Snappade upp en dialog på tåget häromdagen:-Inte för att jag vet vad du gör, men det ser spännande ut! sa 88-åringen till sin okända stolsgranne som satt och chattade.
-Jag håller kontakt med mina vänner, svarade 23-åringen.
-Men hur gör du då?
-Jag skriver här och så skickas det via Internet! Mina kompisar ser direkt vad jag skriver.
-Jag borde kanske skaffa en så´n där jag också, sa den äldre herren.
-Ja, visst, det är aldrig för sent att börja, svarade den yngre.
Jag satt mittemot och kunde följa hur 88-åringen introducerades i datavärlden, han fick se YouTubeklipp, bilder m.m. Han kunde även önska vad han ville se och den unge herren tog generöst fram informationen. En härlig dialog inleddes och helt plötsligt var vi fyra för varandra okända stolsgrannar i samtal runt datorn, vi representerade tre generationer tillsammans.
Jag kunde inte låta bli att fråga om jag kunde få ta ett kort på hur IT kan bygga broar mellan människor, mellan generationer, mellan okända tågpassagerare, mellan oss alla. Jag berättade att jag bloggar om IT och undrade om jag kunde få publicera bilden när de satt och småpratade om IT. Och det var OK för dem båda!
Så här kan det alltså se ut, genom IT kan vi förenas och det kan uppstå möten som kanske annars aldrig skulle ske!
Nu tror jag att den äldre herren har med sig lite mer i bagaget när han åker tillbaka hem, kanske till och med en nyinköpt dator och ett härligt minne för livet! För det sistnämnda har jag, definitivt!
Vilken uppmuntrande berättelse! Tack för att du skriver om den! Att du värdesatte ögonblicket och tog kort! Det behövs fler sådana människor som ser möjligheterna. Glad att ha hittat dig!
SvaraRadera