I hallen står flera par skor som jag inte känner igen. Jag förstår redan när jag kliver in genom dörren att våra juniorer har besök, och mycket riktigt - runt köksbordet sitter de och pratar. Jag hejar och går upp till arbetsrummet med väskan full med jobb. Men det är svårt att få arbetsro för diskussionerna som förs i köket intresserar mig. Jag bara måste lyssna...-E hade Facebook förut men tröttnade på alla statusuppdateringar!
-Va, gjorde han det?
-Ja, han orkade inte läsa om vad folk åt, vad folk gjorde eller vem som såg vem...
-Men M då, han fick så många vänförfrågningar så han kände att det blev för jobbigt, han kände sig övervakad på Facebook, så han la av.
-Hm, men vet du vad, jag ville inte ha kontakt med mina lärare när jag gick på högstadiet!
-Nej, inte jag heller för då tappar de statusen, man vill liksom se upp till sina lärare då. Och det går inte om man har kontakt med dem på nätet.
Så fortsatte pratet, jag lyssnade och tänkte. Vi lärare ställs inför nya dilemman nu när vi får Facebookförfrågningar från våra elever. Ska vi adda de elever som frågar eller kan vi ignorera en förfrågan utan att verka distanstagande? Om vi en gång har börjat adda elever måste vi då adda alla eller kan vi välja? Och välja, det är väl inte etiskt korrekt? Hur hålla distans, och vilken distans bör hållas, hur vara personlig men inte privat? Och eleverna, är det bra för dem att vi finns i deras datorer, hemma? Gör vi intrång i deras liv då? Eller känner de sig bevakade av oss? Ska vi kanske låta deras privatliv vara? För även om de uppskattar vår närvaro nu, hur tänker de sen, som vuxna?
Frågorna är många och inte helt lätta att ta ställning till. Jag känner mig själv tveksam till att skaffa Facebook just av den anledningen. Om jag inte har FB så slipper jag hamna i detta dilemma, tänker jag. Sen undrar jag lite om skrivandet också? Vill vi veta? Behöver vi veta? Läs mitt förra inlägg om FB här.
Andra har också tänkt mycket och skrivit kring lärarens yrkesetik och sociala medier, nu senast Kristina Alexanderson. Hon har en mycket läsvärd blogg som jag bara måste få rekommendera. Hennes senaste inlägg kom lägligt med mina funderingar om jag ska skaffa Facebook eller inte. Läs hennes inlägg om Facebook här.
Hur gör ni andra? Addar ni alla elever som vill ha er som vän? Eller addar ni ingen elev? Och hur mycket släpper ni in dem i era Facebook-liv?
Spännande, svårt och mycket att tänka på
SvaraRaderaTänk vad det där med Face book ställer till det för många...
SvaraRaderaSjälv har jag ett konto sedan ett par år, i första läget tillkommet för att följa en resande son. Måste erkänna att man både kan känna sig stressad och få andra mindre trevliga känslor av t.ex. utanförskap om man tillåter att detta sker. jag ser fb som en möjlighet till ytlig kontakt för att just hålla kontakten. För egen del släpper jag inte in elever som vänner, men har å andra sidan inget alls kontroversiellt eller utlämnande utlagt. Därför är min profil heller inte spärrad. vi får diskutera detta "irl" i morgon.
Ni förstår att jag tvekar. Jag vet inte själv om jag skulle vilja ha kontakt längre med mina gamla lärare faktiskt... även om det kändes så när jag gick i skolan. Då var man lycklig om man råkade träffa dem i affären eller på stan, men det var då det. Skulle nog vilja ha lite privatliv kvar...
SvaraRaderaSå länge jag har någon form av maktrelation till mina elever, det vill säga ska sätta betyg på dem så väljer jag att inte lägga till dem. Annars lägger jag i stort sett till den som vill på fb. Anledningen är att jag är en genomskinlig person som tror mycket på fördelarna med det öppna samtalet. Det går också också alldeles utmärkt för dem att ta bort mig som fb-vän och sådant händer ju och är helt naturligt.
SvaraRaderaDet finns ett dilemma över huvud taget med sociala media och visst bör man tänka både en och två gånger vad man lägger ut, men jag tror inte att risken att ångra sig är större bara för att man lägger till mig som före detta lärare. Snarare tror jag att det är bra för dem att se vem jag är, vad jag står för och hur jag tänker - nu senast i valet. Jag skulle till exempel aldrig gå in i en före detta elevs diskussion om sitt val av SD och moralisera. Däremot så talar jag ju om vad jag står i frågan genom mina egna statusrader. Jag skulle heller aldrig ta bort en före detta elev från min vänlista för att de har de åsikter de har, något som vissa tycker man bör göra. Jag känner mig snarae hedrad att ha de som mina fb-vänner och respekterar dem som personer och att de delar med sig av sig själva.
En annan aspekt på fb är att man ändå ofta får veta privata saker indirekt. Ett tydligt exempel är när jag genom min äldsta dotter fick reda på saker om min yngsta dotters lärare, som för övrigt inte velat lägga till mig på fb för att jag var förälder. Det visade sig att den läraren varit före detta kollega med min äldsta dotters före detta lärare som hon har på fb.
Visst kan det vara knepigt med "vänner" på fb, men fb har så många fler fördelar tycker jag.
Tack för dina klargörande synpunkter om hur du hanterar din FB. Det känns som du är en trygg och stabil vuxen som agerar som en god förebild på nätet. Kanske är det där vi ska synas, vi som varit med i livet ett tag? Med dina tankar i bakhuvudet så förstår jag mer och ser genast mer fördelar med FB - kanske ska jag prova ändå?
SvaraRaderaTack Gertie!
:-)
SvaraRadera