarlov!

2 kommentarer:

  1. Lycka till med din härliga vision. Du kommer säkert att lyckas:-)
    Håller med dig om att det är personalen som är utmaningen- eleverna är ju redan på. Med din kunskap, struktur och lugn är jag säker på att du får med dig även de tveksammaste bland personalen.
    Karin

    SvaraRadera
  2. Tack Karin, du ger mig alltid så mycket mod och lust. Jag ropar på dig när jag behöver hjälp! Kram!

    SvaraRadera