Under studentfestligheterna så hamnar jag i intressanta diskussioner hos min kurskompis familj:
-Går du på samma konstiga kurs som mamma?
-En kurs där man får önska vad man vill göra? Där det inte finns nedskrivet några tydliga mål för att bli godkänd?
-Och bara 20 min för Wordprogrammet? Själv satt jag i 2 hela dagar!
-Ni lär ju er ingenting!
-Och det ni lär er, det är ju baskunskaper för oss elever?
-Vad är det för larv ni håller på med?
Min kurskompis och jag suckar, vi har fått många konstiga kommentarer kring vår kurs i ett halvår nu. Vi försöker hålla låg profil och lugnar oss med att det är förmodligen handlar om rädsla, nyfikenhet eller avundsjuka. Eller så är det sura miner för att vi mammor inte syns lika ofta i köket längre, inte heller hittar man oss bredvid dammsugaren särskilt ofta!
Men trots att mycket återstår innan vi lyftare är full-lärda (det blir man aldrig förresten) så har vi ändå gjort ett jättelyft i livet "so far"!! Med ett leende tittar vi bara på varandra och behöver inte kommentera ett dugg, för vi vet vad vi vet!!
Har jobbat som tentavakt i två dagar. Har sett massot av nervösa ungdomar sitta böjda över sina tentor, timme efter timme. Har visat dem tillrätta och försökt le uppmuntrande. Har upprepat informatin 2,3,4 gånger, för det är mycket man missar när man är så fokuserad.
SvaraRaderaTänk om vi haft det så - 6 timmar att svara på frådor och visa att vi "klarat kursen". Vilken tur att vi går på vår lite "underliga kurs". Tänk om alla kunde få uppleva det vi fått vara med om - glädjen att lära för lärandet skull! Då skulle vi kankse inte ha hittat så många fusklappar på toaletterna och fler skulle ha sluppit bita sina nagelband när tentatiden rinner ut.
Karin
Ja, det känns verkligen som vi lär för vår egen skull, för glädjen och för livet! Inte för att någon annan sagt att vi måste...
SvaraRadera